Läs inte om ni inte vill bli uttråkade.

Är jag sjuk eller inte?
Hur ska jag kunna veta det egentligen?
Att vara trött, tror inte jag beror på att man är sjuk. Det finns en mycket logisk förklaring till varför jag inte orkar med skolan.
Först vill jag bara nämna att det inte har något att göra med när jag går och lägger mig eftersom jag ändå inte somnar förrän 3-4 ändå.

vi går igenom en vanlig dag så ska vi se var all min energi försvinner.

* Vaknar vid sju på morgonen, efter att ha sovit ett antal timmar.
* tar bussen till skolan
* kommer hem vid fyra, fem - beror på vilken dag det är.
* nedan följer en lista på saker som måste göras varje dag. Och det är jobbigt även om jag får hjälp av Joel. Detta är vad vi ska göra hemma de dagar mamma arbetar.
- gå och handla - tar tio minuter att gå till affären, men föreställ er att bära hem tre tunga kassar...
- laga mat
- diska
- fixa tvätten
- ta ut soporna
- plocka undan så att det inte ser ut som ett helvete
(vissa av sakerna grejerna gör vi ändå, men det är jobbigt att ta hand om dem själva)
* sen ska man hinna med läxor och andra skolarbeten
+ att man ska ha lite tid att få varva ner och ta det lugnt.

Är det egentligen konstigt att jag är helt utbränd?

Sen undrar jag vafan vår älskade skolsköterska egentligen menar... hon fick det att låta som att min mamma tvingar mig ta hand om alla sysslor hemma. Det är absolut inte sant, mamma säger alltid att jag ska tänka på skolarbetet först. Men vafan - hur kommer hon må när hon alltid ska behöva komma hem och hela lägenheten ser ut som en svinstia? Dessutom kan jag inte studera i en sån miljö - det måste vara städat runt omkring mig. *Sigh*

Ska se om jag ska gå till vårdcentralen inom den närmaste framtiden. Måste ju ta olika prover och se om det är något fel på mig. Ibland, korkat nog önskar jag att jag faktiskt var riktigt sjuk. Kanske inte livshotande, men ändå något så att man verkligen kan skratta dem jävla idioterna i deras fula trynen.

Tänk så härligt det skulle vara att bara vara hemma i sin säng. Kanske ha en kopp te vid sidan om och sen datorn i famnen - skrivandes på någon novell. Jag har varit så stressad på senaste tiden att jag inte kunnat koncentrera mig på min novell som jag började på ngn gång på höstlovet. *sigh* När ska jag någonsin bli klar?

Det enda som varit bra idag har varit intervjun med prästen och sen körövningen. Det var trevligt att se tjejerna igen - och en gammal vän har kommit tillbaka. Det var verkligen härligt. Det jag älskar mest med att vara där är att jag för en stund - om ens bara en timme eller två, får glömma hur dåligt jag mår och bara sjunga och skratta med människor jag älskar.


Kommer nog slockna om en stund då jag tog min tablett för en stund sen.
Oyasumi, mata ashita.