Jag skrattar och ler gråter sen när ingen ser

Även en vacker natt som denna, när månen lyser upp i natthimlen och jag borde beundras av dess skönhet kan jag inget annat än att deppa. Det började igår när ett möte med en kompis inte blev av. Kompis och kompis, hur länge får man vara avskiljda innan ens vänskap övergår till bekantskap? Minns inte senaste gången vi träffades faktiskt, alltså på riktigt. Vi sågs någon gång i vintras hastigt och han knappt prata med varandra.

Så är det när man inte ses alls. Hon har sitt liv och jag har mitt och vi har ju inte så många delade intressen så det finns ju inte mkt att prata om. sigh, men det gör ändå ont. Känns lite som att det var mitt fel att vi inte fick ses. Men jag vet inte. Kanske är det mig det är fel på? Kan det vara så att jag stöter bort alla? Men samtidigt kan jag inte tro att jag ensam gör såhär. Varför skulle jag medvetet göra mig själv illa, jag trodde jag kommit över det stadiet. Däremot tror jag att jag är för stolt. Men de som känner mig vet att jag är sån, så varför är det alltid jag som ligger sömnlös och bara tänker på hur ensam jag faktiskt är?

Längtar sönder mig själv efter ett liv bortom allt jag känner till. Vill bara bort härifrån och slippa allt skit som ständigt omringar mig. Vill se nya platser möta nya människor som inte känner mig. Då kan de inte se ner på mig och döma mig som folk gör här. Varför är det så att folk jämt ska förvänta sig att man gör en massa saker? Och när man inte gör det står alla där chockade och frågar vad det är för fel på en och frågar sen varför det inte är någon som säger till?

Saknar tiderna då saker och ting kändes lättare, när man hade sina problem som egentligen var oväsentliga men problem man inte kunde fly från. Saknar de delade skratten och de roliga dagarna då vi hittade på massa kul. Men jag finns inte längre i deras ögon. Jag tror inte att någon förändrats, jag tror vi alla är för stolta. Eller är det bara mitt fel? Det är lättast att skylla allt på mig, jag klagar lite för mig själv och sen är problemet ur världen och alla andra kan gå vidare med sina liv och ensam sitter jag sen här och bara längtar.

Men när en person sitter och väntar på mig, då kan jag inget annat än att le om ens för en sekund...

Två ord

Innan jag gick och la mig igår morse tänkte jag att det inte fanns en chans att jag skulle vakna i tid för lunch med min älskling. Men lyckades ta mig ur sängen trots de ynka två timmarna jag sov. Vi bestämde var vi skulle äta och när hon skulle hämta mig, sen var det bara att göra sig i ordning. När jag nästan var helt färdig såg jag hur regnet öste ner och jag blev irriterad på vädret. Vad är poängen med att platta håret och ha sig om det ändå ska bli blött direkt? x(

När klockan började närma sig tolv gick jag ut och väntade, sen åkte vi för lite mat. Lyckades till och med få Marika att testa räkchips, det är gott! :D Sen shoppade vi lite på H&M och kollade runt efter annat skoj. Synd bara att mina pengar tog slut. ^^' typiskt mig eller hur?

Vid halv tre drog vi till fliken och spelade kort med de som var där. Sen utmanade jag och Marika Tim på Fia. X) Gick inte bra för min del. Kom sist XD Men det gör inte mig något. Vi tog oss en varsin snack och åkte sedan hem till mig för film. Det fick bli Svanprinsessan då vi ville se något från när vi var små. :P Fast vi satt mest och dissade filmen och skrattade åt hur mycket hål det fanns i handlingen, fast det var kul ändå.

Sen var det dags för raringen att åka hem så vi stod och pratade en lång stund i hallen tills pojkvännen ringde och tjatade, eller ja, det är nog att ta i. :P Men ändå ^^ Så precis när vi sagt hejdå och jag skulle stänga dörren säger vi båda samtidigt: Ha det bra. Det var som att höra en kopia snacka. Samma tonläge och precis samtidigt. Läskigt eller vad?! XD

Christian var även på besök och skulle säga två ord som skulle få mig och Joel att garva, men när han hela tiden drog ut på det började jag skratta åt hans "två ord" istället. x) Vet inte om Christian fattade det först förrän jag förklarade för honom. När han till slut sa orden var de inte så roliga som Två ord. ^^' Intern humor alltså.

Såg även på film innan jag gick och la mig, men somnade bara hela tiden så det gick inte särskilt bra. ^^' kanske tittar igen om några dagar när jag orkar.

Bland fanfictions och musikaler

Jag har lust att dunka huvudet i tangentbordet. Hur kan man vara så korkad?! Gah! irriterande det är när man inte kan sova. Vad händer då? Jo man sätter sig vid datorn och börjar skriva på sina dumma fanfictions. Men vad gör man när de är klara då? Ska man bara lämna dem på datorn? Ja för fan. Men vad gör jag? Jo laddar upp skiten. Korkat!

Jag kommer få panik, tänk om folk faktiskt läser det. Tänk om de gillar den? Tänk om de hatar den? Usch jag vill verkligen inte veta. Här sitter jag själv och tycker den är hur rolig som helst, men alla fattar inte min humor. Joel tyckte ju inte att det där med klänningen var roligt. x) Den var ju bäst! xD

Sov alldeles för länge idag, på golvet dessutom(?) och när man väl gått upp fick det bli en dusch och sen städade jag rummet i hopp om att jag skulle vara trött när det väl blev kväll. Så blev det dock inte och jag låg och vred mig länge i sängen och kunde inte få en blund. Ska ju iväg senare i eftermiddag, måste sova! T_T Tänker tycka synd om mig själv, även om det finns idioter som säger att jag inte får göra det. Men han är bara dum, säger att jag har attitydsproblem.

Iofs kanske det ligger något i det, men han har inte rätt att säga ngt. Baka!

På tal om annat, som alltid, känner hur tårarna svider i ögonen när jag lyssnar på den här musiken. Varför gör jag det kanske du frågar dig... ja, det är bra musik därför. Men det är det ingen som förstår sig på. Tondöv och konstig musik skulle nog de flesta säga att det är. Det sa jag också i början. Men när jag sen började lyssna och ta till mig texten fick den en ny innebörd. Sen är det ju också personerna som sjunger dem, fan vad jag älskar dem. T_T

Men återigen ska jag tala om något annat. Det finns nästan inget som är så härligt som när man får bekräftelse på att ens misstankar är rätt. I alla fall om man ska tro de här killarna. Bland Prince of Tennis fansen spekuleras det ofta om doubles paret - the golden pair - är ihop eller inte. Efter att ha sett denna videon är jag helt övertygad. Ja, jag vet att det bara är en del av musikalen, men ändå :P Om de säger det, måste det nästan vara sant XD eller? nä antagligen inte, men de är gulliga ändå.

För att ni ska fatta vad det handlar om: Inui har gjort en liten research där han förföljt alla medlemmar i Seigaku's tennislag och under klippet pratar han om Kikumaru Eiji och Oishi Syuichiroh aka Golden Pair och de börjar inse att killarna döljer något för de andra. Som en god vän en gång sa, det här är gayigt! (●^ｰ^●)

Matte na!

Gina var på akuten

I söndags fick jag en utmaning av Joel att klara av Legend of Zelda, ett av mina favoritspel till NES, utan att dö en enda gång och visst klarar jag av det till min stora förvåning. :P Sen stannade jag uppe hela natten och såg på Tenimyu.

Gjorde i ordning mig för möte hos Arbetsförmedlingen och typiskt skulle det börja regna, men var i stan då och kom lindrigt undan från regnet. ^^ Mötet var kort och nästintill meningslöst och drog hem till kusinerna efteråt. Blev lite frukost och mycket snack som alltid innan jag cyklade hem igen. Somnade på soffan och vaknade sen någon gång efter åtta och såg på Simpsons med Joel.

Fixade lite i rummet innan jag skulle sätta mig vid datorn men fick en stöt av en lampa och proppen gick i rummet. Det krampade i armen och jag tänkte att det antagligen skulle gå över, men tjugo minuter senare gjorde det fortfarande ont så jag ringde mamma först, som var hos moster och hon tyckte att jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen. Sagt och gjort. De tyckte såklart att jag skulle till sjukhuset.

Ringde pappa och han hämtade mig direkt och sen bar det av mot akuten. Behövde inte vänta länge innan jag fick komma in för undersökning. De kollade pulsen, trycket, tog EKG, och även blodprov. Sen lyssnade doktorn på hjärtat men allt lät bra och strax efter tolv på natten körde pappa hem mig och det blev en kopp härlig te och mackor. Tvingade även mamma och Joel att se på Tenimyu med mig men de fattade inte det roliga i det :P

Gick och la mig och somnade direkt för att vakna sen nästan tolv timmar senare XD Jag var trött. Får se vad som händer senare ikväll, vet inte om jag vill till kören eller inte. Var ju inte jättekul förra veckan. :/

Matte na!

Kände hur luften drogs ur mig när bilden dök upp efter att datorn laddat klart. Helt underbart vackert, faktiskt så underbar att jag var tvungen att spara ner bilden och ha den som bakgrundsbild. Pinsamt faktiskt, jag är inte så vanligtvis x) Inte när det gäller fanart, men aja, kanske dags för en förändring? Jag vet inte...

Blir sur på datorn som bara byter låt för mig hela tiden, fast kan ju också bero på att låten tagit slut och att nästa står på tur? Men ändå, gör inget. Just nu vill jag hitta på något, vad som helst. Fast inte sova såklart. Det är ju så tråkigt. Men kanske rita något? Men vad? Tänker alldeles för mycket. På saker som jag vill ha men inte kan få.

Under natten har jag smått börjat skissa på en idé till en fanfiction och för varje ord som jag skriver blir jag mer motiverad av att fortsätta på den, men jag kan ju inte skriva hur många historier som helst på en gång... eller kan jag det? Äsch, jag blandar bara ihop dem.

Så intressant är mitt liv för övrigt. Under dagen som passerade försökte jag sitta vid datorn men internet bara krånglade så klinkade på pianot istället och lyckades få fram några vackra melodier. Men allt är uttråkande nuförtiden och jag letar nya sätt att sysselsätta mig på så gick för att spela lite NES och varvade legend of zelda - igen denna gången utan att fuska med kartor. x) klarade nästan sista slottet innan Joel, korkat nog avslöjade var man hittade sista genvägen. T_T hur ska jag klara det om han hela tiden hjälper mig?

Men nog om det här för den här gången... vem vet jag kanske orkar skriva senare i eftermiddag, men jag lär vara så borta då att det inte blir av. x)

Matte na!

Tokyo jag tänker på dig nu, snart är jag på väg... Jag längtar att få se dig. Tokyo jag tänker på dig nu, jag tar steg för steg. Mot allt du har att ge mig, det bor en geisha i mig...

Kan ju inte påstå att jag gillar Carola men detta är ju ändå en låt som är rätt härlig att lyssna på. Men just nu tänker jag mer på texten. Önskar att jag satt på ett plan på väg till drömdestinationen Tokyo. Vill känna stadsrytmen flöda genom kroppen, se ljusen lysa upp natthimlen och vandra längs med de ändlösa gatorna. Ahhh så underbart det hade varit. Tänk om jag bara kunde få ihop pengarna för en resa dit. Vill studera språket och testa på att leva i en av världens coolaste städer. Men att man alltid ska vara så begränsad. Får mig att vilja slänga mig i väggen och aldrig vakna mer, om det bara vore så enkelt.

Liksom hade det spelat någon roll egentligen om man försvann, vem hade märkt det? Frågan är kanske istället, vem hade brytt sig? Haha, åh så patetisk man kan låta. x) Men iaf, har börjat sätta upp mål för vad jag vill göra. Det känns som att saker och ting reder ut sig allt eftersom. Jag har ett hum om vad jag vill studera, jag vet var jag vill arbeta. Jag har mina ambitioner i livet, såsom åka till Japan t.ex. Men även att finna ett eget boende så snart som möjligt. Behöver bara pengarna så kommer allt att lösa sig. Men jag är iaf positiv till det och det är det enda som räknas.

Men nu ska jag se på anime och fundera vidare på vad man kan göra för att komma iväg till Japan. Vore inte det ultimata att få åka dit i vinter efter födelsedagen så att man kan få lära sig japanska på riktigt. Kan ju inte räkna mina "kunskaper" som dugliga även om jag faktiskt kan säga vissa fraser och "förstår" samtal om man lyssnar tillräckligt många gånger på dem XD

Matte na!

Jag hörde ljud som störde mig från min dvala och öppnade ögonen som bländades av dagsljuset som lyste in genom mitt sovrumsfönster. Sneglade på klockan och stönade över det faktum att idioten sovit alldeles för länge, som vanligt. Vände mig mot väggen och lyssnade på tystnaden som la sig och frågade mig själv: Är det en bra eller en dålig dag?

Kort därefter gick jag upp och tog itu med dagens alla behov. Mamma stack till jobbet, Joel hem till brorsan och jag värmde pizzan från igår och stirrade på burken i vardagsrummet. Då det inte var något bra på tittade jag istället på PoT, men han bara se ett avsnitt innan mobilen vibrerade till. Just det ja, skulle ju träffa Susanna. Bestämde när vi skulle träffas och gjorde sedan i ordning mig och cyklade iväg. Hade sagt att jag skulle vara i stan vid fyra men kom nästan halv fem. Åh vad lyckat av mig.

Men vad gjorde det när Susanna ändå stod och pratade i telefon när jag väl kom fram? X) Aja, lugnt. Vi promenerade in mot centrum och kollade runt lite. Gick även på en mini skojakt, men hittade inte det jag ville ha. :( Så vi promenerade till kyrkogården och jag köpte en bukett att lämna vid mormors grav. Vädret var mysigt och vi njöt medans vi promenerade tillbaka till stan. Vi gick sedan in på Hemköp och köpte oss en varsin dricka för att sedan sätta oss vid Nissan. Helt plötsligt kommer en gubbe fram till oss och ställer sig och bara stirrar. Creepy... sen skulle han sitta hos oss och frågade varför Susanna drack öl, när det egentligen var en energydryck... -.-'

Mannen märkte att vi kände oss obekväma med hans sällskap och sa lågt att han inte var någon kriminell. Oh boy, det hade jag ju aldrig trott... jag antog helt enkelt att han var ett fullt svin som inte hade annat för sig än att jävlas med unga tjejer. Han bestämde sig för att röka och vi skyllde på att vi inte tålde röken och smet sedan iväg. Vi satte oss på andra sidan Nissan och pratade länge om allt som föll oss in. Vid sju började det bli kyligt och vi gick för att hämta min cykel och sedan bar det iväg hem till Susanna. Sådär mitt på vägen kom jag på att jag verkligen ville dra ner till stranden och bada och Susanna gick med på mina galenskaper. Jag kelade med hennes katt som är hur busig som helst medan Susanna bytte om.

Vi promenerade hem till mig och jag bytte om snabbt och sedan promenerade vi ner till stranden. När vi väl var där hade det redan börjat bli mörkt och vi var osäkra på om vi fortfarande ville bada men bestämde oss för att det var helt meningslöst att gå ner till stranden utan att bada så vi kastade oss i vattnet som var kallt som fan. X) Mörkt var det också, man kunde inte se bottnen alls och när man dök blev det alldeles kolsvart. O_O

VI badade inte länge och frös när vi klädde på oss. Vinden visade ingen nåd och vi promenerade tillbaka hem till mig för te och mackor. Mycket gott måste jag tillägga. :P Sedan tog vi det lugnt tills Susanna gick. Efteråt såg jag på film med mamma och Joel.

Men det var igår. Idag är en ny dag och inte mycket händer. Har ont i magen och är allmänt trött. Lyssnar som alltid på musik och försöker hålla humöret uppe, men det är inte lätt. Spelade även lite GBA nyss, men det var enformigt så fortsätter en annan dag :)

Matte na!

Har nyligen upptäckt en ny låt, tack vare underbara Gaby men det är inte det mitt inlägg ska handla om. Tänker på mina älskade, personerna som betyder så mkt men som jag aldrig lägger ner någon tid för. Ibland får man sig en tankeställare och frågar sig själv, vafan håller jag på med? Vad för slags kompis är jag?

Saknar mitt gamla kompisgäng från Sannarp. Fan vad härligt det skulle vara att samlas igen för att hitta på något, men alla är så upptagna med sina egna liv så den idéen kan man lika gärna lägga åt sidan. Får försöka träffa alla en och en istället, blir iaf lättare att kompromissa då. x) Saknar även Alex, var länge sen hon var och hälsade på och fattig som jag är kan jag aldrig åka och hälsa på henne. Om inte morfar åkte till Finland kunde man försöka få honom att skjutsa en XD Åh vad elak jag är. :P

Men saknar även Gaby som nyligen kommit hem från sin semester. Älskade underbara tjej som gör mitt liv så underbart. Som Alex har hon hjälpt mig under många av livets mörka stunder. När jag inte haft någon annan att vända mig till har de här två funnits där för mig. Kanske för att de känner mig på ett annorlunda sätt en de som finns i min närhet. Betyder dock inte att mina nära vänner är mindre värda, för de finns här oftast varje dag vid min sida. Fast mindre nuförtiden. Är ofta ensam, men det har jag väl förtjänat. Vem vet, vår herres vägar är outgrundliga. Kanske är det meningen att jag ska känna ensamheten först innan jag kan njuta av gemenskapen från mina vänner.

Men nu till mitt liv och hur det faktiskt ser ut. Inget intressant att rapportera här. Lyckades baka en kladdkaka igår, när den blir för hård ska man säga att man bakat brownies, tip från chauline. :P Har även varit duktig och städat mitt rum, fast det ser fortfarande förjävligt ut. Fast Christian har alltid roligt när han kommer hit för det finns alltid något att improvisera med när han hittar på sina små historier. Dagens var att mina nallar skulle attackera mig när jag sov. Den var ju ny. x)

Har även målat lite med vattenfärg och resultatet har varit förvånansvärt bra faktiskt, jag är chockad. Målade en fin "golden pair" bild som jag blev rätt stolt över. Inte lätt att färglägga med vattenfärg i och med att penslarna är så klumpiga även om jag har små bra penslar. Kanske skulle testa att använda eyeliner pennan. Fast har väl redan slängt den. T_T

för övrigt ska jag vakta brevlådan som en hök de närmaste dagarna. :D

matte na!