Att jag ska komma så fort någon knäpper med fingrarna är en självklarhet för vissa. Men att någon ska visa intresse för mig och lyssna på vad jag har att säga är absurt. Jag lever i min egna lilla värld, där alla är emot mig och jag är det stackars lilla offret.
Är det så det är?
Inbillar jag mig att alla hatar mig fast de egentligen inte gör det? Stöter jag bort alla från mig hela tiden. Som nämnt i mitt förra inlägg är jag asocial, tråkig... Jag får jämt höra kommentarer om mitt utseende. Om jag bara kunde klä mig mer kvinnligt, sluta vara så pojkaktig och börjar umgås mer med mina vänner, då kanske jag skulle sluta vara så konstig. För man är sjuk i huvudet om man sitter och skriver/ritar hela tiden. Är det så?
Jag gnäller om att ingen gillar mig, men istället för att säga att det inte är ngt fel på mig får jag höra att jag kanske skulle göra ngt för att få fler att gilla mig. Är det så det ska vara?! Om en kille inte vill ha mig för den jag är, då är han inte värd att lägga ner sin tid på!
Är jag konstig för att jag kan förstå djupet i en text, att jag kan leva mig in i noterna i melodin.
Är det så hemskt att jag vill att mina nära och kära ska förstå mina intressen... att de ska förstå just varför jag gillar dem? Istället säger de att jag är konstig och att jag slösar deras tid. Men om de inte bryr sig om mina intressen, slösar de sin tid om de är med mig?
Vad är det för fel på mig? Varför är jag inte som alla andra? Vad är det jag gör fel? Varför kan jag inte passa in som den jag är?
Jag brukar säga att jag inte hatar andra, det är en stark känsla. Men jag har ljugit hela tiden. Det finns en person som jag hatar - mig själv.
Är det så det är?
Inbillar jag mig att alla hatar mig fast de egentligen inte gör det? Stöter jag bort alla från mig hela tiden. Som nämnt i mitt förra inlägg är jag asocial, tråkig... Jag får jämt höra kommentarer om mitt utseende. Om jag bara kunde klä mig mer kvinnligt, sluta vara så pojkaktig och börjar umgås mer med mina vänner, då kanske jag skulle sluta vara så konstig. För man är sjuk i huvudet om man sitter och skriver/ritar hela tiden. Är det så?
Jag gnäller om att ingen gillar mig, men istället för att säga att det inte är ngt fel på mig får jag höra att jag kanske skulle göra ngt för att få fler att gilla mig. Är det så det ska vara?! Om en kille inte vill ha mig för den jag är, då är han inte värd att lägga ner sin tid på!
Är jag konstig för att jag kan förstå djupet i en text, att jag kan leva mig in i noterna i melodin.
Är det så hemskt att jag vill att mina nära och kära ska förstå mina intressen... att de ska förstå just varför jag gillar dem? Istället säger de att jag är konstig och att jag slösar deras tid. Men om de inte bryr sig om mina intressen, slösar de sin tid om de är med mig?
Vad är det för fel på mig? Varför är jag inte som alla andra? Vad är det jag gör fel? Varför kan jag inte passa in som den jag är?
Jag brukar säga att jag inte hatar andra, det är en stark känsla. Men jag har ljugit hela tiden. Det finns en person som jag hatar - mig själv.