En dag av stress, ilska och glädje - hur det nu går ihop

Vad ska jag skriva om en dag som denna. Den har haft sina bra och dåliga sidor.
Hmm... Låt oss gå till början av dagen.

9.15
Jag vaknade av att klockan ringde. Men somnade om xD

11.30
Mamma ropade på mig att gå upp, vilket jag faktiskt lyckades med. Käkade frukost och satte igång med städningen. Bäddade alla sängar - se så snäll kan jag vara ^^
Sen plockade jag undan saker här och där, städade i toaletten. (>_< style="font-weight: bold;">15.00
Satt på bussen till kyrkan, missade den första bussen jag skulle med. Idag var det konsert i kyrkan - "Vi sjunger in Advent". I alla fall... Jag kände mig stressad och magen värkte något fruktansvärt trots att jag tagit en Ipren. *sigh*

16.00
Konserten började och vi sjöng igenom våra låtar utan större problem. Det hela var väldigt vackert och jag fick gåshud när solisten sjöng, så himla vackert. :D

17.20
Satte mig på bussen och åkte hem efter att ha stått i kylan och väntat på bussjäveln xP
Men väl hemma bytte jag om och fick mina presenter - En blomma i en kruka ^^ visserligen hade den inte slagits ut men när den väl gör det kommer det bli jättevackert. Tror jag xP
Fick också smink - eyeliner tror jag. Mobba mig inte för att jag inte vet vad det finns för olika sorters smink - I'm a tomboy!

Nu ska vi strunta i tiderna, de är ändå inte viktiga. Vi åt middag - kokt nötkött med potatisgratäng och rödvinssås till. Sen satt vi och spelade lite PS2 i mitt rum men tröttnade. Mitt humör börjar växlas från glad till irriterad och sen när vi skulle äta tårta hade mitt humör försämrats och jag började bli förbannad. Alla bara pratade i mun på varandra och jag kunde inte koncentrera mig på vad min svägerska sa när hon satt jämte mig. Så jag skrek till slut att alla skulle hålla käften, men när de ignorerade mig brast det och jag satt lipandes vid bordet. Det kunde inte bli värre... finns det något värre än att alla ska se dig när du är som svagast? Jag hade god lust att bara ösa tallrikarna kors och tvärs i rummet och skrika åt alla, för att sedan springa in på rummet och gömma mig. Men det hade nog inte gått - ingen skulle respekterat mig och de hade antagligen bara klampat in i rummet och försökt "trösta" mig. Även om jag inte tror att de skulle lyckas, de bryr sig inte ens. Men det lugnade ner sig till slut och jag satt och "pratade" med min svägerska. Ibland vet jag inte vad jag skulle göra utan henne - hon är som en ängel som säger precis det jag behöver höra. <3 style="font-style: italic;">Oyasumi, mata ashita

It is your royal highness's Birthday

Jaha, då var det min födelsedag...

Kanske inte årets mest efterlängtade dag. Min barndom är officiellt över och jag är nu en vuxen kvinna i lagens ögon. Känns lite sorgligt faktiskt. Men å andra sidan så har det inte blivit några förändringar.

Dagen tog sin början med att jag missade bussen och kom försent till skolan. Fick härliga gratulationer från vännerna men sen fick klassen för sig att de skulle sjunga för mig. Nej! Snälla gör inte så här mot mig! tänkte jag hela tiden, men låtsades inte om dem utan satte mig lugnt och tog fram mina böcker från väskan pennan.Dagen flöt på som vanligt och jag tog bussen hem efter skolan. Tyvärr fick jag inte chansen att se Mr.Cutie ^^¨ men jag hade inte pallat det ändå. Så fort jag kom hem var jag tvungen att lägga mig ner och få ryggen insmörjad med "Zon". Det gjorde så ont och jag höll på att börja gråta - vänta lite, det gjorde jag ju ^^¨ så tabletten jag fick i skolan hjälpte inte så mkt... förrän typ vid tre tiden O_O
men aja...

Nu ska jag kolla på film med brorsan ^^ fick två disney-filmer. Visserligen bara avsnitt och inga långfilmer, men det är inte mindre roligt för det :D För övrigt fick jag en jättevacker guldring av farmor och farfar (min riktiga farfar har ju gått bort, men farmor har gift om sig för länge sen och jag ser hennes nya man som min farfar eftersom han är den enda som jag känner av de två). Sen har jag fått pengar av morfar + en vacker bukett och förhoppningsvis får jag fler presenter på lördag :D ser fram mot det ^^

Matte na! Mata ashita ^^

Sotto tenohira hiraku yume ga koboreochiru you otomonaku...

Två dagar kvar... det känns så surrealistiskt att jag tror jag ska kräka. Om två dagar är jag officiellt vuxen och inte längre ett barn. På senaste tiden har jag märkt att jag inte kan sova om jag inte har min kära nalle vid min sida XD lol!

Men allvarligt talat, han är där troget vid min sida varje kväll när jag ska sova, men jag använder honom mest som värmekälla - av ngn anledning är han jättevarm ^^
resten av rummet känns som en frysbox trots stängda fönster och element som står på högsta graden.
För att återgå till ämnet jag ville ta upp. Pratade med morfar i telefon och han snackade på om hur fort tiden har gått och jag berättade om hur traumatiskt det känns att bli 18 - hur tror ni inte det kändes när jag hörde min moster i bakgrunden säga: "om 18 år är du 36" och så skrattade hon. Jag kände kallsvetten rinna längs med ryggen och ville bara kasta telefonen i golvet och springa och gömma mig i ett hörn. Jag är inte redo för det här!!!

Jag är inte bra på att skriva om mig själv. Är det inte störande när man ska skriva kort fakta om sig själv så ska man skriva vad man gillar och vad man är bra på. Jag blir alltid så himla depp för det känns inte som jag är bra på något överhuvudtaget. Men idag kom jag på att jag faktiskt är ganska duktig på att hitta melodier på keyboarden på datorn. Joel sa en random låt och jag testade några tangenter och efter några sekunder kunde jag plocka ut en 20 sekunder ur en låt. O_O Har jag datorn med och ni är intresserade av att lyssna kanske jag kan testa mig på ngn melodi ^^ det är alltid kul. På tal om ingenting XD ville bara skriva ngt positivt med tanke på att jag alltid är så himla pessimistisk.

Sen har jag försökt mig på att skriva en önskelista så att folket ska ha ngn aning om vad jag önskar mig. Men sen kom jag fram till att det kommer bli ganska dyrt... önskar mig bara dyra saker. Men är det ngt jag verkligen vill ha (och behöver!) så är det en almanacka ^^ hittade en riktigt kawaii (söt) som man kunde köpa online. Nämligen från min favoritserie - Prince of Tennis ^^ jag är en samlare och att inte ha en kalender från animen vore ju sjukt konstigt. ^^¨
I övrigt önskar jag mig inte så mkt; spel, böcker (manga mest xD), Kompletta animeserier, datorprylar... inte så mkt kläder - för det är bäst om jag köper det själv ^^¨ då får man det man vill ha xP

Men om det är någon som känner att de vill göra ngt till min födelsedag så önskar jag mig bara en sak och det är att ngn ska spela: "Birthday - Aruki Hajimeta Hi" - Aozu
Den är helt underbar ^^ *startar den i Windows Media Player*

Idag under svenska redovisningen höll jag ett hyllningstal till min farfar *snyft*. Men tack, för att du hjälpte mig få yttligare ett MVG =)
Och tack Petra för det underbara talet och förlåt för att jag inte kunde sluta skratta, men jag blev faktiskt riktigt rörd och det var nästan så att jag skulle börja gråta. Aldrig, har någon gjort något sådant till mig. ^^

För att avsluta dagen ska vi ha en video ^^

Kimi=Hana - Pigstar


Det var den jag snackade i skolan om en dag, om det är ngn som minns xP

Om ni undrar över mitt val av titel till inlägget så betyder den: "Gently, I open the palm of my hand and my dreams spill out soundlessly" - kanske inte världens passande namn men jag gillar den ändå XD

Vrede

Hur kan en dag som började med solsken och värme förvandlas till en kväll av kyla och smärta. Sitter ensam i rummet, tårarna rinner längs med kinderna och jag vill bara försvinna. Varför kan allt inte bara vara bra? Att man känner att man inte vill gå upp i rök och bara glömmas bort... Jag har gjort dumma saker idag - fast det var idioten som provocerade mig. "Men nästa vecka ska jag betala för dina dvd:r som du beställt - då är jag inte skyldig dig pengar längre och du kan se det som din födelsedagspresent" O_O Är inte det typ som att säga - jag har lånat 420kr av dig, men använder det till att köpa grejer till dig - då är det ju jag som köper presenter till mig själv... *confusion* Jag har haft sönder en porslintallrik, förstört en matta och antagligen en tvkontroll som flög i golvet av min vrede. Jag blir inte ofta arg, det blir jag inte. Jag tycker bara inte om att visa min ilska på såna vulgära sätt utan tar oftast ut den på mig själv. Kanske inte det bästa alternativet, men det är billigare än att köpa nya grejer hela tiden. Men i det här fallet, när idioten lyckas göra mig såhär - det är då jag inser att jag är precis som dem. Jag kan inte kontrollera mig själv utan saker flyger hej vilt och jag skriker bara.

Jag är likgiltig, respektlös, sjuk i huvudet - jo, enligt idioten tycker alla i min familj att jag ska låsas in på en sluten anstalt där jag tas ifrån det enda som verkligen betyder något för mig: min frihet.
Jag vill komma iväg härifrån - kanske åka någonstans där jag hittar någon som kan älska mig som jag är. Så jag slipper vara någon jag inte är.

ursäkta men nu ska jag lägga mig och tycka synd om mig själv.

Födelsedagar, färdiga groteska bilder och veckoplaneringar

Om jag inte minns helt fel är det en speciell dag idag.. men vad var det nu?? hmm hmm hmm..
jag tror att det var ngn som fyllde år. Någon som betyder mycket för mig...
Oh well. Grattis i för- efterskott eller bara Grattis på födelsedagen Alex - förlåt för att jag är så dålig på datum.. särskilt eftersom du minns min födelsedag T_T *gråter i ett hörn och skämms*

Den är klar!
Låt oss alla njuta av min sadistiska sida xP men allvarligt talat - bilden jag jobbat på i snart en vecka... dock arbetade jag endast med den i tre dagar där jag tog pauser hela tiden. Jag har inte känt mig kreativ alls när jag gjorde denna bilden. Men det var väl för att jag från början skulle göra en wallpaper till mitt söta skrivbord xP Men när jag såg bilden i huvudet kunde jag helt enkelt inte låta bli och satte genast igång med ett nytt dokument. Själva konturarbetet och grundfärgläggningen tog inte lång tid - typ fyra timmar xD sen la jag till lite smådetaljer... För att komma till poängen - shit vad jag måste trötta ut er XD

Jag måste säga att jag är chockad över hur många lager jag använde. I min redovisning i svenskan för någon vecka sen sa jag att man oftast använde 5-10 lager (eller nåt, jag minns faktiskt inte vad jag sa... men jag vet att det är ngnstans däremellan xP) På min senaste bild har jag dock användt över... 100 lager. Det är sjukt! hur fan gick det till? jag fattar det inte. O_O

Nästa vecka händer lite grejer: En god vän ska läsa upp ett tal skrivet om mig ^^ Jag fyller år, jag ska tydligen ha en födelsedagsfest - trots att jag inte vill ha någon, men vem lyssnar på mig?
På lördagen ska jag och mina vänner sjunga i kyrkan - om ni kan... kan ni ju vara snälla och komma och titta. Ingen i min familj kan komma eftersom de ska ordna mitt kalas. Och det är så sorgligt att se att jag alltid är den enda som inte har några besökare T_T Jag skulle frågat pappa, men han har fortfarande inte kommit hem. Det är nu som jag inser hur mkt jag saknar honom. Ibland kan han vara riktigt jobbig men han är trots allt mitt kött och blod och han ställer alltid upp för mig när jag behöver honom. <3

Men nu ska jag vara riktigt trevlig och länka till bilden.
Men innan ni öppnar den:
1. Den kan klassas som onormal
2. Den är sadistisk
3. Den är sjuk
4. Den är snuskig - beroende på vad man anser vara snuskigt. Joel blev smått äcklad xD
5. Jag vet inte vad jag tänkte på när jag gjorde bilden. Men nu kanske ni vet varför mitt smeknamn är Kinky XD

Bilden - The Humiliation

Oyasumi... Mata Ashita

Zzzzz

Vilken lång dag det har varit. Om jag inte lägger mig snart kommer jag svimma och dunka huvudet i skrivbordsskivan.
Idrotten var ovanligt trevlig idag, även om många gnällde för att vi bara kör bollsporter - så är det ibland. Finns inte mkt att göra åt den saken. *sigh*
Sen blev det textkommunikation - kan ju inte säga att jag fick mycket gjort, men jag har iaf funderat över vad jag vill skriva. Frågan är bara hur jag ska få ihop informationen ^^
Lunchen och håltimman gick ganska bra, försökte skriva på min novell som aldrig verkar bli klar. Men just nu har jag kommit till en bit som är så seg att jag helt enkelt inte orkar skriva den - men ta bort den då! tänker ni kanske. Tyvärr kan jag inte göra det, den är viktig för att man ska förstå karaktärerna och senare handling ^^¨
Fick veta betyget för svenska redovisningen - MVG. O_O jag är chockad. Hur är det möjligt? Jag trodde på fullt allvar att jag bara skulle få G. Men jag hade fel och jag har aldrig varit mer lycklig ^^
Det kanske finns hopp för mig ännu ändå? :D
innan vi slutade svenskan hade vi en avslappningsövning - jag somnade XD
cyklade hem, tittade på tv och möblerade om rummet. Blev nöjd med resultatet... får se hur länge det håller i sig ^^
ska försöka skriva på historian i väntan på att mamma ska komma hem från jobbet - och har jag tid över ska jag fortsätta med min bild. Det är sjukt hur lång tid det ska ta att få skiten klar xD

oyasumi... mata ashita ^^

Ännu en sjuk dag har passerat.
Saker händer runt omkring mig men själv står jag stilla och ser bara på.
Missade skolan idag, jag lovar snart kommer jag bli av med mitt bidrag och då förlorar vi alla bidrag vi får. De lilla små mynten som vi har för att överleva. *sigh* snacka om att man kan känna sig skyldig. Visst om jag bara pallrar mig upp på morgonen och gick till skolan skulle det inte vara några problem, men saken är den att jag helt enkelt inte orkar gå upp. Det har inget att göra med att jag sitter vid datorn länge på nätterna, utan det är för att jag är less på livet. Jag ser ingen anledning till varför jag ska ha en utbildning eftersom jag ändå aldrig kommer få ngt jobb.

Jag kastar bort mitt liv. Det var som att kastas in i duschen och bli nerspolad med iskallt vatten. Min älskade vän Alex, jag har känt dig i snart fyra år. O_O fyra år... vad fan hände? När jag tänker tillbaka på åren som passerat kan jag inte minnas några saker som är värda att komma ihåg. I alla fall inget positivt... nära och kära har dött, ekonomiska problem hit och dit. Men vad har jag gjort? Absolut ingenting...

En nära vän ska opereras imorgon för att hans pappa är cp och kör på fyllan - det gör mig så jävla förbannad!! Körde rakt ner i ett dike... Jag vill vara hos honom, visa mitt stöd, visa att han betyder så himla mycket för mig... Innan jag går och lägger mig inatt ska jag be en bön bara för honom.

Jag var stygg idag och försökte lura mamma att jag hade gått till skolan fast jag egentligen var ute och promenerade. Men jag är så misslyckad att jag säger att jag gick in bakvägen - varför skulle jag göra det? Känns helt onödigt att gå runt huset istället för att använda huvudentréen. Så hon såg rakt igenom mig. Det var faktiskt en ganska lång runda jag tog. Först cyklade jag ner till stranden och gick längs med den ner till Västervall, men svängde av och gick mot Gokartbanan och sen förbi Höganäs.. Tänkte ringa på hos mina kusiner - men kom på att de var i skolan XD
cyklade till Nyhemsskolan och sen mot Östergård, ner till Gustavsfält, sen mot Linehed (jag tog massa omvägar för att få tiden att gå XD). Sen återvände jag till Andersberg och gungade i tjugo minuter innan jag gick hem ^^
Väl hemma började jag arbeta med min bild igen, fortfarande inte klar och jag kan fortfarande inte bestämma mig för hur jag vill ha den. T_T har gjort om kedjorna och ska ändra blodet.. och sen *host* den andra detaljen jag skulle fixa. *blush* Hoppas bara att det blir bra XD

Vänner...

Det vackraste som finns... vänskap...

Loggade in och såg att jag fått ett nytt meddelande från en internetkompis, läste igenom mailet och ett leende kom smygande. Det värmde mitt hjärta något fruktansvärt av de vackra orden jag läste på skärmen. En främling, någon jag aldrig träffat är glad över att jag finns. Det är så lätt att vänner som man träffar varje dag säger att de älskar en och skulle dö om man försvann. Det är säkert sant i vissa fall, jag tror det är så med de flesta av mina vänner. Men man kan inte hjälpa det när tanken kommer - vad skulle hända om jag försvann? Skulle de verkligen bry sig eller skulle de beklaga sorgen och sen rycka på axlarna för att sedan återgå till sina liv - Är det inte så det ska vara? Att man går vidare med livet därför att man vet att det ändå inte finns ngt att göra?

En gammal vän menade på att man inte kan räkna internetvänner som sina riktiga vänner - Men då tänker jag på de "vänner" jag har på nätet. Personer jag chattat med i några år och som jag känner står mig nära. Får de inte räknas som mina vänner - trots att de funnits där för mig när jag verkligen behövt det istället för mina "riktiga" vänner? Det bästa med cybervänner - om man ska kalla dem det... är väl att man inte dömer personen för dess yttre utan lär känna personen först. Några av mina närmaste vänner har jag träffat på nätet och jag skulle aldrig byta bort dem. Vissa vänner har jag träffat in real life, men det är bara på nätet som jag snackar med dem.
_____________________________
Så nu har jag filofiserat för idag XD

Idag sjöng vi i kyrkan (jag och tre andra goa tjejer)
Även om rösten skorrade lite gick det bra ^^ fast vinet smakade som saft (äcklig saft) och oblaten var äckligare än vanligt.
Världens motvind på väg till kyrkan, var tvungen att leda cykeln... höll på att komma försent fast ändå var jag först xD hur fan gick det till?
Hemresan gick snabbt och smärtfri, fast det var svinkallt... sju grader är iskallt XD
När jag kom hem fortsatte jag rita på min bild i photoshop. Måste medge att den är snygg - med tanke på att jag ritat den helt på datorn - inga scannade bilder här inte ^^ dessutom använder jag bara min lilla söta touchpad (datamusen - för de stackare som inte vet ^^)
fast jag vet inte om jag ska göra den yaoi-ish eller gore-ish... eller ska jag göra båda kanske? har redan gjort gore versionen, men är inte fullt nöjd med den.. men jag älskar detaljerna ^^

Imorgon är det skola, håltimme och sen matte. Jippi!! inte... *sigh* ska sova snart... börjar bli trött...

Ännu en onödig rapport från mig

Vill bara skrika, vill bara gråta, vill bara gå, vill bara försvinna...

Ibland känns det som att jag överdriver, att jag gör en höna av en fjäder. Men det gör mig bara så förbannad - varför ska jag alltid vara den som delar med sig, varför är det alltid jag som ska vara en jävla martyr?!
Och när han kan komma med massa hot, ska jag bara vara tyst och göra som han vill? Varför är det ingen som säger till honom?
Är det ingen i hela vår värld som faktiskt förstår att jag inte mår bra?!

minns du det jag berättade i skolan... i tisdags eftermiddag?
När jag sa att det fanns tabletter som skulle sänka blodtrycket?
Vad händer om man tar för många?
Jag är rädd.
Rädd för vad jag är kapabel till om ingen stoppar mig...

Vill bara skrika, vill bara gråta, vill bara gå, vill bara försvinna...

Ta en sked konstig musik, en skopa underlig filmsmak, blanda med flumm och depp - kasta in i ugnen. Resultatet: en Gina i ett nötskal

Kyrkklockor som ringer, åska som mullrar, regn som smattrar mot stenplattorna och en orgel som spelar en melankolisk melodi. En melodi som bringar till tårar med samtidigt vrede och hat.

Dagens blogginlägg ska inte handla om dagen som varit, utan jag har valt att skriva om mig själv. Visst låter det trevligt? *skakar nekande på huvudet*

Låt oss börja med att tala om intressen...

Film
Jag har märkt att jag är ganska ovanlig... på många sätt faktiskt.
För det första har jag en "ovanlig" filmsmak - Jag i stort sett hatar nya filmer men älskar gamla. Speciellt komedi ^^ Bröderna Marx <33 men gillar också drama såsom Gone with the wind, Cat on a hot tin roof, Psycho (okej, det är ju en "skräckfilm" men orka skriva alla efter sin kategori XD)

Musik
Vad gäller musik är jag den typen som lyssnar på det mesta. Men jag är ingen stor fantast av Hip-hop, Rap, dansband och schlager. Självklart finns det undantag. Men så är det med allt i livet, man kan inte älska/hata allt. Klara favoriter vad gäller genre så ligger FilmSoundtrack, Japanskt och klassiskt högst upp. Det är typiskt sånt som gör mig konstigt. Jag antar att de flesta tror att jag är en typisk person som lyssnar på My Chemical Romance, Panic! at the disco, Green Day och alla andra halvdana band XD
Nej, sannerligen inte. Ge mig en skiva med Tchaikovsky eller Brahms och du har dig en vän för livet XD

Språk
Språk, gud vad jag älskar "ovanliga" språk. Ryska, japanska och grekiska är språk som jag skulle ge allt för att lära mig. Både för att de har sina egna alfabet men också för att det låter så fint när man talar. Men jag älskar också spanska, engelska, tyska, franska och italienska och skulle vilja lära mig tala alla flytande. Som de flesta vet dock kan jag inte spanska och jag skäms - det ligger ju i blodet och allt. Ibland är det svårt att tänka sig att jag faktiskt är chilenare - det känns så surrealistiskt, jag har aldrig varit i Chile, jag talar inte språket och jag vet inget om landet. T_T Fy skäms! *slå med linjal*

Ja, det var lite om mina intressen. Nu för att gå vidare... låt oss tala om vad jag är bra på...

Eto... Jag kan göra bryggan! Ni vet när man lägger handflatorna mot golvet och trycker upp kroppen så att det blir som en brygga. ^^¨ Jag kan sjunga solo inför 200 personer men inte hålla tal inför 15 xD Tydligen är jag inte så bra på att färglägga men jag är duktig på att rita. Helst gör jag fanart - för det är jag grym på!
Jag är inte väldigt atletisk av mig - det har blivit värre med åren på grund av knäet. Men jag är ganska duktig på tennis - när jag spelar mot rätt person ^^ Joel slår jag lätt, men Christian förlorar jag mot xD När jag var mindre var jag jätteduktig på att spela teater - Minns just en föreställning när vi framförde Pelle Svanslös. Jag fick kanske inte huvudrollen, men jag fick den coolaste ^^ Jag vad nämligen Måns xD Men grym var jag, det var alla överens om ^^ Vet inte längre om mina skillz är bra, har ju inte framfört ngt på ett tag. Jag älskar att skriva och skriver ofta djupa och mörka historier. Fråga min lärare, hon vet ^^¨
Jag kan varva Super Mario Bros. på ca. 10 minuter ^^ det tar en halvtimme om jag kör varenda bana ungefär :P
Jag lär mig sånger snabbt, behöver bara lyssna på dem några gånger och läsa texten så kan jag den utantill. Det du!

Hmmm...vad mer kan jag ta upp?
Eftersom jag inte kommer på ngt just nu... kan jag ju alltid fortsätta ngn annan dag ^^ Tack för att du orkar läsa mitt bullshit och kommentera om mina underbara inlägg ^^¨

Humör: Trött, ont i ryggen - allmänt sur och less på livet.
Musik: Om ni har tid och lust - lyssna på dessa låtar - de är faktiskt bra! Vill ni ha länkar så är det bara att säga till :P
Yumi no Tzusuki - Yukimura Seiichi (PoT)
Brand New Days - Shishido Ryou/Ohtori Choutarou (PoT)
Shoudou - Pigstar (Junjou Romatica 2)
Ajisai ai ai monogatari - Biyuuden (Patalliro Saiyuki)
Mat: Hemmagjorda biffar, potatis, grönpepparsås och lingon *mums*
Läser: *hostShonen-aihost* XD
Anime: Azumanga Daioh - började kolla idag och än så länge verkar den helt okay ^^
Quote of the day: What goes around comes around
Dagens nyttiga: gick hem från skolan ^^ tar ca. 1 timma

* En notering till min kära Susanna - nästa gång vi ses SKA du säga ngt på ryska XD Jag vill så gärna höra ^^ för när jag själv försöker säga ngt låter jag bara som en retard xP

Sömn, idioter och falska skivor....

Dagen har sina positiva och negativa sidor. Allvarligt talat vet jag inte var jag ska börja, så låt oss gå den kronologiska ordningen.

Vaknade på morgonen och försökte komma på ett sätt att få tyst på klockan. Sen insåg jag att man bara behövde trycka på knappen XD Tyvärr så somnade jag om och inget eller snarare ingen kunde väcka mig. Nu sitter man här och undrar - ringde mamma och sjukanmälde mig?
Vaknade mellan 1-3 av att joel kom hem. Gick upp och såg att skolfotot hade kommit. Efter en lång väntan hade den äntligen kommit och jag ser förjävlig ut T_T

Satte mig vid datorn och njöt lite av mitt nya soundtrack från Junjou romantica - pinsamt nog började jag gråta under en låt. Det är så himla vackert att mitt iskalla hjärta smälter.
Sen vände min otur faktiskt!! Hittade en streaming sida som lagt upp de senaste avsnitten av Prince of Tennis - vilket betyder jättemycket! Jag tror jag skrek i en hel timma av lycka. Joel kom in några gånger och försökte få tyst på mig, misslyckades dock ^^¨
Efter la jag upp en av mina bilder på bcmanga.se - dumt gina. dumt...
Det finns för många idioter på den sidan som inte kan ge kritik. Den ena snackade om att det inte fanns något romantiskt i bilden - Det var inte ens meningen. Den andra sa att jag var dålig på att färglägga. Att jag använde alldeles för mycket "fade" i bilden. Vad är normala färger egentligen?
Aja... kollade på lite tv med Joel och återvände till datorn, loggade in på msn... fick ett snabbmeddelande från min kusin - Mitt paket, som jag väntat på sen i augusti, har kommit. Men vad får jag mer reda på? Det fanns ingen box och det var brända skivor... Som tur är finns serien att köpa på tradera, så Joel frågade om vi skulle köpa den där.. Men sen är den stora frågan: Kommer jag att ha råd eller inte? Som jag nämnt i skolan ska jag lägga 700kr redan på saker plus 500 till? Och yttligare 430 till min kusin för det hon beställt? Jag kommer verkligen vara pank i slutet av månaden. Med lite tur kommer jag ha kvar lite efter födelsedagen.

Låt oss hoppas på att morgondagen bringar mig lite tur. Är vädret "bra"kan jag cykla eller promenera hem. Och då finns det ju en chans att jag får se sötnosen, han som förgyller mina dagar... förutom det faktum att han aldrig blir min som alltid gör mig deppig. T_T
Lektioner för dagen: Mediakommunikation och historia - gud, ge mig ett hagelgevär så kan vi alla se på när jag skjuter huvudet av mig själv.
På kvällen blir det kör - om jag orkar. För denna söndagen ska vi sjunga... jag som trodde det var förra och missade halloweenkvällen i skolan ^^¨

Gjorde retoriken idag i skolan.
Jag trodde att jag skulle dö. Stressade som en idiot och jag har svårt att tro att någon kunde hänga med när jag babblade på. Trots att jag förberett mig i flera dagar, fick jag ingen användning av mina små kort som jag tagit sån tid med att göra.

Min hjärna fungerar inte - hur är det möjligt?
varför vill den inte lyssna på mig? Jag känner mig dåsig och liksom drar mig framåt. Ska gå och lägga mig tidigt ikväll, känner att jag måste få vila ut ordentligt.

Panik!

Ligger i min sköna säng och filosoferar lite innan det är dags att sova.
Det är ju trots allt en dag imorgon också. Trots regn och blåst måste man till skolan. Har en redovisning i svenska - eller en demonstration.
Panik... Jag har förberett allt, tror jag. Korten är klara, jag har plockat fram alla bilder jag behöver. Jag har gjort videon. Talet är skrivet, frågan är bara... Hur kommer det gå i morgon?
Kommer det bli som alltid; att jag får panik och kacklar på som en tjock höna eller att jag darrar som ett asplöv? Eller det värsta; att jag faktiskt gör båda. Det vore inte helt konstigt.
När jag försökte gå igenom det hela med mamma fick hon avbryta mig hela tiden för att jag snackade för snabbt. Jag stressar upp mig själv. *suck*

Dagen som varit. Misslyckades totalt med matteprovet - trots att jag försökt plugga förstod jag ingenting - absolut ingenting. Med lite tur klarade jag två uppgifter.
Sen satt jag till halv fem och försökte jobba med en idrottskomplettering - helt jävla omöjligt. Hittade inte ens svaren - fast det är ju det som är meningen. För att man ska fatta att det är bättre att vara med på idrottsdagarna. T_T
Efter skolan promenerade jag hem. Det var milt ute och jag njöt av promenaden, förutom det faktum att jag valde helt fel skor att promenera i och har världens värk XD
Käkade lite och åkte hem till kusinerna.

Har planer för vinterlovet!!! yay! vad duktig jag är. Jag ska träffa min älskade polare från Göteborg ^^ antingen kommer hon hit eller så ska jag försöka åka till henne. Eller så träffas vi halvvägs och så åker vi runt i södra sverige XD
När jag har gått ut trean ska vi flytta ihop och bo ute i skogen. ^^ det har vi bestämt.

Men nu orkar jag inte skriva mer, utan det ska bli några timmars sömn, typ fem om jag somnar nu ^^¨

Ohayo Gozaimasu!

Långa dagar, glömda burkar och otroliga föreläsningar

Ännu en lång dag har passerat och jag sitter i min säng och diskuterar med min mamma om dagen som varit.

Dagen tog sin början vid halv åtta på morgonen. Mamma ropade på mig att jag skulle gå upp och jag måste erkänna att jag kände mig dum och stressad. Hade först tänkt ta bussen, men det fick bli cykeln. Första perioden var: Mattestuga.
Inte världens roligaste men jag fick lite gjort. Passade på att äta min frukost också: ett äpple och två clementiner. ^^
Efter satt jag och pratade med min kära kollega Petra i väntan på att nästa lektion skulle börja - Mediekommunikation. Mycket mycket intressant... öh inte.
Vi gick igenom lagar - *suck* kändes som 0m jag skulle somna. Tack och lov gjorde jag inte det.
Lunch - inte världens godaste mat, trots att jag var hungrig.
Vi tog en tur till Netto - hela tiden sjungandes på Rollergirl "Superstar". Dumma Petra som gjort att jag fått den på huvudet... You are my superstaaaar XD

Köpte två burkar energidryck och en chokladkaka, sen begav vi oss tillbaka till skolan och njöt av en varsin burk. Nu kom jag dock på att vi aldrig tog burkarna efter historian XD utan lämnade dem bakom bänken ^^¨
Tredje perioden för dagen. Historia. Normalt tycker jag det är ett sånt tråkigt ämne som man helst vill slippa. Men idag ville jag bara att Sabine skulle fortsätta med föreläsningen. Det var så sorgligt men så intressant och pennan glödde. Jag var bara tvungen att anteckna så mycket jag kunde. Det varockså otroligt att se hur hela klassen satt tysta och lyssnade när hon berättade. Blev nästan lite chockad. För att inte tala om det hon berättade. Vissa saker hade man hört tidigare men det blev nästan lite mer djupt och man tog till sig det mer för att det var hon som berättade. (Hennes mormor hade överlevt förintelsen) och det var ju det hon snackade om. Att jag inte nämnde det tidigare T_T

Foto - dagens sista lektion.
En god nyhet var att jag klarade provet. Aldrig att jag trodde det liksom. Men när jag läste igenom svaren såg jag att det inte var så farligt. Nu vet jag också med att jag hade kunnat få VG om jag bara pluggat.
Magnus gick igenom lite nya grejer - tyvärr kan jag inte säga att det var intressant utan det var bara långrandigt och tjatigt.
Fick ut studiefrågor och sen försökte vi svara på dem - gick inte fullt så bra XD

Mitt under lektionen började det regna och jag fruktade att jag skulle bli tvungen att cykla i ovädret, men som tur var slutade det. :)
Cyklade hem och började direkt arbeta på min redovisning inför Svenska C.
Förutom att datorn började lagga ett antal gånger gick det bra och de få personer som sett arbetet säger att det är helt ok. Nu måste jag bara komma på vad jag ska säga. Men det tar vi senare ^^
Nu ska jag göra en ny bild i PS, sen sova alt. kolla på anime - de klarar vi oss inte utan. Eller spela GBA. Imorgon och eller på söndag ska jag plugga matte - har fortfarande inte gjort klart alla uppgifter men eftersom det är prov på måndag har jag inget val.

Oyasumi Nasai!!

Motto tonde miso?

Gårdagen bara försvann.
Jag vet inte vad som hände. Efter att jag kommit hem från skolan tänkte jag att jag skulle ta och koppla av lite framför datorn. Hittade en trevlig animeserie att kolla på. Men så plötsligt kände jag bara att ögonen blev tunga och så somnade jag. O_o

Vaknade lite senare - I morse när det var dags att gå till skolan. Mamma undrade om hon inte skulle göra frukost till mig eller iaf packa ner ngt så att jag kunde äta i skolan. Jag hade ju fortfarande inte hittat mitt matkort. T_T
Men av ngn anledning var jag inte hungrig och vägrade låta henne göra ngt till mig. Jag kollade snabbt på nyheterna - Obama är president. Yay! Nu kanske det blir förändringar i världen - man kan iaf hoppas ^^

Gissa vad? Jag skulle packa skolväskan och kastade alla saker på sängen. Då plötsligt ser jag ngt. (!) Det var mitt matkort. Tydligen låg den i miniräknaren... vad i helvete? varför låg den där?
ja det kan man verkligen fråga sig. När packningen var klar tog jag cykeln till skolan och satt igenom två tråkiga lektioner - men jag slapp iaf svenskan. Skönt ^^
När jag kom hem igen hjälpte jag mamma med lite grejer och nu är vi ifatt tiden.
Jag planerar att räkna lite matte samt förbereda mig mer inför svenskan. Vi ska ju demonstrera om hur man gör ngt. Pauli kom med en bra ide om hur jag kan redovisa mitt arbete. Men det ska vi inte tala om här ^^ får inte avslöja för mycket. :D
Senare ska jag kolla på mer anime ^^ och teckna.

Matte na!

Han finns inte mer...

Mi abuelo

Usted está en mi sangre, usted es mi familia.
Gracias a Dios por permitirme conocerte.
Pero quiero que tuve la oportunidad de hablar con usted.
Sé que me amó y mis hermanos.
Te amamos tambien.
Yo soy su nieta y voy a llevar con orgullo su nombre adelante.
Ahora abuelo, usted es libre de vida del dolor.
Un día, voy a caminar sobre la tierra que ama.
Cuando me siento el viento acariciar mi mejilla, entonces pienso en ti.
Nunca olvidaré que usted.
Usted vivirá en mi corazón, donde la sangre nunca muere.
Descansa en paz, mi querido abuelo.

Tårarna rinner längs med kinderna. Det verkar inte finnas något slut och jag känner mig tom och hjälplös. Min faster ringde och berättade nyheterna. Min farfar är död. Tack och lov var min pappa hos honom. Men jag som behöver min pappa just nu kommer inte få se honom på flera veckor. Det som suger mest är att jag inte ens kan ringa honom. Så jävla dåligt. Jag behöver ju prata med honom. Han behöver mig också - jag känner det.
Varför nu? Varför ska allt helvete drabba mig och min familj? Lider vi inte tillräckligt som det är?! Min bror kommer antagligen förlora jobbet, mamma får aldrig någon fast anställning, varken jag eller min bror lyckas tillräckligt bra i skolan. Släktingar dör hit och dit, massa konflikter. Gud prövar oss, han experimenterar med oss som om vi vore försökskaniner. Just hur mycket klarar de av innan de förlorar förståndet? Jag är snart redo att läggas in på sluten avdelning.
Jag har helt tappat lusten till allt. Livet känns meningslöst. Sen har man det här jävla utvecklingsstördssamtalet - eller som min kära Gaby kallar det: utskällningssamtal. Fast det kommer efter när man är hemma.
Jag kan inte tänka mig att jag klarade foto provet, varför skulle jag lyckas med den om jag inte klarade av mediakommunikationen. Jag pluggade inte - varför? Jag orkar inte. Det är inte prioriterat i mitt liv. Varför jag inte prioriterar viktiga saker är en bra fråga. Men ni vet inte hur det är att ständigt försöka hitta ett sätt som gör en glad för stunden. Anime hjälper mig fly från min äckliga verklighet. När jag ritar eller sjunger kan jag låtsas - om bara för stunden att jag är lycklig. Att livet är härligt och att man inte har något att oroa sig för.
Men så är det inte. Åh nej.

Det enda som saknas är väl att jag ska få någon sjukdom och läggas in på IVA. (intensiv vårds avdelningen)
Tyck inte synd om mig, inte för att jag oroar mig för att ni gör det. Men bara för att vara på den säkra sidan.

Ya ne.

Halloween: Hemska minnen och tråkiga dagar.

Om dagen varit intressant eller tråkig vet jag inte. Förlorade tidsuppfattningen totalt. När Joel frågade om jag inte kunde låta honom gå och lägga sig hade jag god lust att skälla på honom och predika om att ungdomar ska stanna uppe till minst två under lov. Sen insåg jag att klockan var fyra på morgonen.
Vad hände egentligen?!

Jag var helt bergsäker på att klockan bara var tolv. Det var som tidigare på kvällen... eller ja natten. På Halloween är det meningen att man ska klä ut sig och sånt, så jag tog lite bilder - utklädd till en psykopat. Behövde bara lite smink så var jag klar. XD
Iaf, så jag bestämde mig för att vara en stylist också. Därför fixade jag till Joels hår och när mamma plötsligt kom hem trodde jag att hon fått sluta tidigare. "att sluta kvart i elva istället för hel kallar jag inte att sluta tidigare." Hon menar på att man bara skippar formaliteterna.

Dagen i sig har varit tråkig - sov till ett och kollade på tv. Efter det har jag försökt fixa datorn - tydligen har det kommit något virus och jag vet inte hur jag ska fixa det. För att vara på den säkra sidan har jag iaf bränt ner mina bilder, mina texter och min musik. Jag tänker inte gå igenom samma skit igen.
Men då varken jag eller min bror förstod oss på hur man skulle ta bort viruset bestämde jag mig för att be min kära kusin titta på datorn. Hur jag ska få tag på honom är ett mysterium - men annars finns det säkert någon annan som kan hjälpa mig. :P

Har målat med vattenfärger idag. Hela två bilder faktiskt XD
den ena blev på Echizen Ryoma (pot) och den andra på min söta livskamrat Kuma chan no Tala. xP Med tanke på att jag gjorde en snabbskiss av förstnämnda måste jag säga att det blev jävligt snyggt. Men för övrigt är bilden ruskigt ful xD proportionerna stämmer inte och jag glömde rita det viktigaste i bilden - hans rack. Hur ska man kunna se att han spelar tennis om han inte håller i sitt rack?! XD jag är misslyckad.
Har inte skrivit på min novell särskilt mycket idag. Jag fick en chock när jag kollade upp faktan kring historien och insåg att tidslinjen inte stämde överens med animen/mangan och att jag skrivit fel på flera ställen. Så nu får jag återvända till mind-map stadiet T_T
fy fan asså!

Sen har jag suttit och funderat över Guillain-Barre Syndromet (Nervinflamation) Vafan är det för något och hur behandlar man det? opererar man? - hur tidigt kan man komma upp och röra sig? Jag vet att när man opererar ryggen vill läkarna helst att man kommer upp och rör sig så fort som möjligt. Men man kan inte träna - och man kan inte bli helt återställd på två månader... eller? För det låter väldigt långsökt. Ännu en gång är tidslinjen helt fucked up! Gah! jag hatar när jag inte förstår saker och ting. Varför ska allt vara så himla komplicerat?!

läste en blogg om en tjej som haft GBS - det hon skriver är väldigt sorgligt och djupt. Man försöker känna med henne, men det är omöjligt för man kan inte sätta in sig i den situationen: Att musklerna plötsligt slutar fungera som om någon huggt av dig dina ben.
Jag kan inte låta bli att fundera över om jag har någon slags nervsjukdom, har fruktansvärt mycket problem med mina knän och jag kan inte springa. Hur tror ni det känns när man ska vara med på gympan? Men visst låt mig springa 100 meter så snabbt jag kan och så kan vi alla skratta när jag sen snubblar. Jag kan pratiskt taget inte gå efter det. Mina ben blir som spagetti och det gör ont, så vädigt ont. Tänker alltid tillbaka till en idrottslektion vi hade när jag gick på sannarp. Vi körde staffett träning. Där man går från station till station. I alla fall - jag och min exkompis tävlade om vem som kunde göra bäst ifrån sig. (självklart vann hon för hon var alltid bättre än mig - förutom i engelska dvs. xP) När vi kom till bänken där man skulle göra step-ups började mitt problem visa sig. Jag hade gjort ett antal step-ups när jag plötsligt ramlade omkull och slog i mig på bänken. Min kompis hjälpte mig upp och ville ta med mig till skolsköterskan, jag visste vad problemet var och nekade hennes hjälp. Jag låtsades inte bry mig om det men på insidan krossades mitt hjärta av att jag inte klarade av en sån enkel uppgift. Ett annat tillfälle var när vi skulle träna friidrott. Ingen bra ide - så mycket kan jag ju säga. Sprang hundra meter och sen kunde jag inte vara med på gympan. Hade problem resten av dagen och sen var det ju cykelturen hem - fruktansvärt!

För att gå vidare till dagens ämne: Halloween.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Fick ett sms från en kompis där de önskade mig en glad halloween. Tyvärr kan jag inte njuta av denna helg längre eftersom jag förknippar den med min gudfaders död. Han dog för några år sedan men jag skäms fortfarande över hur kall jag var mot honom. Han har alltid betytt mycket för mig men som barn var jag väldigt skygg och brukade gömma mig för honom. Varför, ja det kan man ju fråga sig. Jag har alltid varit ett konstigt barn. Tänker tillbaka till tillfället då min pappa berättade de sorgliga nyheterna. Det var som om att det inte kunde sjunka in och jag satte mig och kollade på tv som vanligt. Jag har alltid undrat om det inte är något fel på mig - min gudfar - en person som står mig nära. Jag brydde mig inte ens när han dog. Jag varken grät eller visade något tecken på någon form av sorg.
Vi åkte på begravningen - fortfarande hade jag inte visat ett enda tecken på att jag var ledsen över hans död. Jag skämdes något otroligt när jag kramade om min faster och hennes två barn. Men sen kom det till slut. När musiken började spelas i kyrkan - då kom alla känslor fram och jag grät tills tårarna tog slut. Jag har nämnt det innan, men jag säger det igen. Musik har en otrolig stark inverkan på mig. Den hjälper mig formulera mina känslor och ger trygghet, styrka och tröstar. Ännu idag när tänker jag på min gudfar hänger jag med huvudet och torkar tårarna som hotar med att falla. Egentligen är det så med alla nära som gått bort. Min andra gudfar - jag tänker på allt elakt jag sagt till honom. Jag visade aldrig någon respekt. Och ändå är jag en sån person som predikar om hur viktigt det är att visa respekt till andra och speciellt till äldre. Men den person jag saknar mest är nog ändå mormor, hon var den person som stod mig närmast och jag saknar henne så mycket. Hon brukade ta hand om mig och mina bröder när min mamma jobbade om nätterna. Vi hade alltid kul tillsammans och jag ska aldrig glömma våra stunder då vi spelade kort eller när hon försökte lära mig finska. *ler sorgset* Hon var en sådan typisk människa som alltid gav men som aldrig bad om något tillbaka.

Men nu ska jag inte sitta här och klaga över hur patetiskt och jobbigt mitt liv faktiskt är. Man får ta det med en klackspark och tänka på att det finns de som har de värre.

Oyasumi Nasai! eller rättare sagt. Ohayo! (klockan är ju faktiskt över halv sju) xO