Vad ska jag skriva om en dag som denna. Den har haft sina bra och dåliga sidor.
Hmm... Låt oss gå till början av dagen.
9.15
Jag vaknade av att klockan ringde. Men somnade om xD
11.30
Mamma ropade på mig att gå upp, vilket jag faktiskt lyckades med. Käkade frukost och satte igång med städningen. Bäddade alla sängar - se så snäll kan jag vara ^^
Sen plockade jag undan saker här och där, städade i toaletten. (>_< style="font-weight: bold;">15.00
Satt på bussen till kyrkan, missade den första bussen jag skulle med. Idag var det konsert i kyrkan - "Vi sjunger in Advent". I alla fall... Jag kände mig stressad och magen värkte något fruktansvärt trots att jag tagit en Ipren. *sigh*
16.00
Konserten började och vi sjöng igenom våra låtar utan större problem. Det hela var väldigt vackert och jag fick gåshud när solisten sjöng, så himla vackert. :D
17.20
Satte mig på bussen och åkte hem efter att ha stått i kylan och väntat på bussjäveln xP
Men väl hemma bytte jag om och fick mina presenter - En blomma i en kruka ^^ visserligen hade den inte slagits ut men när den väl gör det kommer det bli jättevackert. Tror jag xP
Fick också smink - eyeliner tror jag. Mobba mig inte för att jag inte vet vad det finns för olika sorters smink - I'm a tomboy!
Nu ska vi strunta i tiderna, de är ändå inte viktiga. Vi åt middag - kokt nötkött med potatisgratäng och rödvinssås till. Sen satt vi och spelade lite PS2 i mitt rum men tröttnade. Mitt humör börjar växlas från glad till irriterad och sen när vi skulle äta tårta hade mitt humör försämrats och jag började bli förbannad. Alla bara pratade i mun på varandra och jag kunde inte koncentrera mig på vad min svägerska sa när hon satt jämte mig. Så jag skrek till slut att alla skulle hålla käften, men när de ignorerade mig brast det och jag satt lipandes vid bordet. Det kunde inte bli värre... finns det något värre än att alla ska se dig när du är som svagast? Jag hade god lust att bara ösa tallrikarna kors och tvärs i rummet och skrika åt alla, för att sedan springa in på rummet och gömma mig. Men det hade nog inte gått - ingen skulle respekterat mig och de hade antagligen bara klampat in i rummet och försökt "trösta" mig. Även om jag inte tror att de skulle lyckas, de bryr sig inte ens. Men det lugnade ner sig till slut och jag satt och "pratade" med min svägerska. Ibland vet jag inte vad jag skulle göra utan henne - hon är som en ängel som säger precis det jag behöver höra. <3 style="font-style: italic;">Oyasumi, mata ashita
Hmm... Låt oss gå till början av dagen.
9.15
Jag vaknade av att klockan ringde. Men somnade om xD
11.30
Mamma ropade på mig att gå upp, vilket jag faktiskt lyckades med. Käkade frukost och satte igång med städningen. Bäddade alla sängar - se så snäll kan jag vara ^^
Sen plockade jag undan saker här och där, städade i toaletten. (>_< style="font-weight: bold;">15.00
Satt på bussen till kyrkan, missade den första bussen jag skulle med. Idag var det konsert i kyrkan - "Vi sjunger in Advent". I alla fall... Jag kände mig stressad och magen värkte något fruktansvärt trots att jag tagit en Ipren. *sigh*
16.00
Konserten började och vi sjöng igenom våra låtar utan större problem. Det hela var väldigt vackert och jag fick gåshud när solisten sjöng, så himla vackert. :D
17.20
Satte mig på bussen och åkte hem efter att ha stått i kylan och väntat på bussjäveln xP
Men väl hemma bytte jag om och fick mina presenter - En blomma i en kruka ^^ visserligen hade den inte slagits ut men när den väl gör det kommer det bli jättevackert. Tror jag xP
Fick också smink - eyeliner tror jag. Mobba mig inte för att jag inte vet vad det finns för olika sorters smink - I'm a tomboy!
Nu ska vi strunta i tiderna, de är ändå inte viktiga. Vi åt middag - kokt nötkött med potatisgratäng och rödvinssås till. Sen satt vi och spelade lite PS2 i mitt rum men tröttnade. Mitt humör börjar växlas från glad till irriterad och sen när vi skulle äta tårta hade mitt humör försämrats och jag började bli förbannad. Alla bara pratade i mun på varandra och jag kunde inte koncentrera mig på vad min svägerska sa när hon satt jämte mig. Så jag skrek till slut att alla skulle hålla käften, men när de ignorerade mig brast det och jag satt lipandes vid bordet. Det kunde inte bli värre... finns det något värre än att alla ska se dig när du är som svagast? Jag hade god lust att bara ösa tallrikarna kors och tvärs i rummet och skrika åt alla, för att sedan springa in på rummet och gömma mig. Men det hade nog inte gått - ingen skulle respekterat mig och de hade antagligen bara klampat in i rummet och försökt "trösta" mig. Även om jag inte tror att de skulle lyckas, de bryr sig inte ens. Men det lugnade ner sig till slut och jag satt och "pratade" med min svägerska. Ibland vet jag inte vad jag skulle göra utan henne - hon är som en ängel som säger precis det jag behöver höra. <3 style="font-style: italic;">Oyasumi, mata ashita
1 kommentar:
jag känner mig också så. Man vet ju inte vad man ska göra med sin samlade ilska.
Ibland önskar jag att jag började med boxning.
Älskar dig <3
/Suzie
Skicka en kommentar