Jag fattar inte hur jag lärt mig sjunga...

Idag fyllde vår körmedlem Mia år och eftersom Linda, en annan tjej från kören, också fyllt år i veckan tyckte jag att jag skulle göra ngt speciellt till dem. Hade inte direkt tid eller pengar att springa och köpa ngt, visste inte heller vad de tycker om. Så jag bestämde mig för att jag skulle sjunga till dem. Så jag skickade över mina notpapper och texten till låten jag skulle sjunga till min körledare som skrev ut dem åt mig. Först hade jag velat prata med henne om det i telefon och försökte ringa henne i en halvtimme. x) det är jobbigt när folk inte svarar. ^^

Stressade iväg och lyckades hinna före bussen. Snacka om att man kände sig dum då man hade kunnat åka istället för att cykla. aja... vi började öva på några av sångerna som vi antagligen ska sjunga i november under en mässa sen när Mia kom med sin pojkvän :) sjöng jag min låt. Eller snarare Aozu.s låt ^^ Birthday~aruki hajimeta hi - ja den som jag ville att någon skulle spela för mig på min födelsedag men som ingen gjorde. *host*

Tyvärr råkade jag tabba mig och sjöng alldeles för högt. Jag hade lust att slå mig själv för att ha gjort ett sånt fatalt misstag. Men de älskade mig. Cilla sa att hon fick gåshud av hur vackert det lät. Fick även ett litet mail när jag kom hem vilket gjorde mig på jättegott humör. Att gå till kören är det bästa på hela veckan, man får alltid en sån egoboost av att vara där. Folk förundras hur jag kan nå alla höga noter utan att anstränga mig. Tja jag vet inte hur jag gör det. Jag bara sjunger på xP

Ser fram emot morgondagen och tänker verkligen se till att jag varken försover mig eller missar bussen eller något annat hemskt. Jag ska hinna i tid för lunch med mina älsklingar. Fatta hur mycket jag saknar er! Minna, hontou ni daisuki desu!

Jag kan inget annat än klaga

Man kan aldrig förvänta sig att det alltid kommer vara samma skådespelare som framför en teater eller en musikal. Inget konstigt med det egentligen. Men jag blev grymt besviken när jag såg på prince of tennis musikalen och såg att den nya rollbesättningen för Hyotei framförde en klassiker från den gamla. Det är helt enkelt inte samma sak och jag tycker faktiskt att de kan hålla sig till sina egna låtar så att man kan lära sig att älska dem för sitt arbete och inte när de själ någon annans! grr!

Plågade mig själv vidare genom att försöka kolla på Prince of Tennis animen- dubbad på engelska. Mitt råd till er är: Kolla inte. Det är slöseri med tid och man får en fruktansvärd huvudvärk när man försöker förstå hur skådespelarna kan vara så dåliga på sitt jobb. Det låter så monotont, ungefär som när man tvingas läsa högt inför klassen och man stakar sig och läser utan inlevelse. Det blir tråkigt och folk lyssnar inte.
För att inte tala om det faktum att skådespelarna eller någon annan som jobbat med dubben överhuvudtaget inte verkar ha en aning om vad karaktärerna heter. Antagligen läser de bara rakt av från sina papper och namnen får de mest underliga uttal. Skulle beskriva hur det låter om jag kunde, men man måste nästan höra det själv.
Sen störde jag mig även på att rösterna inte passar karaktärerna, antingen lät de för gamla eller så passar de inte personligheten. Om man tar Tezuka som exempel. Den hårde men rättvise och stoiske kaptenen för Seigakus tennislag. I orginaldubben har han en väldigt mörk, väldigt samlad röst. Han låter bestämd men inte elak. Den engelska dubben, ja... vad ska man säga? Rösten är alldeles för ljus, han låter osäker och oseriös. Typ som en tjej som gör ett dåligt försök i att låta manlig. Snacka om att förstöra en cool karaktär. *sigh*

Även fast jag vet att ingen kommer att bry sig känner jag att jag vill lägga upp två videos som visar exempel på hur olika de två grupperna sjunger. Den första är orginalet och den andra är kopian. Vill också nämna att jag egentligen tycker att de sjunger helt okej. Men det handlar helt enkelt om att jag inte gillar att de tar någons annans låt. För mig är det typ som A-teens som tror att de kan sjunga ABBA.s låtar och inbilla sig själva att det kommer att vara samma sak. It's not.

Angående utseende och sångröst får ni säga vad ni vill. Jag tycker iaf att de flesta från första gruppen är snygga och de sjunger jättebra. :P


Remember Hyotei
Advancement Match Rokkaku feat. Hyotei Gakuen



Remember Hyotei
Dream Live 6



Ja ni kanske tycker att det finns annat att ägna sig åt, men något måste jag väl skriva om i min blogg. Palla att ha den som bara sin dagbok x)

Söndagar är tråkiga

Varför är söndagar såna dagar så man inte har lust att göra någonting alls? Dock har jag en hel hög med grejer som måste göras, som projektarbetet. Fy fan vad jobbigt det är att skriva om skrivprocesser. Har knappt kommit halvvägs och det skulle varit klart förra veckan. O_O
*slå på fingrarna*

Blev ingen fika igår. Blev lite smådepp och sårad över det, dock hade jag en känsla av att det inte skulle bli av. Försöker att inte tänka på det dock utan försöker se framåt istället. Vi träffas ändå varje vecka, ja när han inte är iväg dock. :P Fick mig iaf ett gott skratt när han berättade att han försökt sms.a mig genom numret han hittade på eniro. Synd att det inte var rätt person dock. x)

Så dagen spenderades istället med Joel, vi kollade på en japansk serie: Hanazakari no kimitachi e. Sen kom brorsan och svägerskan på besök och det blev pizza och disneyfilm - Svärdet i Stenen. ^^ Det var minst sagt trevligt. Satt även och pusslade till halv tre på natten. Men jag klarade det iaf. :)

Söndagar är bara roliga när det är högmässa och man ska sjunga. :)

Veckans andra dag och saker och ting börjar ljusna. Har pratat ut om helgen och det känns bra igen. Ser fram emot helgen då det är fika i stan med Pontus, kompis från fliken. ^^

Kom hem tidigt från skolan idag då jag inte hade något att göra under projektarbetstimmen. Istället jobbade jag hemma med uppgiften och har även spelat NES med mamma och funderar på att pussla igen. x) Det var mammas ide. Hon tyckte det var kul. ^^ Kya kawaii okasan.

Fan att man ska ha lite pengar. Det suger verkligen. >_< hittade en film jag verkligen kände att jag måste ha i min dvdsamling. Fem skådespelare som jag älskar är med i den och jag kan inte köpa den förrän jag fått pengar. Men åh just det, ska ju betala mamma för mobilen. Jag har verkligen stora problem lr hur? x)

Ska nog gå och spela lite nu. Behöver ta en paus från pluggandet. Även om det inte blivit så mkt gjort just idag. ^^

På vägen hem från skolan satt jag och funderade. Så mycket att jag inte såg att Matilda hoppat på bussen. Är jag hemsk eller vad? Hon var dock själv i sina tankar och vi pratade en stund innan våra vägar splittrades. Kom hem och tog det lugnt, hjälpte till lite med olika sysslor och ägnade mig åt lite religion.

När posten kommit missade jag att jag fått en avi och fortsatte med mina sysslor. Men när jag väl fick syn på den åkte jag direkt för att hämta mitt paket. Mitt nya pussel kom! :D Åh vad lycklig jag var, rättare sagt är. Satte igång direkt så fort jag slitit upp paketet och fick även mamma att hjälpa till. Det var minst sagt trevligt. Fast när jag skulle bära pusslet till rummet gick det inte så bra. Jag var en halvmeter från att klara det men sen råkade jag tappa det och den svåraste biten av pusslet föll ihop och jag var tvungen att sitta ännu en halvtimme för att pussla färdigt igen.

I had my friends, when we were boys and girls...

Är så otroligt deprimerande att läsa om hur dåligt alla mår. Får en nästan att skämmas för att man själv är på gott humör. Men det funkar inte riktigt så eller hur? Ibland undrar man om det bästa vore att isolera sig från alla så att man inte kan såra någon.

Ibland vet man helt enkelt inte vad man ska ta sig till. När jag vaknade imorse kände jag mig glad. Det var en vacker dag och jag såg fram emot kvällen då vi skulle sjunga i kyrkan - en av mina favoritsysslor. Men någonstans på vägen blev det fel. Joel berättade om ett sms och jag kände genast klumpen i magen. Jag läste blogginlägget och klumpen växte sig större. Det började göra ont, tårarna rann. Varför ska jag vara så misslyckad? Vad har jag gjort i mitt förra liv som gjort att jag blivit straffad i mitt nuvarande? Varför tar jag alltid på mig skulden för allt ont som händer? Är det mitt fel? Eller gjorde jag själv något för att förstöra? Ja och nej. Jag vet inte.

Kom till kyrkan alldeles för tidigt och fick stå och vänta i kylan i tjugo minuter. Cathy höll mig iaf sällskap i tio minuter och sen kom Cilla och släppte in oss i värmen. Vi övade i fyrtio minuter och tog en kopp te innan det var dags för mässan. Blev så glatt överraskad när jag såg att anh kommit för att lyssna. That totally made my day. Promenerade hem med honom sen och snäll som han är följde han mig hem. :)

Det var efter det saker och ting gick lite sämre. Men jag försöker att inte tänka på det.


Streets of Philadelphia - Bruce Springsteen
I was bruised and battered and I couldnt tell what I felt
I was unrecognizable to myself
I saw my reflection in a window I didnt know my own face
Oh brother are you gonna leave me wastin' away on the streets of Philadelphia?

I walked the avenue till my legs felt like stone
I heard the voices of friends vanished and gone
At night I could hear the blood in my veins
Black and whispering as the rain
On the streets of philadelphia

Aint no angel gonna greet me
Its just you and I my friend
My clothes dont fit me no more
I walked a thousand miles
Just to slip the skin

The night has fallen, Im lyin' awake
I can feel myself fading away
So receive me brother with your faithless kiss
Or will we leave each other alone like this
On the streets of philadelphia

Det sånt man gör när man är uttråkad

Skulle köpa en ny mobil idag. Hittade en jättefin metallblå sony ericsson som jag absolut skulle ha. Tyvärr fanns det inte en enda ledig försäljare i affären. Är inte det typiskt? När man vill att de ska lämna en i fred springer de efter en och försöker tvinga sig på en. Men när man vill ha hjälp då låtsas de som att man inte finns. Okej, nu råkade de vara upptagna med en pensionär som är så dum att hon ställer sig i kö utan att veta vad hon ska köpa. Vi kunde inte heller vänta eftersom mamma skulle iväg till jobbet så det var bara att åka hem igen. Får se om vi köper den imorgon. Hoppas hopppas!

Var även på kören idag. Fick som vanligt en riktigt ego-boost. Underbart :D fast personligen tycker jag att vi låter bäst när vi alla sjunger tillsammans. Min röst står inte ut så mkt från mängden. Det är nog bara för att jag är den enda som inte sjungit i kör tidigare typ. ^^

När jag kom hem blev det mer sjungande. Varav denna videon blev resultatet. Sorgligt nog är det dock dåligt ljud. Fattar inte varför det blev så. När jag spelade upp det på datorn fungerade den utan problem. Men så fort jag la upp den på youtube blev ljudet förjävligt. Jäkla skorrande... grrr!



Enjoy ^^

Ska diska nu sen sova. :P
oyasumi, mata ashita

Kärlek

Komplicerat och underbart.

En vacker tös berättade idag för mig att hon träffat en snygg kille, som bara råkar vara en av mina kompisar. Han verkade intresserad av henne vilket leder till att hon nu har ett "litet" problem. Det finns alltså två killar som är intresserade av henne och hon är intresserad av båda men vet inte vilken hon ska välja. Den ena har hon känt längre, men hon tycker att den "nye" killen är snyggare. Jag kan ju inte göra mkt mer än att säga att den nye killen är helt underbar, för det är han. Jag om ngn borde ju faktisk veta - har själv varit lite smått intresserad av honom. Men då jag inte ville förstöra vår vänskap sa jag aldrig ngt. Dum man kan vara eller hur. Skulle ju ändå byta skola, så vad spelade det för roll?

Själv sprudlar jag av energi. Var på mässa i kyrkan och kände hela tiden hur mina ögon drogs till den söte praktikanten. Han har ett underbart leende och jättevackra ögon. Blev alldeles varm inombords när han log mot mig, eller när han satte sig jämte mig under fikat efter mässan. <3

Innan vi avslutar för dagen...
Borde jag säga något om mina känslor? I så fall, vad?
Hur säger man till någon att man tycker om dem? Vill ju inte förstöra vår vänskap men jag är rätt säker på att han känner detsamma...

Minna, anata wa hontouni suki da
sore wa oyasumi, mata ashita!

APU dag 6

Kortfattat: en jobbig dag.
Utdraget och ointressant...

Dagen började innan solen ens hunnit gå upp. Kastade på mig kläder i mörkret och sprang ut till bussen. Stod och frös på österskans i väntan på en buss där jag skulle vara den enda passageraren. Hittade inte personalingången och kom fem minuter för sent. Till slut blev jag insläppt och fick stå och vänta på handledaren. Fick en skjorta att arbeta i och sen var det bara att köra igång. Vi rensade i butiken, plockade varor som blivit felplacerade och la dem på deras rätta platser. Inte det lättaste och sannerligen inte det roligaste.

Då och då tog vi paus från städningen, för att tömma skräpet. Containern stod såklart utomhus och det var iskallt. Inte bra med tanke på att jag under helgen känt mig förkyld. Aja, några minuter i kylan gör väl ingen skada? Åh vad man kan ha fel.

Fortsatte under dagen att organisera, hämta saker från lagret, hjälpa kunder och ställa fram julprydnader. Tror ni inte att jag håller på att bli galen av det? Det är oktober!! det har inte ens varit halloween och de ställer redan fram julsakerna. Vad tänker dem med egentligen? aja...

vid halv fem slutade jag och jag såg bara fram emot att få komma hem. Dock hade jag precis missat bussen och var tvungen att vänta i en halvtimme i kylan. Benen och fötterna värker något fruktansvärt och jag känner mig frusen. Näsan rinner och halsen värker. När jag vaknar imorgon har jag antagligen feber också. Yeah... fucking great! -.-'

Men ska inte klaga på personalen, de var iaf trevliga och jag fick ett varmt välkomnande.

Nu ska jag sova bort min förkylning, annars är jag illa tvungen att stanna hemma och bli frisk.

Oyasumi, mata ashita

En helg att minnas

När jag kom hem från skolan på fredagen suckade jag nästan över hur tråkig helgen skulle bli. Man skulle antagligen sitta vid datorn och inte göra något vettigt. Så började med min dagliga rutin: störa joel och tvinga honom lyssna på vad det nu är jag har att säga. Dagens irritation: Gissa vad jag spelar på keyboarden. Han kunde inga av låtarna typ. Fan vad dålig han är. Man hörde tydligt vad jag spelade. Joel blev dock räddad av Jonte som kom på besök. De skulle spela de små nördarna. ^^ Jag gick och diskade och sen bakade jag kanelbullar. ^^

Lördagen - trevligaste kvällen på länge. ^^

Någon gång efter sju på kvällen fick vi besök av två muppar. Vi samlades i vardagsrummet för att välja en film att se. Tog oss en timme. x) Jonte och Matilda påstod att jag sov under filmen, vilket inte är sant. Såg hela skiten. Men vill de inte tro mig så. hmpf! ^-^
Efteråt förflyttade vi oss till köket där jag gjorde drinkar, smakade inte gott men det fick duga. Vi spelade även kort en bra stund och när vi hade fått i oss lite öl och några drinkar så bestämde vi oss för att spela Guitar Hero. Jag både vann och förlorade. Så det kan gå. Det var inte sådär jättekul eftersom vi inte hade några låtar, kanske tio eller nåt. När jag får tid och lust ska jag skaffa fram resten av låtarna. x)
Till slut lyckades jag övertala alla att vara med på singstar. Även om jag sopade mattan med allihopa var det kul. Btw, Matilda ljuger som en häst travar - bara så att ni vet. Hon kan sjunga!
Vid halv två avrundade vi och ngn timme senare gick jag och la mig. Alldeles glad och utmattad efter en rolig kväll, ngt som vi definitivt ska göra om. Fast då ska vi ha fler saker att göra. x) Fler spel att spela t.ex. ^^

Tack iaf gänget. <3

Söndagen var dock inte lika trevlig. Klarade mig undan baksmällan men fick ändå huvudvärk då min mobil gick sönder. Sicken jävla otur asså. Bilderna från gårdagen fanns där och jag kan inte komma åt dem. Minns inte om det fanns andra bilder, tror dock inte det. Men det känns så jävla misslyckat. Hittar dessutom inte papprena så att jag kan skicka in skiten på lagning och har inte råd att köpa mobil nu. Ingen musik att ha med sig. Jag kommer att bli galen. Sakta men säkert.

APU dag 5

Ingen skillnad från resten av dagarna. Vi började 8.10 och började arbeta direkt med matten. Dock blev det inte så mkt gjort som jag hade hoppats. Hatar verkligen linjära funktioner. Det är jobbigt. T_T. Efter lunch störde vi killarna som vanligt men det var inte lika kul idag så vi satte oss i kaféet och fortsatte med matten där.

Lite tur hade vi iaf, fick sluta kvart i tre istället för halv fyra. Yippi... -.-'

APU dag 3 &4

Lat som jag är orkar jag helt enkelt inte att skriva varje dag. ^^'
Så låt oss sammanfatta de två dagarna som varit.

Onsdagen

Kom till skolan som vanligt, tio över åtta på morgonen. En kort samling och sen skickas man iväg för att arbeta med skoluppgifterna. Kan stolt säga att jag lämnade in det sista arbetet i samhäll B och med lite tur så är jag klar med kursen. :D

Efter lunch spenderade vi vår rast med några av killarna i vår klass. De flummade mest och Rasmus diskuterade ordet "nörd" med mig. Mycket intressant ^^' under resten av eftermiddagen jobbade vi med diverse uppgifter och sen kom en Chantel på besök så tramsade vi oss i biblioteket.

Kom hem efter fyra och blev rasande då jag inte hittade mina gympakläder så tog ut min ilska på Joel och gick sen till kyrkan. Mina synder är mig förlåtna. ^^'

Torsdag

När väckarklockan ringde imorse stängde jag snabbt av den och gömde mig under täcket igen. Rummet var mörkt och det drog från fönstret, jävla dåliga tätning. Mamma tvingade upp mig och jag stod och frös innan bussen kom och sen satt man där i skolan. Idag räknade vi bara matte. Konstigt nog hade vi det jättetrevligt idag, vem hade anat att matte kunde vara någonlunda kul? Gjorde dock bara ett delmoment av kapitel två. Vi tar ett nytt imorgon ^^
Är så stolt över mig själv eftersom jag t.o.m. gjorde b-frågorna - och klarade av dem (!).

Efter skolan åkte jag hem och åt sen bar det iväg till kören. Kom hem, kollade på tv och satt en stund vid datorn. Om en stund ska jag sova. Måste orka med morgondagen, då ska vi hitta på massa skoj. :)

APU dag 2

Dagen började vid sju på morgonen. Låg och funderade om man skulle till skolan eller om man skulle vara "sjuk". Mamma gav mig skuldkänslor dock så jag klädde på mig och satte mig på bussen. Kom ca. 8.10 och det första vi fick göra var att börja leta efter telefonnummer, vilket blev lite jobbigt med tanke på att det knappt fanns en enda dator att använda på skolan. Men till slut hittade vi iaf en dator och samlade på oss ett flertal nummer. Sen satte vi och i ett grupprum och började ringa runt till olika företag. Smart eftersom de flesta företag öppnar vid tio. Fick dessutom avslag från de företag som svarade när vi ringde. Sen hade vi dock tur och fick en varsin plats på Plantagen och Överskottsbolaget. Vi börjar vår praktik nästa vecka och kommer att få jobba med skolarbeten resten av veckan. Fy fan vad trevligt. -.-'

Vi fick iaf gå hem tidigare men inte förrän vi fått en varsin kanelbulle. x) mums.
Senare på eftermiddagen tog jag itu med träningen och hade riktigt kul, som vanligt. Får se om det blir något i morgon.

APU - dag 1

Idag kom jag och Pauline till skolan vid 8.10. Vi trodde att det skulle vara samling och information då, som det brukar vara. Dock var detta inte läget utan vi föstes in som boskap in i aulan och så lämnade de oss. En stund senare var det lektion i samma sal och vi blev utkastade. Vi satte oss i fåtöljerna och slappade men blev ivägskickade till datorsalen för att leta upp nummer till olika företag för att hitta en apu-plats. Jag och Pauline fick hjälp av Boel och Helena för att hitta platser men än så länge har det inte hänt ngt.

Efter lunchen hade vi den första samlingen då närvaron togs och vi fick information inför morgondagen. Fyfan vad det suger att behöva komma hit 8.10 och sitta här till fyra.
Har ringt runt under eftermiddagen och vill bara åka hem nu, men det verkar som vi är fast här några timmar till. Vad gör man?

"Inte ens en våldtäktsman skulle vilja sätta på dig"

Listan över saker folk sagt om mig är nästintill oändling. Det är allt från fet till ful och äcklig - och dessa är ändå de lite mildare namnen. Men det absoluta värsta jag hört än så länge var något i stil med: inte ens en våldtäktsman skulle vilja sätta på dig.

Hur reagerar man när någon säger så? Inte ens om man sa det på skoj skulle det vara acceptabelt att säga något sådant. Jag vet inte vad jag ska göra. Det värsta är egentligen, hur ful är man om det finns våldtäktsmän som våldtar 90-åriga pensionärer men som aldrig skulle vilja lägga sina händer på mig? Visserligen får man se detta som något positivt eftersom att jag inte behöver oroa mig när jag går ut.

Så fort dörren smällt igen och skitungen stuckit kände jag hur hjärtat gick i tusen bitar och jag brast ut i gråt. Lite stolt är jag dock över mig själv som lyckades hålla tårarna inne. Jag kunde inte ge honom den tillfredsställelsen att få se mig bryta ihop. Även om han inte menade det han sa kan jag inte förlåta det. Man säger inte något utan att faktiskt mena det.