Jag har kommit fram till att jag ogillar läkare och framför allt sjukdomar. Särskilt sådana som jag ständigt lyckas dra på mig. -.- Blev sjuk förra veckan, träffade doktor, fick medicin och är lika sjuk som jag var innan jag gick till doktorn. Istället kom jag fram till att jag var överkänslig mot något av de många ämnen som finns i medicinen. Yay. Så varför är jag på så dåligt humör? Tja av den enkla anledningen att jag inte kan åka upp och träffa min pojkvän till exempel, för att inte tala om smärtan jag tvingas gå runt med varje dag. -.-'

Men ska inte klaga för ska till doktorn igen och snart kommer min älskling hit. Måste städa rummet x)

Bye!

När andra försöker ta beslut åt en

Den senaste månaden har varit en total vändpunkt i mitt liv. Från att ha vaknat varje morgon och frågat mig själv vad meningen med livet är, vaknar jag nu med ett leende. Räknar dagarna tills jag får se min älskling och saker är roligare nu.

Det känns som att jag börjar få någon form av balans i livet. Jag sätter upp mål som jag kan uppnå. Jag vet att jag vill studera, kanske till fritidsledare eller till undersköterska. Vet ju med mig att jag tycker om att ta hand om andra. Sen vet jag att jag vill bo kvar här i Halmstad och förhoppningsvis flyttar älsklingen ner snart.

Då är det jobbigt när folk kommer och sätter käppar i hjulet för en. Får hela tiden höra att jag måste söka musikutbildningen i Jönköping, jag kan ju inte tillåta att min talang går till spillo. Men jag känner inte behovet av att läsa sång. Jag kan sjunga och vill inte behöva betala massa lån för en hobby som jag inte ens ska livnära mig på. T_T Sen är det som att de inte verkar höra vad jag säger utan de har bestämt sig för att jag ska söka. Men om jag nu blir antagen, då är det ändå jag som ska betala resan upp. Jag som får avsätta flera timmar för att lära mig tre sånger utantill och jag som tvingas ställa mig framför någon som ska bedöma huruvida jag kan sjunga eller inte.

Sen finns det de människor som säger att jag måste lyssna till mitt hjärta. Som säger att jag inte ska göra något för någon annan än mig själv. Vidare är det de som säger att det är rent korkat att åka iväg för att studera musik om man inte är seriös med det. Om man verkligen brinner för musik och vill ha en ordentlig utbildning, visst ska man läsa det då om man kan. Men varför ska man behöva ta lån och flytta iväg och lämna hela sitt liv bakom sig om man inte bryr sig om utbildningen?

Det blev många första gången den här helgen. Första ensamma tågresan, första gången man åkte högre upp i landet. Har aldrig varit förbi Göteborg, illa jag vet. Första gången man träffar pojkvännens familj, första gången jag rest iväg själv. Första gången ja... Det var mycket intressant. ^^'

Vi hade bokat en resa som endast krävde två byten av tåg, vilket vi trodde skulle bli en jättebra idé. Dock hade vi inte räknat med att det skulle finnas problem på vägen. När vi skulle lämna kungsbacka fick vi veta att det var något på spåret så fick ta pendeltåget till göteborg. Missade tåget och fick panik, men fick sen hjälp av SJ. Detta innebar dock att min resa skulle ta en väldig vändning. Jag skulle till Stockholm. Inte roligt att försöka hitta sig fram på den stationen kan jag ju säga. T_T men jag klarade det till slut och åkte sedan iväg upp mot gävle och sen ner till Falun. Älsklingen väntade på mig och jag var så otroligt överlycklig över att få vara i hans armar igen. Det känns bara så otroligt rätt.

I och med att det var så sent när vi kom fram fick det bli sängen direkt. Sen om vi somnade direkt är en annan sak X) Nästa morgon åkte vi på loppis men fyndade inget. :/ senare promenerade vi i skogen. Är glad att det var så lyckat väder. Solen sken varje dag och varmt var det också. På söndagen promenerade vi ute på sjön. Rätt härlig känsla att kunna gå på vatten x) På måndagen promenerade vi runt i Falun och åt sedan ute och bara njöt av det underbara vädret. Sen under tisdagen blev jag bortskämd av min älskade. Mådde inte bra så han tog hand om mig. Helt underbar, längtar så mycket efter honom. Vill ha honom här hos mig. Vi bakade även en devil's cake. :D mycket gott fast fick lite för mkt så var jobbigt att äta upp allt ^^' När det sen var onsdag var jag tvungen att åka hem. usch vad jobbigt det kändes och ville inte släppa taget. Men resan hem gick bra förutom den fruktansvärda smärtan jag fick genomlida.

Fick skjuts hem sen av sötaste Ika som alltid ställer upp. Mamma jobbade så kunde inte hämta mig och Morfar var iväg. Så är det ju. När jag kom hem tog jag det bara lugnt och drack mycket för att bli frisk. :D Känner mig bättre, men än dröjer det några dagar innan man är helt frisk. ^^

See ya!

Sitter här vid min dator och bara förundras över hur man kan vara så fantastiskt bra på att spela. Lyssnar till någon kille på youtube som spelar nintendo-musik på piano. Helt fantastiskt, går inte beskriva på något annat sätt. Vill själv lära mig spela det. Men än så länge får jag nöja mig med att spela barnvisor på pianot ^^' på tal om det ska jag på övning imorgon. Får öva ordentligt senare.

Ledig två dagar i sträck nu så ska se till att fixa alla småsaker till fredagen. Sen måste jag även söka lite jobb och följa upp dem. T_T suck vad tråkigt. Aja, finns säkert värre saker att göra. Är bara glad att det är en bra grupp man hamnat i. Har ju några vänner med mig iaf ^^ Men för övrigt känns det så meningslöst att vara där. Känner inte att jag lär mig något jag inte redan visste om. suck...

Ska lägga mig och lyssna på musik och planera lite över vad jag ska packa ner ^^'

bye!

Helgen passerade förbi snabbt som väntat. Men fick iaf nöjet att ha min älskling här från torsdagen. Stackarn följde med och hälsade på kören, måste ha varit traumatiskt ^^ nej men tjejerna var snälla. :) Efteråt promenerade vi hem i kylan. Det var riktigt kallt och kändes som fingrarna skulle ramla av. :S Men hjälpte lite att ha någon som höll en i handen. ^^

Under fredagen latade vi oss bara, lyssnade på musik och så tog Robin hand om mig, hade sån fruktansvärd mensvärk och ville bara ligga ner och vila. På lördagen bestämde vi oss för att gå på bio, såg True Grit - var mkt bättre än jag förväntade mig. Bra dialog, bra skådespelare och bra story. Vi bakade även äppelpaj med lyckat resultat. Robin är så duktig i köket, fast han är bra på allt han gör iof ^^

Söndagen var kanske ändå den bästa dagen. Vi skulle baka men det blev inte av så istället låg vi i sängen och lyssnade på musik och diskuterade saker och ting. Var även lite busiga, men såna detaljer går man inte in på här :P Men fick mig ett gott skratt iaf, fast tror inte att Robin kände detsamma ^^'

Idag vaknade vi en bra stund innan det var dags att gå upp och ingen av oss ville resa sig ur sängen. Det var så underbart mysigt att bara ligga och hålla om varandra. Men skulle iväg på arbetsförmedlingsskit och han skulle med tåget. Slutade med att vi gick runt och bara vägrade släppa taget om varandra. Det var jobbigt att behöva säga hej då. Även om vi ska ses snart igen. :/ Soon is not enough.

Som en dröm ur en sagovärld

Hans blåa ögon stirrade in i mina bruna. Ett leende spridde sig över hans läppar och han tog mina händer i sina och höll dem i ett fast grepp. Tiden verkade stå still när han lutade sig mot mig samtidigt som jag lutade mig mot honom och våra läppar möttes i en experimenterande kyss. Han släppte taget om mina händer och la dem istället om min midja och böjde sig över mig.

Fredagen var en riktig pina. Jag satt som på nålar hela dagen och visste inte vad jag skulle göra för att få tiden att gå. Så på kvällen var jag hemma hos Chauline och bara väntade på att det skulle bli dags att gå till stationen. Det var kyligt och jag hade bara min skinnjacka på mig, vill man vara fin då får man lida pin. Ett frakttåg kom och vi var tvungna att vänta innan vi kunde gå vidare, sen mötte vi ett par killar och hundarna blev lite oroliga så vi fick vänta ytterliggare en stund. Kort därefter fick jag ett sms där han frågade var jag var ^^' Shit! Vi skyndade oss bort till stationen och så stannade vi en bit ifrån. Jag kramade om mina tvillingar och gick sedan med darrande steg den sista biten.

Jag såg honom från vägen och kände hur luften drogs ur mig. Så overkligt och jag gick närmre. Han märkte mig och vi sa båda blygsamt hej och kramade om varandra. Gav honom en lätt puss på munnen och kupade handen kring hans kind och suckade.

Vi promenerade hem genom kylan och när vi kom hem såg vi på film och gosade. Lördagen kom och gick. Vi låg i sängen nästan hela dagen och pratade om vad än som föll oss in, kelade och bara njöt av varandras sällskap. Tog även en promenad ner till stranden där vi tittade på det sista av solnedgången och sen stjärnorna. Älsklingen bjöd på mat och vi somnade sedan hållandes om varandra.

Söndagen kom och gick. Det var svårt att somna om den natten vetandes om att vi inte skulle ses på ett bra tag igen. När morgonen sen kom låg vi kvar alldeles för länge och stressade sedan in till stan för att hinna med tåget. Vi stod på perrongen och sen tjöt signalen och tåget åkte iväg. vi stod som två idioter och bara stirrade på rälsen, oj då inte så bra. Så vi bokade en ny biljett och promenerade sedan runt i stan halva dagen och promenerade ända bort till slottsmöllan och förbi in på en stig. Solen sken och när det inte blåste var det alldeles underbart. Vi åt lunch och tog sen än omväg hem. Resten av dagen spenderades i rummet och sen nästa morgon såg vi till att gå upp i tid. Sen satt vi och höll varandra i händerna och bara väntade på att tåget skulle komma. Kändes som en film när vi kysstes sista gången för den här gången och det verkade gå i slowmotion när hans hand släppte min.

Promenerade hem till morfar efteråt och blev helt plötsligt hungrig igen. x) Sedan promenerade vi hem och hände inte mkt efter det. Dagen var väldigt seg och jag längtade mest till kvällen när älsklingen skulle ringa. Efter ett tag frågade han hur länge vi pratat, typ 3 timmar svarade jag XD hur fan gick det till egentligen?! ^^'

Denna olidliga väntan...

Jag frågade honom vad han skulle skriva i sin blogg om han hade en. Svaret jag fick var vackrare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Så istället för att gå och lägga mig så att det kan bli en ny dag sitter jag här och bara längtar, så mycket att det nästan gör ont. Stryk det där förresten, det gör ont så fruktansvärt ont och bara han kan lindra mitt hjärtas längtan.

Vill känna hans läppar mot mina. Hålla hans hand i min. Känna hans armar om mig. Somna, vetandes om att han är där när jag vaknar.

Åh älskade klocka, gå lite snabbare så att jag kan ha honom hos mig snart.

Det här är värre än att vänta på julafton som barn. T_T

Dagarna går men inte tillräckligt snabbt. Och av någon bisarr anledning känner jag att tiden inte kommer att räcka till. Idag ska jag iväg med Marika, imorgon har man pianoövning - har inte ens övat på läxan. XD På torsdag är det kör som vanligt, sen är det fredag. Kommer med största sannolikhet spendera eftermiddagen hemma hos Chauline, så de får hålla mig lugn. X)

Har så mkt att göra, rummet är fortfarande inte helt städat. Sen stör det mig ngt fruktansvärt att rummet ekar. Har tagit ner alla bilder jag hade upphängda. Så rummet ser faktiskt finare ut, men så tomt T_T Nästan som att man håller på att flytta x)

Nu ska jag göra mig i ordning för att träffa sötaste Ika ^^