bläää

Åh vad ni äcklar mig ni falska människor. Ni säger en sak och menar en annan, går bakom ryggen och gör er till. Jag förstår det helt enkelt inte.

Fick ett sms i lördags, då när jag satt hemma med min underbara familj och väntade på middag. I sms:et stod ett påstående. Inte denna helgen heller va? frågade personen. Det var sårande och ännu en gång fick jag det kastat i ansiktet. Jag är en svikare som aldrig ställer upp för mina vänner. Men vafan, måste ni ut varenda jäkla helg? Och vad är det med attityden? Har jag gjort mig förtjänt av den eller?

Vissa saker i livet måste man bara inse. Att jag är fattig är en av dem. Blev nästan knäck häromdagen när jag räknade ihop hur mkt pengar jag skulle ha att röra mig till slutet av februari. Skrämmande lite faktiskt. Och det hjälper inte att det är så många som fyller år. Skäms över att jag inte ens har råd att köpa en present. Och det behöver inte ens vara något dyrt. :/

Så när folk klagar över att man aldrig följer med på något blir man deppig. Som om att man inte vill hänga med dem för att man tror att man är bättre. Åh så irriterande.

Men nu till något positivt.
Rotade igenom allt jävla skit jag har i rummet och hittade gamla noveller som jag skrivit. Så ska läsa dem innan jag går och lägger mig. Möblerade om, dammsög och gjorde det mysigt i rummet. Så nu har jag åter igen en ordentlig hörna där jag kan arbeta ^^ Får se hur länge jag orkar ha det såhär. :) Imorgon är det skola och då får man träffa alla härliga människor. Också något att se fram emot. Dock är jag inte lika pepp på temavecka, men det kunde vara värre. ^^

och innan vi avslutar så får ni ngt "trevligt" av mig. Vet dock inte när jag uppdaterar skiten. Kanske efter fredag, om jag inte snackar med handledaren tidigare. :)

Read me ;)

Att vara deppig

Det här med att må dåligt, har säkerligen gått igenom det tidigare men det är ett problem som kommer tillbaka hela tiden. Dock lär man sig hantera den och man bygger upp murar kring sig som ingen ska se igenom. En trygg mur som man kan gömma sig bakom och dölja sin sårade själ.

Jag ser och jag hör. Det är inte bara jag som känner att livet är helt meningslöst och att man inte finner sin plats i ledet. Inte bara jag som ständigt undrar varför man ens vaknar om morgonen. Inte bara jag som försöker förstå vad det är som gör att man ständigt känner sig så deppig.

Samtidigt är jag väl medveten om att det är en miljoner saker i livet som tillsammans gör att man känner sig nere. Därför blir det så svårt när man får frågan: "Varför mår du dåligt då? Vad är det som är så jobbigt?" Om jag visste, hade jag löst problemen själv och sluppit dumma frågor.

Det gör alltid lika ont när man får veta att de människor man älskar så mycket mår dåligt. Är det inte familjen så är det vänner. Man tror att alla andra runt omkring en är lyckliga och har perfekta liv. Men så är det inte. Vi är inte så ensamma som vi ibland tror.

Om vi talar om vänner...
Ibland kan de säga saker utan att egentligen tänka på just vad de säger. Detta säger jag därför att jag själv råkat säga en del saker som jag sedan inser låter både dumt och elakt. Men samma sak har även hänt mig ett antal gånger. Man blir förlöjligad, trivialiserad och sårad, bara för att en så kallad kompis inte tänker efter när de säger något.

Visst, ibland vet man inte att en så simpel sak som att ge ett smeknamn till någon kan kännas jobbigt. Jag hatar att bli kallad för Carro. Jag associerar det med tiden då vi gick i sjuan, en tid jag vill glömma. En tid som jag verkligen hatade. Att gå till skolan var det värsta som fanns. Det var som ett helvete som aldrig verkade ta slut. Dag ut och dag in skulle vi torteras, mest verbalt. Tack och lov aldrig fysiskt, kanske lite på gympan dock. Men samtidigt är den verbala mobbningen nästan värre. För sår läker men psyket tar större stryk.

En sån dum kommentar som: Du är en idiot, du är fet, du är ful... det hänger med en i flera år och formar en som person. Från att ha varit ändå rätt självsäker och öppen blev jag under loppet av några månader en tillbakadragen person som aldrig vågade ta för sig.

Nu känns det dock som att jag mer och mer vågar säga vad jag tycker och tänker. Jag bryr mig helt enkelt inte på samma satt längre om vad folk ska tycka. Klaga på mitt utseende, klaga på min klädsel, klaga på mina intressen, klaga på mig. Vem bryr sig? Inte jag iaf.

Varför ska man vara rädd att vara sig själv? Varför är det en negativ sak att stå ut från mängden?

...

Det är frustrerande, irriterande, det gör mig galen och förbannad. Folk ser inte, de hör inte, jag finns inte. Så enkelt är det.

Pratade med en tös idag som jag inte pratat med sen nyårsnatten då vi önskade varandra gott nytt år. Nu är vi här nästan en månad efter och pratar om allt mellan himmel och jord. En person som jag trivs så otroligt mycket med och som gav ljus till mina mörka dagar under tiden jag gick på Sannarp. Visst, det var flera personer i min klass som jag älskade att hänga med, men hon var speciell. Vi var så jämlika med varandra, tänkte likadant och var likadana, men ändå så olika.

Gick till affären med idioterna och gick sen hem till brorsan för en kopp te och middag. Det var för några timmar sen och man sitter fortfarande kvar i vardagsrummet och skiver här i bloggen och lyssnar till Joels filosofierande.

Det är rätt sorgligt faktiskt. I skolan ser vi en version av Joel men han är en helt annan person när han är hemma. Visst, han skojar mycket och är oftast en glad person. Men han är även en djup själ som har känslor och som mår dåligt precis som alla andra. Det gör så ont att höra att han känner att alla ser honom som ett stort skämt och aldrig tar honom på allvar. Men jag vet... hoppas det är någon tröst för honom... jag förstår, familjen förstår.

Men vem förstår mig egentligen?

"Några minuter till..." var min första tanke i morse när klockan började ringa. Funderade även på om jag inte skulle sova vidare och gå på eftermiddagens lektioner och skippa läxstugan. Men eftersom jag lika gärna kunde gå dit pallrade jag mig upp och gjorde i ordning. Gick ut och väntade på bussen - som såklart var sen på grund av vädret. Tack och lov fick jag ingen frånvaro för att jag kom försent. :D

Skrev färdigt en svenska uppgift och fortsatte sedan med projektarbetet. Konstigt nog lyckades jag få lite gjort iaf och ska fortsätta senare. Åt lunch och jobbade med delrapporten under lektionen. Kan ju inte säga att jag såg fram emot scenisk produktions lektionen. Den brukar vara seg och tråkig. Men idag var inte som alla andra gånger. Visst, vi satt i värsta tråkiga mötet jätte länge och jag ville bara komma därifrån så fort som möjligt. Sen kom vi fram till att vi skulle göra några små sketcher och parade ihop oss två och två - de som ville framföra något.

alla var mer eller mindre duktiga, med tanke på att vi fick typ fem minuter på oss att förbereda oss och det var intressant att se hur de förändrades när de stod på scenen. Blev överlycklig när jag och min partner fick beröm av läraren. Helt sjukt. Jag som knappt vågar ställa mig på scenen. :D

När jag kom hem såg jag en stund på tv och kopplade av, sen övade jag rösten lite och ritade på dörren, på ett papper asså som jag tejpat fast. Det var trevligt. :) Efter det blev det en promenad med underbara Matilda, det var kallt men så himla mysigt. Pratade om allt mellan himmel. ^^
















Matte na!

Jag kan inte minnas när jag var så här förvirrad som jag är just i denna stund. Kollade min mail och såg att jag fått ett svar på ett mail jag hade skickat på nyårsafton. Ett mail jag hade skrivit för att jag just då kände mig så ensam och bara ville prata med någon. Eller det var ju inte vem som helst, det var ju han, från somras, som jag dissade då han inte verkade ha någon tid för mig.

Varför gör jag detta mot mig själv?
Varför tillåter jag mig själv behandlas på detta vis? Dagen som ändå varit relativt bra vändes i ett ögonblick då jag läste vad han skrev. Han var jätteglad över att jag skrivit till honom och var intresserad av vad som hänt i mitt liv. Damn har till och med gett mig ett smeknamn som ingen kallat mig för innan. Tydligen är mitt nya smeknamn Lina. Dock vet jag inte vad han vill. Är han intresserad av mig eller vill han bara ha min vänskap? Frustrerande att inte veta.

Har iaf bestämt att jag ska fundera i några dagar på ett bra svar att ge honom. Vill inte svara nu när jag är som mest förvirrad utan vill låta det vila lite, ta en dag i taget tills jag känner mig redo.

Matte na

Så sitter man här igen. Det är kallt och eländigt ute, blåser och snöar. Usch säger jag bara. Jag vill ha vår och värme och det nu!

Igår spenderades större delen av kvällen vid skrivbordet - pärla en ny platta. Blev nöjd med den faktiskt. Bilder finns på facebook ^^ Skippade även gympan, hade ont i knäet efter att ha skadat mig när jag skulle av bussen. Den tvärstannade och jag råkade smälla i knät i en skruv. Aj...

Idag blir det antagligen träning, om jag inte är helt slutkörd när jag kommer hem från skolan - fast det borde inte vara några problem. Fick en ny trevlig uppgift idag, vi ska marknadsföra nya grejer. Åh vad kul, typ inte. Kan dock inte klaga på min grupp allt för mycket, det enda negativa är att en gruppmedlem har en tendens till att inte dyka upp i skolan. jaja, vad gör man?

skriver mer senare, om jag har tid och lust. Nu ska jag rita en stund innan lektionen börjar. ^^

matta ne!

Natten mot den 24

För sju år sedan var det en vanlig skoldag. Jag åkte till skolan och hade tråkigt och allt var som det brukade. Men när jag kom hem den eftermiddagen var det en konstig stämning i hemmet. För det första var mamma inte hemma, vilket hon vanligtvis var. Mina bröder tvingade direkt hem mig till min moster och jag protesterade hela vägen. Jag ville absolut inte lämna hemmet, jag var trött och gnällig.

När vi kom hem till moster hörde jag hennes sambo säga ett litet ord på spanska och det räckte att jag såg mina kusiners ansiktsuttryck för att förstå vad det hela handlade om. Det vi fruktade och visste skulle komma hade hänt. Dagen då hon inte skulle finnas mer. Jag brast i gråt och tårarna ville inte sluta rinna längs med kinderna.

Just det här datumet känns hårdast av alla. Jag älskade min mormor så mycket och det smärtar att tänka på henne. Men jag är mer rädd för att jag ska glömma henne om jag inte tänker på henne och skulle aldrig förlåta mig själv då.
______________________________

Har fått två inbjudningar till fest denna dag. Men det kändes inte rätt. Jag kan inte festa på en dag som denna. Visst, man kanske inte ska sitta och gråta och vara deprimerad, men varför ska man ut och festa om det inte finns en så kallad giltig anledning - typ som att någon fyller år. Nu känner jag ingen som gjorde det, så jag bestämde mig helt enkelt för att vara hemma och njuta av lugnet i mitt rum.

Blev faktiskt sårad när en kompis till mig verkade sur över att jag tackade nej till inbjudningen. Han var ute med sina polare och de ville alla att jag skulle komma med. Jag uppskattar att de vill ha med mig och att de tycker att jag är såpass trevlig att hänga med. Men det är inte alltid så lätt. Förutom att jag inte festar idag är jag dessutom pank. Hur ska det då gå till?

På tal om ingenting... Mamma såg på filmen, Yes man, häromdagen och jag kunde inte hjälpa utan att känna att filmen kritiserade mig som person. Jag tackar alltid nej till erbjudanden om att få hänga med och hitta på grejer. Alltid osäker och hittar på ursäkter. Men det är sån jag är, det är svårt att förändra sin personlighet och invanda beteenden. Jag behöver min säkerhet, det som t.ex. mitt hem ger mig. Jag behöver känna att jag, när som helst, kan dra mig tillbaka till min fristad, den som är mitt rum. Här inne kan ingen kritisera mig, här kan jag vara mig själv, och här behöver jag inte dölja något.

Är det inte konstigt att något så enkelt kan ge så mycket frid åt en person?

Nu ska jag dock sova, för om några timmar ska man upp igen och fira att brorsan fyller 25. Tiden springer iväg, om fem år är själv 25 fy fan!

Matta ne

Som alltid får jag rysningar av att lyssna på Pink Floyd och idag var inget undantag. Visst, det var en pina att sitta på obekväma stolar i två timmar med en rast på 15 minuter men det var det värt. Fick inspiration att rita en bild som jag tycker blev rätt nice. Funderar faktiskt på om jag ska skanna in den och sen fixa till den i PS. Har ju inte känt av ngn inspiration på länge så detta var mycket positivt.

Efter skolan kom jag hem och vilade en stund innan det var dags att sticka iväg igen. Det var som tidigare sagt dags för kören igen. Åh vad jag har saknat det! Blev alldeles röd i ansiktet när Linda som vanligt beundrade min sångröst. Det är alltid kul att höra men jag får nästan ångest samtidigt och får för mig att jag måste sjunga perfekt och inte får göra några misstag, det kan vara lite jobbigt. ^^' Men jag klarar mig oftast rätt bra. :)

Funderar lite hur jag ska göra imorgon. Hade velat jobba med projektarbetet så länge som möjligt, men har inte riktigt lust att ta med mig datorn eftersom jag ska träna efter skolan. Hmm vad gör man? Får få Joel att fixa det :D

Men nej, nu ska jag lyssna på flummusik tills det är dags att sova, vilket egentligen är nu. x)

skolan suger, men det var ingen nyhet

Sitter i skolan. Trött och gnällig, drömmer om min varma och goa säng som väntar där hemma. I lurarna spelas glad och fartfylld musik, inget som egentligen passar mitt humör. Har lektion för tillfället men vi ska inte ha ngn återsamling så väntar mest på att få gå på lunch. Sen väntar ljud- & ljusteknik lektionen, då ska vi se på Pink Floyd, lucky! ^-^

Försov mig idag och missade bussen, kom typ en kvart försent och så hade vi redovisning. Åh vad segt, men det gick hyfsat bra. Bara några små detaljer som vi skulle tänka på tills nästa redovisningstillfälle.

I eftermiddag sätter vi igång med kören igen! Åh vad nice. Har verkligen saknat tjejerna och att få sjunga av mig ordentligt. Det är lite som terapi faktiskt. :)

Ska även försöka jobba med novellen på riktigt. Men det är så svårt när det står stilla. Visst, jag har ju skrivit lite då coh då, men det går inte tillräckligt snabbt. :/ Sen tar det fortfarande i att jag omöjligtvis kan skriva hela historien. Vill ju inte behöva dela upp den. :(

Men nu ska jag äta.

Matta ne!

För jag kände för det

Jag låg och sov till klockan två i eftermiddag.
Jag skrev på min novell och ändrade gamla misstag.
Jag sorterade mina pärlor.
Jag lyssnade på musik.
Jag sjöng för full hals.
Jag läste underbara noveller som gör att man får ont i magen.
Jag gjorde en dum lista som jag tog från Alex.
___________________
Lovar du att vara ärlig? Ja
Fullständigt namn: Anna Carolina T.M
Smeknamn: Gina
Låt som när du är ledsen sörjer till? - Bach's "Air suite"
Beroende av: Kramar
Vad behöver du mest just nu: Inspiration till min novell
Vad tror folk om dig? att jag är modig och självsäke, so not true
Stämmer det? Haha, vi kan låtsas det iaf.
Vad får du oftast komplimanger för? Att jag är modig och att jag sjunger bra
Vad säger du för att imponera på någon? skryter om min novell xP
Hur imponerar man på dig? genom att vara sig själv
Brukar du skratta för dig själv? ja för fan
Vad står det i ditt senast inkomna SMS? inte för att ni har ngt med det att göra... "Fuck ingen som drar med på min första permis"
Var bor du? Halmstad
Trivs du där: oftast
Äger du några converse: japp
Sprit, cider, vin eller öl: dum som jag är blandar jag. x)
Brukar du bli för full: har hänt ngn gång... hostnyårsnattenhost
Vad har du för mobil operatör: Tele2 "Comviq"
Är du allergisk mot något: pollen, hundar och katter.
Har du haft sex idag: nej
Nästa mål i ditt liv: klara skolan x)
Vem pratade du i telefon med senast? Morfar
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: vi ses
Antal timmar sömn inatt: nästan 12 timmar
Sov du ensam: Ja som vanligt, men det funkar
Brukar du komma i tid: oftast, när jag inte glömmer att hoppa på bussen
När mår du bra: När jag äntligen lyckas med något och när vi har bra dagar i skolan
När blev du fotad senast: minns inte riktigt.. i skolan känns det som
Hur känner du dig nu: uttråkad, lite smått deppig och sprallig
Vanligaste färg på dina kläder: svart, vitt, blått, brunt
Vad tycker du om fötter: vad ska man tycka om dem egentligen? inget jag direkt går runt och tänker på.
Vad saknar du: mormor
Hade du en bra kväll igår: Ja, den var trevlig
Favoritdryck på morgonen: o'boy eller kaffe/te om jag har tid
Rakar du benen: oftast, när jag orkar bry mig
När brukar du oftast gå och lägga dig: Runt två-tre på natten

Är du blyg? nja, ja och nej
Sysslar du med någon idrott: Bara simpel workout :P
Vill du hellre ha mail än brev: nej brev är trevliga
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: vettefan... tror mer på att man blir intresserad.
Har du spytt offentligt: JA xD
Vad skulle du göra om du vore kille för en dag: ragga upp en kille XD
Är du nöjd med ditt liv: det kunde vara bättre, men det får duga tills vidare
Är du bortskämd: folk säger det, men tycker inte det
Vad gör du i morgon: går till skolan och mår dåligt där.
Vad är det värsta du vet? Homofober
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? varierar från vecka till vecka.. vissa veckor är det över 1000 kronor som försvinner från kontot
Vad behöver du just nu? ngn att krama
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Kenken, inte för att ni vet vem det är x)
Vad längtar du till? Japan
Har du bra vänner och äkta? ja det tror jag. :)
Vad är det finaste du fått? Stöd
En speciell dag du minns: den där dagen då jag mötte honom. När han förföljde mig när jag skulle till skolan xD
Tycker du om någon just nu: ja och nej
Om fem månader: student
Gröna eller röda äppeln: Gröna
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Maltin
Gillar du golf: fyfan vad äckligt!
Vilken tid gick du upp idag? två tiden
Har du sovit i din egna säng inatt: ja
Har du strumpor på dig nu: ja
Vad ska du göra ikväll: skriva på novellen och läsa noveller
Är det okej att gråta: självklart
När grät du senast: på riktigt? Minns inte. När man deppar hela tiden gråter man inte
Laddar du ner musik och film från Internet: inte filmer och väldigt sällan musik
Vad skulle du göra om du vann en miljon: resa till Japan!
Bär du glasögon eller linser: nope
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: say what?
När går du upp ur sängen en helgmorgon: beror på när jag gått och lagt mig natten innan.
Vill du gifta dig: kanske det, är det bara rätt person så
Vill du ha barn: ja
Solar du ofta: bara på sommaren xD
Är du bra på att laga mat: Nej, min plats är inte i köket
Gillar du att dansa: Jag älskar det!
Kan du sjunga: jag är grym
Är du flygrädd: har aldrig flygit :O
Hur vig är du: Vet inte, rätt vig antar jag
Vad dricker du helst när du är törstig: Vatten eller saft
Vilken är din favoritglass: choklad
Tror du på ett liv efter döden: hallå jag är kristen
Vad äter du helst när du ser på film: en macka :P
Bor dina föräldrar tillsammans: Nope, lucky me!
Har du tandläkarskräck: tycker inte om att gå dit, men skräck är ju att överdriva

Är du morgon- eller kvällsmänniska: Kväll.
Vilken ögonfärg har du: bruna
Har du någon gång gråtit dej till sömns: Ja men det var längesedan sist
Röker du: nope
Senaste låt du hörde: Comfortably Numb - Pink Floyd
________________________
Varför? För jag kände för det.

Matte na

Värst vad dagarna passerar förbi snabbt. Jag märker knappt när det är natt respektive dag. Halvligger här i min säng, med en katt vid sidan och en dator i famnen, ja, det fattade ni nog. Har suttit och skrivit på min novell-blogg eller vafan man ska kalla den. Har även lagt upp första kapitlet, eller rättare sagt prologen. Yay för den som vill läsa. Fast jag är fortfarande orolig. Vet inte varför dock, jag vet att historien är bra. Annars skulle jag väl inte älska den? xD Nu menar jag såklart att det är Prince of Tennis som jag älskar, som historien bygger på. Åh vad ointressant det blev helt plötsligt. Vem vill läsa om småpojkar som spelar Tennis. *räcker upp handen* Ja, jag räknas nog inte. ^^'

Timmen är sen och jag borde sova. Men ändå gör jag inte det... hur kommer detta sig? Jo, såhär var det. I morse var jag för lat för att pallra mig upp och gå till skolan, så jag tog den lätta vägen ut och sjukanmälde mig. Visst, jag har ont i ryggen och mår allmänt illa. Men jag hade nog klarat av att gå ändå. Istället har man suttit och försökt pärla omöjliga bilder och skrivit på novellen samt lyssnat på musik i stora lass. Har kommit fram till att jag gillar att lyssna på An Cafe, jävla fjortis-emo-unge jag börjar bli. Men kan inte rå för det, de har härlig musik. x)

Tittar på orkidén och undrar när den ska blomma. Knoppen har blivit rätt stor och jag bara väntar på att den där vackra lila blomman ska öppna sig. suck, för att inte tala om den andra som har fem blommor på gång. Erkänn, jag är grym på att ta hand om blommor. Det har jag antagligen fått från pappas sida, mamma kan inte ta hand om växter. Stackarn, hon dödar dem bara.

Nu ska jag renskriva lite anteckningar till novellen. Hoppas på att det blir ett helt kapitel, dock tror jag inte det. Max en halv sida T_T usch vad långsamt jag skriver. Men det är en så sorglig bit jag skriver om, inte nice. Aja, ju fortare jag får det klart, desto tidigare kan jag börja skriva på de roliga bitarna av historien. De som jag inte tar med i projektarbetet men som definitivt kommer upp på nätet. :P Men om jag postar det i bloggen, det vet jag inte. Folk kommer tycka att jag är jätteskum, mer än vad jag redan är. x)

Iaf, ni som seriöst vill läsa min underbara novell/roman, skicka ett mail eller nåt så skickar jag inbjudan. Japp, så patetisk är jag och låser min blogg. Fast iofs vet man inte om man kan lita på er heller för den delen. :O !!! Ni kanske skickar vidare mina dåliga texter. Eller jag menar ju såklart mitt mästerverk. -.-'

På tal om ingenting... får ni någonsin chansen, lyssna på DAIZO. Fyfan vilken härlig röst han har. <3>

Och så suckade jag djupt och länge...

Livet är så orättvist ibland. Men vissa människor är bara hemska. Jag börjar förlora hoppet på att det finns något gott i oss alla. Jag är så trött på att alltid vara ett stöd för alla, det ska fanimej vara på lika villkor. Jag lyssnar på dina problem och ger dig råd om du kan sätta dig ner och lyssna på mina.

Jag vill inte att någon kommer till mig för att det inte finns någon annan som vill lyssna. Jag vill inte bli väckt mitt i natten för att höra om dina kärleksproblem. Jag vill inte höra att du gör idiotiska saker bara för att bevisa för den du är ack så kär i dina känslor.

Jag är trött på ensamheten, men jag har förstått att jag får leva med den tills ödet bestämmer sig för att det är min tur. Men jag tänker inte bry mig längre. Tänker inte göra något. Om det bara fanns någon som kunde förstå mig så skulle allt vara mycket lättare.

Isolering

Känner mig för att isolera mig lite. För att stänga av allt och bara fokusera på det jag behöver göra. Har en massa uppgifter på hög som bara känns värre och värre för varje förbannade dag som går. Så nu stänger jag ner och kommer inte att logga in förrän jag känner mig redo för det igen.

Matta ne...

Nyårsnatten

Att jag inte satt mig ner för att berätta om den här fantastiska kvällen är ett mysterium. Nä, egentligen inte. Ni förstår. Jag kom hem så sent på nyårsnatten och min enda tanke var att krypa ner i min varma säng och glömma omvärlden. Dagen efter mådde jag inte allt för väl och ville bara sova och dricka i massor. Det var inte glamoröst någonstans.

Så dagen började och jag hade inga planer på hur kvällen skulle spenderas. Jo, jag skulle ju sitta med min vodka och skriva på min novell och fira nyåret med mitt rum. Sjukt eller hur? xP Men istället får jag en liten inbjudan av en liten tös som vill att jag ska komma över och fira med henne och Emma. Sagt och gjort. Halkade bort till Fyllebro och träffade två glada tjejer som hämtade upp mig. När vi kommit fram träffade vi en till glad tjej och sen inväntade vi ännu en tös - söta Danielle. Så vi väntade och väntade, tills det var dags att hämta upp henne. Så vi halkade runt ett tag till, återvände till värmen och spelade spel och drack lite.

Vid elva tog vi bussen till stan där vi träffade brorsan, Anh och Andy som inte var fulla nog. Sen var de dumma och dissade oss för att kolla på fyrverkerier. Tsss. Vi gick till Asian Palace och spenderade större delen av kvällen där. Träffade härligt folk, bl.a. sötingen som jag typ föll för. xP Det bjöds på dricka och vi var fulla och glada. Träffade även en gammal klasskamrat från nian. Och trots att jag inte tyckte om honom speciellt mycket då var jag jätteglad över att se honom och det blev många kramar och lyckönskningar inför det nya året. ^^'

Vi drog ut i kylan och skulle hitta ngt annat ställe att dra till, men det var sent och det var dyrt att komma in så vi struntade i det. Då fick jag för mig att jag skulle kolla när bussen gick, dock stod det inte och tjejerna drog iväg mig till en lägenhet där vi skulle spendera natten. Ingen öppnade dörren dock. Så ringde min mobil och min brorsa sa att han var påväg för att hämta hem mig. Opps...

Så gick ner och väntade vid entrén, lutade mig mot ett varmt element och Emma höll mig sällskap. Sen fick det bli några turer ut eftersom jag inte kan dricka ansvarsfullt och blir full som ett ägg och sen måste man såklart spy. Inte nice. Så Kicki och svägerskan kom och hämtade mig och tillsammans halkade vi hem, dock var jag den enda som ramlade. Så har ont i hela höger sida. x) När jag kom hem tvättade jag av mig sminket och la mig i sängen.

Fy fan vad jag mådde dåligt dagen efter, men frågade mig själv - var det inte värt det? Jo för fan!