Dagen präglades av träning. Var duktig och cyklade till skolan - fast det är väl inget speciellt... xD fast bestämde mig även för att gå och träna ett pass på Friskis eftersom det ändå var gratis. Fy fan vad kul det var! Ska träna igen imorgon, sen ska jag antagligen köpa medlemskort. Kommer inte att kunna gå dit med mamma så går dit med moster... fast kommer inte klara av de svåra passen riktigt än. Men jag måste ändå skryta med att jag var riktigt duktig idag. Hängde med ganska bra och lyckades nästan klara hela passet utan att ta drickapaus. Efter tog vi en extra lång runda hem från träningen.

Nu ska det bli te med äggmackor och film. Imorgon slutar vi tidigt, vilket kommer att vara riktigt nice.

Oyasumi nasai, mata ashita :D

Mannen på stranden

Ligger sömnlös på nätterna, ser solen gå upp och går ut på stranden.
Men den där morgonen, 17 augusti, var inte som alla andra. Det blåste, var lite småkallt och så var det han.

Såg honom först på parkeringen vid Lilla Köpehamn, tänkte inte på varför han satt där i sin bil utan gick vidare. Ett tag senare såg jag att han hade gått ner på stranden. Han satte sig med en cigarett i handen och tittade åt mitt håll några gånger medan jag gungade - ja, jag är så barnslig. :)

När jag gick vidare började han gå åt motsatt håll så jag brydde mig inte om honom. Men när jag gått en hundra meter såg jag att han gick åt samma håll som jag, och han verkade skynda sig. O.o Jag ökade farten och som tur träffade jag på andra som var ute och promenerade. När jag stannade till och vände mig om såg jag inte honom längre och kunde äntligen andas ut. Promenerade ner till handikappsbadet för att se hur det såg ut och kanske ta bilder på vågorna som slår emot stenarna.

Allt var frid och fröjd, efter jag fotat färdigt gick jag upp på vägen som leder till hamnen och började promenera hemåt. Plötsligt ser jag en bil komma körande, samma bil som jag sett på parkeringen när jag först kom till stranden. Och jag kunde inte ta fel, hur många har en bil som är isblå, befinner sig på stranden precis samtidigt? Iaf, han såg på mig och körde in på parkeringen till grillplatsen. Min enda tanke var att komma därifrån så snabbt jag kunde. Jag gick sakta en bit till, bara så att han inte skulle se mig och sen sprang jag in bland träden och sprang så snabbt jag bara kunde.

När jag kom hem läste jag i tidningarna att det var flera våldtäcktsförsök i de östra delarna av halmstad. Lite smått läskigt, fast jag tror inte att det var samma gärningsman, om han ens var en, som följde efter mig.
___________

Nu är det inte långt kvar, sommarlovet är officiellt slut och snart sitter vi i tråkiga salar och lyssnar på information vi knappast har någon användning av i framtiden. Har blandade känslor över att återvända till skolan. Underbart att det är sista året, att man sen slipper skiten. Underbart att få träffa alla goa människor. Hemskt att det är sista året och man sen ska ut i arbetslivet alternativ att man studerar vidare. Jag har ingen aning om vad jag vill med mitt liv. Hemskt hemskt hemskt!

Jag är fortfarande inte säker på vad jag vill göra för projektarbete. Mina alternativ än så länge är:

• Skriva en novell
• Göra ngn form av bild där jag får sitta och rita hela dagarna x)
  
• Sjunga

Har flera idéer om saker man kan göra, skulle vilja samarbeta med andra och kanske göra en musikvideo, skriva manuset till en minifilm, göra en scrapbook av ngt slag. Nä, jag vet verkligen inte vad jag vill göra. Det ska ju helst vara något som ändå är lite komplicerat, men vet ju inte heller hur det kommer bli med alla andra kurser och vill inte göra ngt alldeles för svårt. ._.

Satt uppe hela natten och jobbade med Historia/Samhällsuppgiften. Fick huvudvärk av den och ville bara sova. Men det fick jag inte, kunde helt enkelt inte tillåta mig själv att sova. x( Men jag lyckades iaf skriva färdigt den och fick den inlämnad idag i skolan. På tal om skolan, kändes helt meningslöst att gå dit. Skulle bara lämna några uppgifter och sen gå hem. Först hade jag tänkt jobba lite i skolan med uppgifter som jag har kvar, men vad händer? Jo, datorerna har inte blivit installerade... O_O skit!
Så promenerade iväg med Joel och gungade en stund i parken, då träffade vi på Anh och Marcus och promenerade in till stan, tog bussen hem och efter det har jag gått runt och gnällt över hur trött jag är. x) läntar till kvällen för att få gå och lägga mig. Under tiden ska jag göra färdigt demokrati uppgiften och fortsätta rita min bild.

Ska rita 31 figurer på samma bild, trodde först det var 32 men jag räknade fel. x) Iaf, har börjat rita på två, men de är fortfarande inte klara. Ska göra grundmålningen först, sen göra alla detaljer... det kommer att ta tid, men det gillar jag. ^^

Jag föll för grupptrycket

Får jämt höra att An Cafe ska vara helt fantastiska, ja ganska bra måste de väl vara om två av deras skivor släpps i Sverige? Så tänkte att jag skulle plåga mig själv i två timmar med deras låtar som finns på Spotify. Hinner lyssna på en 30 sekunder från första låten i listan och gillar det.
Vill ju inte gilla det, eftersom alla små fjortisemon tror att det är emo musik - vilket det absolut inte är. >_< dessa emon, kan de inte skaffa sig ett liv? x) vad är ett liv? ^^'

Fast den enda egentliga anledningen till varför jag ens överväger att lyssna på An Cafe är bara för att få höra Takuya (som är gitarristen), men det är inte därför jag diggar honom. Han är nämligen med i PoT musikalerna som Akutagawa Jirou, detta upptäckte jag dock först i en tidning jag fick med i mitt paket från Japan. Åh vad jag låter besatt av PoT X) det är jag också. Men det förstår man först när man sett mitt rum.

Dagarna flyter på, har ännu en gång bestämt mig för att träffa Petra. Låt oss hoppas att det inte slutar som förra gången. Då ska jag slå mig själv med en stekpanna! På tal om att slå sig själv. Idag slappade jag till mig själv eftersom jag börjar bli alldeles för blödig. Lyssnade på en låt och började gråta. I mean come on!! Vem gör det egentligen? Okej, jag kan förstå om någon gråter när Lillefots mamma dör - vem gråter inte då? Jag känner mig svag, min rädsla för spindlar har blivit värre. Det började igår när mamma var i rummet hos mig. Jag skulle hjälpa henne med någon kräm till ryggen - hon har nämligen bränt sig när hon solat. Så plötsligt ser jag något trilla ner från taket, men som plötsligt stannar och sen hasar sig ner till golvet. Jag får panik och börjar skrika. Mamma reser sig och jag blir ännu mer panikslagen. Hon letar en stund efter spindeln som spårlöst försvunnit. När jag är klar med krämen ställer hon sig upp för att gå och jag inser till min stora fasa att spindeln hänger på henne. Jag börjar skrika igen och mamma sätter sig i sängen - vilket leder till att jag skriker tills jag blir blå i ansiktet - okej, lite överdrivet, men nära på. Spindeln lyckas ta sig undan men mamma dödar den på mitt kommando. Jag sitter en lång stund i sängen och vågar inte röra mig.

Så jag har varit lite nervös när det gäller spindlar, hade t.o.m en mardröm om en spindel. Usch!
För bara en stund sen, när jag kommit tillbaka och datorn startat om tyckte jag att jag såg något på väggen. Men trodde att mina ögon bara spelade mitt ett spratt. Reste mig från stolen och undersökte saken noggranare. Och vad var det som klättrade på väggen jämte mig - jo en spindel. Tog en bunta med papper och krossade den snabbt. Var tvungen att hämta andan och satte mig i sängen. Forfarande känner jag hur kroppen darrar och jag är jättenervös...

Äntligen har de kommit!!

Katten väckte mig sju på morgonen. Hon var väldigt kelig så jag antog att hon fjäskade eftersom hon ville att jag skulle öppna dörren så att hon kunde gå och äta. Smiley är alldeles för förutsägbar, vilket var väldigt bra i det här läget. :P Kunde inte somna om efter det så satte mig vid datorn och kollade om det hänt något under de få timmar jag varit borta. ^^'

Åt frukost och spelade SNES, sen somnade jag om igen... konstigt va? Vaknade vid tolv tiden när Joel sa att det kommit en avi till mig. Flög upp ur sängen, inte det minsta trött längre. ^^'
Lånade pengar från mamma och stack direkt iväg för att hämta paketet. När jag kom hem satt jag en stund och bara tittade på paketet, förberedde och samlade mig inför fangirl attacken som jag visste skulle komma. Hade bara öppnat lådan när jag plötsligt blev helt hysterisk. De hade skickat med en tidning med intervjuer med några av mina favoritartister från Japan. Även om jag inte kan läsa texten kan jag iaf njuta av alla bilderna, och det var många. x)
Samlade mig ännu en gång och tog fram den första skivan, trodde nästan jag skulle svimma. Fick ännu fler bilder och en skiva värd att dö för, okej lite överdrivet - men den är helt underbar. <3

Lyssnade igenom den innan jag lyssnade på nästa, vet inte hur jag ska beskriva känslan när jag hörde musiken strömma ur högtalarna... det kändes nästan mäktigt att veta att man ägde skivan. Låter säkert hur löjligt som helst, men så är det när man är fangirl. xD

För tillfället lyssnar jag på den tredje skivan, det är första gången jag hör den överhuvudtaget. Skivan släpptes i slutet av förra månaden. Men än så länge är jag inte missnöjd med köpet. Han har så härlig sångröst <3

Nu ska jag se till att dricka ordentligt och försöka slappna av så att jag inte svimmar, ska dra ner till stranden också och bada lite och sola. :D

Dagarna rinner förbi och snart börjar skolan. Pratade med min syssling igår och hon är så lycklig över att äntligen få börja skolan, jag vill bara skjuta mig själv och slippa skiten. x) Dock fungerar det inte riktigt så.

Njöt av vädret i Ljungby igår, hälsade på släkt med morfar och mamma. Senare på kvällen när vi kommit hem började jag och mamma att möblera om vardagsrummet men bestämde oss för att göra färdigt resten idag, får se om vi orkar. xD

idag blir det väl en tripp ner till stranden... matta ne!

Jag börjar känna mig lite paranoid. Tänk om något har hänt?
Har inte hört från honom på flera dagar, han svarar inte ens på sms. >_< Sen har vi det lilla problemet som jag kallar mitt liv. Har fortfarande massa skoluppgifter som aldrig verkar bli klara hur mycket tid jag än lägger på dem. Jag har aldrig känt mig mer misslyckad - hur svår kan en uppgift vara liksom? Jag finner inte orden att skriva när jag försöker få ihop mina två artiklar. Jag fattar fortfarande inte hur man analyserar konflikterna och hur mycket folk än försöker förklara det för mig kommer jag aldrig att förstå. Det finns ett antal anledningar, ett är t.ex. att jag aldrig kommer att förstå något som har med politik att göra.

Dock är jag snart klar med frågorna om fanatism, har den sista kvar och det står stilla i huvudet. Bara massa tankar som jag inte får ner utan det blir bara massa svammel och jag kommer aldrig till punkt.

Men det bästa av allt, note: I'm being sarcastic. Jag tror att jag börjar bli sjuk. Halsen värker något fruktansvärt och jag känner mig febrig.