Mannen på stranden

Ligger sömnlös på nätterna, ser solen gå upp och går ut på stranden.
Men den där morgonen, 17 augusti, var inte som alla andra. Det blåste, var lite småkallt och så var det han.

Såg honom först på parkeringen vid Lilla Köpehamn, tänkte inte på varför han satt där i sin bil utan gick vidare. Ett tag senare såg jag att han hade gått ner på stranden. Han satte sig med en cigarett i handen och tittade åt mitt håll några gånger medan jag gungade - ja, jag är så barnslig. :)

När jag gick vidare började han gå åt motsatt håll så jag brydde mig inte om honom. Men när jag gått en hundra meter såg jag att han gick åt samma håll som jag, och han verkade skynda sig. O.o Jag ökade farten och som tur träffade jag på andra som var ute och promenerade. När jag stannade till och vände mig om såg jag inte honom längre och kunde äntligen andas ut. Promenerade ner till handikappsbadet för att se hur det såg ut och kanske ta bilder på vågorna som slår emot stenarna.

Allt var frid och fröjd, efter jag fotat färdigt gick jag upp på vägen som leder till hamnen och började promenera hemåt. Plötsligt ser jag en bil komma körande, samma bil som jag sett på parkeringen när jag först kom till stranden. Och jag kunde inte ta fel, hur många har en bil som är isblå, befinner sig på stranden precis samtidigt? Iaf, han såg på mig och körde in på parkeringen till grillplatsen. Min enda tanke var att komma därifrån så snabbt jag kunde. Jag gick sakta en bit till, bara så att han inte skulle se mig och sen sprang jag in bland träden och sprang så snabbt jag bara kunde.

När jag kom hem läste jag i tidningarna att det var flera våldtäcktsförsök i de östra delarna av halmstad. Lite smått läskigt, fast jag tror inte att det var samma gärningsman, om han ens var en, som följde efter mig.
___________

Nu är det inte långt kvar, sommarlovet är officiellt slut och snart sitter vi i tråkiga salar och lyssnar på information vi knappast har någon användning av i framtiden. Har blandade känslor över att återvända till skolan. Underbart att det är sista året, att man sen slipper skiten. Underbart att få träffa alla goa människor. Hemskt att det är sista året och man sen ska ut i arbetslivet alternativ att man studerar vidare. Jag har ingen aning om vad jag vill med mitt liv. Hemskt hemskt hemskt!

Jag är fortfarande inte säker på vad jag vill göra för projektarbete. Mina alternativ än så länge är:

• Skriva en novell
• Göra ngn form av bild där jag får sitta och rita hela dagarna x)
  
• Sjunga

Har flera idéer om saker man kan göra, skulle vilja samarbeta med andra och kanske göra en musikvideo, skriva manuset till en minifilm, göra en scrapbook av ngt slag. Nä, jag vet verkligen inte vad jag vill göra. Det ska ju helst vara något som ändå är lite komplicerat, men vet ju inte heller hur det kommer bli med alla andra kurser och vill inte göra ngt alldeles för svårt. ._.