Denna olidliga väntan...

Jag frågade honom vad han skulle skriva i sin blogg om han hade en. Svaret jag fick var vackrare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Så istället för att gå och lägga mig så att det kan bli en ny dag sitter jag här och bara längtar, så mycket att det nästan gör ont. Stryk det där förresten, det gör ont så fruktansvärt ont och bara han kan lindra mitt hjärtas längtan.

Vill känna hans läppar mot mina. Hålla hans hand i min. Känna hans armar om mig. Somna, vetandes om att han är där när jag vaknar.

Åh älskade klocka, gå lite snabbare så att jag kan ha honom hos mig snart.