Vrede

Hur kan en dag som började med solsken och värme förvandlas till en kväll av kyla och smärta. Sitter ensam i rummet, tårarna rinner längs med kinderna och jag vill bara försvinna. Varför kan allt inte bara vara bra? Att man känner att man inte vill gå upp i rök och bara glömmas bort... Jag har gjort dumma saker idag - fast det var idioten som provocerade mig. "Men nästa vecka ska jag betala för dina dvd:r som du beställt - då är jag inte skyldig dig pengar längre och du kan se det som din födelsedagspresent" O_O Är inte det typ som att säga - jag har lånat 420kr av dig, men använder det till att köpa grejer till dig - då är det ju jag som köper presenter till mig själv... *confusion* Jag har haft sönder en porslintallrik, förstört en matta och antagligen en tvkontroll som flög i golvet av min vrede. Jag blir inte ofta arg, det blir jag inte. Jag tycker bara inte om att visa min ilska på såna vulgära sätt utan tar oftast ut den på mig själv. Kanske inte det bästa alternativet, men det är billigare än att köpa nya grejer hela tiden. Men i det här fallet, när idioten lyckas göra mig såhär - det är då jag inser att jag är precis som dem. Jag kan inte kontrollera mig själv utan saker flyger hej vilt och jag skriker bara.

Jag är likgiltig, respektlös, sjuk i huvudet - jo, enligt idioten tycker alla i min familj att jag ska låsas in på en sluten anstalt där jag tas ifrån det enda som verkligen betyder något för mig: min frihet.
Jag vill komma iväg härifrån - kanske åka någonstans där jag hittar någon som kan älska mig som jag är. Så jag slipper vara någon jag inte är.

ursäkta men nu ska jag lägga mig och tycka synd om mig själv.