Ibland kanske man skulle låta bli att tänka?

Ibland undrar jag om jag gör eller säger saker som sårar mina medmänniskor. Jag tänker helt inte och jag är oftast omedveten när det händer. :/

Idag var det tema dag i skolan och vi som går inriktningen journalistik ska skriva en rapport om dagen... eller nåt ^^ minns inte alla detaljer. Nu sitter jag och funderar: hur ska jag kunna skriva något om dagen? jag låg ju hemma i min säng och slumrade O_O
Vaknade vid halv tolv att mamma väckte mig, hon var grymt irriterad över att jag inte tar ansvar för mitt liv. Ännu en gång har jag lyckats med att göra mamma besviken på mig. *sigh*

Fick hem några ganska trevliga saker idag. Mina posters! För övrigt har jag en bula i bakhuvudet efter jag föll ihop när jag såg den ena planschen. xD Dem är verkligen helt underbara, nu behöver jag bara köpa 6st ramar så att de inte blir förstörda ^^ tänker ju inte hänga upp dem med tejp eller med häftstift. No way...!

Låg och funderade idag och kom fram till att det inte är bra att tänka för mycket. För ibland kan det hända att man börjar tänka negativa tankar - för det är lättare att tycka illa om sig själv än att älska sig själv. Det är iaf så jag känner. Och ju mer man tänker på de negativa tankarna desto värre blir det. Till slut börjar man ifrågasätta varför man ens existerar, varför man är som man är och i värsta fall kan man till och med inbilla sig om att man borde försvinna från jordens yta.
Jag måste medge att jag tänkt på det många gånger, men samtidigt har jag försökt tänka på vad det är som gör att jag hellre stannar kvar. Då minns jag de människor jag älskar; familjen, släkt och vänner. Jag tänker på de få saker som gör mig så glad att jag bara vill skrika ut hur lycklig jag är så att hela världen får veta det. Det är heller inte bra att isolera sig, det är jag säkert bäst på. Läste lite om fobier här om dagen och kom fram till att jag har ngn form av social fobi - läs mer om det här. Vissa av punkterna stämde in, t.ex. att man inte vågar prata i telefon. Mamma ville att jag skulle ringa min farmor och tacka för presenten. Jag fick panik och gömde mig på rummet. O_O Eller när vi skulle hålla tal i skolan - jag stod och skakade framför klassen och jag kunde knappt andas. Men det har vi gått igenom innan så det är onödigt att ta upp det igen...

Mitt mål med att skriva en novell på över 10.000 ord kanske slår in ändå. Då jag hade lite problem med att somna igår kväll låg jag i sängen med datorn och skrev på. Gjorde en snabb uträkning och kom fram till att jag har cirka 6700 ord, varav 2375 är från första kapitlet. Hn, jag hoppas bara att jag kommer att avsluta denna novellen, har ju en tendens att lämna saker ofärdiga. Beviset ligger i alla mina lådor som jag har i rummet - tygbitar som ska sys ihop, bilder, texter. Jag är till och med för lat för att spela igenom vissa av spelen som står i hyllan. Flera olästa böcker som bara står och samlar damm xP

Dagen får avslutas med den här lilla texten. Jag har försökt att rimma, men det blev inte så bra som jag tänkt xP
_____________
Ode to a friend

Varje dag när jag väl dyker upp, sitter du redan och väntar.
"Godmorgon" säger du medan jag står och flämtar.
Det regnar, det snöar, det blåser och ibland kan det till och med hagla.
Men utan dig vid min sida är något jag aldrig skulle klara.
Hur orkar du? frågar jag mig själv,
att sitta och lyssna på mitt eviga gnäll?
Du är alltid den som vet mest,
och därför brukar jag kalla dig plugghäst. ^^
Men egentligen avundas jag dig och dina kunskaper
för det är väl bättre att vara allmänbildad än att vara någon som bara kan hitta på galenskaper?
Nä, nu får jag ta och sluta
och jag hoppas att du kan ta emot denna dikt som en muta
för jag vill säga förlåt för att jag aldrig kan finnas där när du behöver mig
Men jag vill att du är min vän, för jag gillar faktiskt dig.

Om jag sagt eller gjort något för att såra dig, så vill jag att du ska veta att jag inte menat det. Kramar på dig!

Oyasumi, Mata ashita ^^