För den som alltid talar om sina svårigheter är inget lätt

Det är nästan ett under att ingen fått bevittna mina raseriutbrott O.o
Jag har märkt på senaste tiden att jag bär på mycket ilska, frågan är: varför?
Ja, det är inte något som jag själv kan svara på och jag tvivlar på att någon kan det heller. Innan, bara för en stund sedan dunkade jag huvudet så hårt i bordet att jag fått huvudvärk som kommer hålla i sig i en vecka, fick säkert en bula på köpet. "...ska du verkligen riskera de få hjärnceller du har kvar?" frågade en god vän. Saken är den att jag inte är särskilt smart, vad folk än tror om mig. I alla fall, låt oss inte bry oss mer om det utan låt oss gå tillbaka till min aggressivitet. Jag blev arg när mamma vägrade lyssna på vad jag ville prata med henne om och hade hon inte tagit koppen från mig hade jag säkerligen kastat den i golvet. Ett beteende som min äldsta storebror också har och pappa såklart. Sen några minuter senare kastade jag mitt lipsyl så att korken gick sönder. Great...

Så för tillfället sitter jag och lyssnar på pianomusik, måste lugna ner mig ordentligt. Finna någon form av harmoni så att jag kan ta det lugnt igen. Jag kanske är psykiskt störd, men jag hatar när folk inte lyssnar på mig och jag verkligen hatar när folk säger att mina intressen suger och är patetiska. Som min musiksmak - får ofta höra att jag lyssnar på dålig musik där texten inte betyder något. Till mig betyder de dock jättemycket, jag blir alltid på gott humör av att lyssna på dem, därför att jag kan relatera till texterna. Jag känner igen mig i dem liksom.

Skolan var seg idag, särskilt med de dumma nya reglerna om att man inte får ha benen på stolarna. Okej, jag förstår att de inte vill att man ska smutsa ner dem, men det är inte samma sak att bara ha benet liggande på dem, eller? Aja, ska inte klaga om något som ändå inte går att ändra på.

Sen var det bussresan hem. Den var helt packad och vanligtvis brukar bussen tömmas på Österskans, men idag fylldes den bara på ännu mer. Hade iaf turen att få sitta nästan hela vägen hem - men ändå...

Har försökt jobba med skoluppgifter, men som alltid går det inte som man vill. Har funderat mycket på Samhäll B uppgiften - min bild av demokrati. Jag har idéerna i huvudet, jag vet ungefär vad jag ska skriva. Men jag vet inte hur jag ska lägga ihop allt till ett arbete. Det är deprimerande när man inte klarar av en sån enkel uppgift. Sen hjälper det inte att Petra, som varit sjuk i två veckor redan är klar xD Jag är inte lika effektiv ^^¨
Och sen debatten, jag vet inte vad jag vill debattera om. Först tänkte jag ta ngt på skolan, men när jag såg hur en annan tjej gjort sin kändes min ide helt patetisk och oseriös. Så nu har jag ett litet dilemma - ska jag vara seriös eller inte? Kommer det att bli godkänt om jag väljer min första ide? Jag vet inte och vill allvarligt talat inte veta. Jag har ingen direkt lust att göra en skoltidning faktiskt. Fast hellre det än att jobba med andra onödiga uppgifter.

Ska kolla på en film nu... vet dock inte vilken. Har velat se en film nu i flera veckor, men lovade att kolla på den på sportlovet. Eller egentligen när min kompis kommer hit. Men frågan är om jag orkar vänta... then again, om jag kollar nu kanske jag inte pallar att se den på lovet. Det är ju typ två veckor XD Livet är fullt av mariga val, inte sant? XD