torsdag 4 november 2010

The Cove - en film om människans brutalitet och girighet

Äcklad, förfärad, förskräckt och ledsen... bara några av känslorna som jag känner i skrivande stund. Nyss satt jag som fastklistrad vid TV:en och hörde hur skrikande delfiner slaktades och hur det blåa havet färgades rött av blod på mindre än några sekunder.

Mamma berättade om en dokumentär hon sett igår kväll/natt. En film om delfinslakt i Japan som spelades in förra året. Hon ville att jag skulle se på det ikväll, då det skulle gå i repris, och jag var inte säker på om jag ville se det. Inte för att jag är så patetisk att jag tror att det inte händer eller att jag inte behöver tro det jag inte ser med mina egna ögon. Nej, jag ville inte se därför att jag visste hur fruktansvärt hemskt det skulle vara.

Men när programmet ändå gick igång kunde jag inte låta bli att sätta mig ner och titta på hela programmet. Vid vissa klipp kände jag hur tårarna stack i ögonen och jag ville bara stänga ute världen och låtsas som att det jag såg inte var verkligt. Men jag tvingade mig själv att titta, var tvungen att se hur äckliga människor kan vara.

Jag, som lever som kristen protestant, vill gärna tro att det finns gott i alla människor. Men när jag såg på många av männen i filmen frågade jag mig själv om min tro hade fel. Fanns det något gott i de här människorna? Jag vet inte, det syntes verkligen inte. "Private area!", "No photos!" ropade de åt fotograferna och personerna från dokumentären och när de slaktade de stackars hjälplösa djuren skrattade de bara och högg brutalt delfinerna i ryggraden med sina harpuner samtidigt som man stod och påstod att köttet var säkert att äta och serverade de på skolor där man tvingade barnen att äta upp allt.

Man pratade med olika "experter" som hävdade att delfinkött inte var så farligt som personerna från dokumentären påstod. Det är nämligen så att delfiner har mycket kvicksilver, som är giftigt, i sig - och om vi människor får i oss för stor halt kvicksilver, kan vi dö. Japan hade tidigare ett liknande problem: Minamotosjukan. Industriutsläpp på 50-talet ledde till att personer förgiftades och att barn föddes med olika neurologiska sjukdomar såsom, blindhet, dövhet, kroppar som inte utvecklades normalt. Samma sak kommer att hända igen om man inte slutar äta delfinkött.

Fiskarna och regeringen hävdar att det är en del av den japanska kulturen att jaga och äta delfin - något som absolut inte stämmer enligt andra japaner som var med i dokumentären. Fiskarna säger detta då det är förmånligt för dem. Det skulle ju verka lite dumt om de sa att kultur och tradition inte hade något att göra med saken eller hur? Vidare mörkläggs mycket av val- och delfinslakten av regeringen och Japans invånare verkar helt ovetandes om vad som händer. Visst i vårat avlånga land kan vi inte förstå att det ens skulle kunna hända eftersom vi har yttrandefrihet vilket, om jag förstått det hela rätt, Japan också har. Men här kan man inte mörklägga på riktigt samma sätt.

Dokumentär teamet, som sätter sin egna frihet i riskzonen, planerade länge hur de skulle fixa fram bevis och lyckades sedan placera ut dolda kameror som skulle filma slakten. Med hjälp av två professionella dykare lyckades de sätta ner en inspelare som fångade delfinernas ljudvågor och man satte även ut undervattenskameror. Men det var inte en enkel uppgift då teamet många gånger fick problem med myndigheterna som misstänkte att de försökte filma de förbjudna platserna och de ljög om sin vistelse i landet.

Självklart måste det här ut. Världen måste se vad som sker bakom stängda grindar. Gömt i viken, slaktar dem oskyldiga djur - varför? Fiskarna själva säger att myndigheterna gett dem ordern att döda djuren eftersom de räknas som skadedjur. Har ni någonsin hört det? När man säger skadedjur tänker jag på insekter, parasiter, råttor kanske men aldrig i mina tjugo år har jag hört att delfiner och valar skulle vara skadedjur. Det ger oss nästa fråga, varför har de fått denna benämning? Jo, därför att de äter upp all fisk för människorna.

Men varför har vi kunnat leva i symbios med djuren förr? Varför tog inte fisken slut tidigare? Kanske om vi inte tog för oss av naturens resurser så mycket som vi gör idag skulle de här problemen inte finnas. Men varför fattar inte folk det? Varför tror alla att vi är de sista människorna på jorden och att vi har rätt till allt levande som finns, vad kommer att hända med våra efterlevande om vi inte tar ställning nu? Haven kommer att dö ut och hela ekosystem kommer att kollapsa och det kommer leda till att vi, människor, också dör ut. Visst vore det hemskt? För vi människor är ju det viktigaste på jordens yta. Vem fan bryr sig om djuren och naturen? Nä inte fan har de samma rätt till jorden som vi. Vi står över alla lagar och regler. Vi står över gudarna och har rätt till planeten. Men vem försöker vi lura egentligen?

Filmen finns under begränsad tid tillgänglig att se på SVTplay men den går även att hitta på youtube så om ni inte redan sett det, gör er själva en tjänst och titta på den. För även om den är fruktansvärd behöver man se den för att verkligen förstå och för att få ett grepp om vad det är som händer.


"The Cove" Trailern:

måndag 1 november 2010

När jag öppnade ögonen i söndags morse ville jag genast återvända till sömnen och låtsas som att jag inte var medveten om vilken dag det var. Om det bara hade varit så enkelt. Men en lugnande faktor var ju att det var dags att återgå till vintertid och jag tjänade en timme och slapp stressa. Okej, ni kanske inte vet vad det var jag skulle göra denna speciella dag... jag hade nämligen blivit utvald att vara solist under ett dop.

Så stod man där framför församlingen och familjen vars barn skulle döpas. För att inte tala om två muppar som spelade in sångerna. ^^' Pianot började spela och även om mina ben darrade som asplöv i vinden sjöng jag fram noterna och när allt var över fick jag applåder och främlingar kramade om mig och berömde mig. Wow... vilken känsla. Jag börjar förstå allt mer att detta är något jag borde syssla mer med. Om det bara vore så enkelt. :P

Fick skjuts hem och slappade efter det. Spelade med Joel och nu är det äntligen min tur att få lite achievements på Left 4 Dead. Har 35 av 65 så det går framåt :D Kan ju meddela att jag lyckades skjuta "the witch" med ett enda skott i pannan. Inte alla som klarar det. Särskilt jobbigt är det när man dessutom bara får en chans då hon dödar en med ett hugg från sina monsterklor :D underbart spel det där. Lyckades för första gången skrämma slag på mig själv när jag missade att en hunter stod framför mig. Så det var ju bara en tidsfråga innan han kastade sig över mig. XD Men joel räddade mig som alltid. Men ändå var det jag som gjorde bäst ifrån mig i slutändan :D

Måndagen kom och gick. Det var ju meningen att jag skulle på övning, men det blev inte av :( mådde inte bra. Mår fortfarande inte bra. Har ont i örat av okänd anledning så får ta en tripp till doktorn imorgon. Hör inte så bra på det örat heller. O_O Inte bra.

Men något trevligt istället kanske? Nu är det en ny månad och sista månaden på hösten. Och vad betyder det? Att fröken fyller år om bara 26 dagar. :O Nej nej nej! Inte än. Har inga planer för vad som ska hända den magiska dagen. Jo förresten det har jag. Ska ju sjunga in advent med kören :D Undrar om vi ska gå med i tåget i år... blir det något? Antagligen xP Men kom och lyssna om ni kan. Det är ju trots allt min 20-årsdag :D Det måste firas.

Matte na!

onsdag 27 oktober 2010

Idag fyller en alldeles speciell tjej år, hela 25 år dessutom. Var försvinner tiden egentligen? De goda nyheterna är iaf att det blir tårta imorgon till kören. Men vi får nog ta det i slutet. Kommer inte kunna sjunga annars XD

Så det är den 27:e idag och bara en månad kvar tills man går över strecket och lämnar tonårslivet bakom sig. Då är man officiellt vuxen, inte bara myndig. Får se sen hur mycket vuxenpoäng jag samlar på mig, inte för att jag egentligen är intresserad.

Var duktig idag och skickade in mitt personliga brev till en praktik som jag sökt. Får hoppas att de läser den och att de är intresserade, även om jag skulle föredra att få jobba på sjukhuset istället. :) Kan ju vara bra att testa lite administrativt arbete för att se om det är värt att utbilda sig inom det ämnet. Det är ju ändå två år tills det blir dags att plugga då. Kan mycket väl ändra mig under tiden x)

Så mina planer på att dra till japan får antingen vänta eller så åker jag dit innan. Undrar hur många som blir förbannad på mig som sticker XD verkar som jag behövs i kören och det är skönt att veta. ^^ de får ju nästan panik när jag försover mig om söndagsmorgnarna. hihi ^^

Matte na

söndag 24 oktober 2010

Lyssnar på naturens egna musik och kvällens stycke är regnet.

Såg på film som planerat med mamma. Sen hamnade man här inne igen, i rummet dvs. Fast det räknade ni antagligen redan ut. Fick plötsligt sån där lust att rita. Problemet som alltid är vad man ska rita. Blev inspirerad i torsdags när jag såg Paulines tavla. Den var riktigt cool och jag frågade mig själv när hon blev så grym på att rita detaljer. Visst bra har hon alltid varit, men har inte märkt av det. XD Jag är en dålig gudsyster. ^^'

Jag däremot har bara blivit sämre på att måla. Kan bero på att jag sällan ritar, men det är aldrig något som blir bra. Det blir bara konstiga former och har usla verktyg att arbeta med. Pennorna suger och inte ens vattenfärgen är bra. Fast sen är det inte riktigt min typ av material att arbeta med. xD Får kanske rita något på datorn, om den bara slutade lagga. T_T

Bara för att jag kan och vill, en låttext som talade till mig för några dagar sen och fick mig att må dåligt, men som samtidigt fick mig på bättre humör, hur detta nu går ihop...

Olivia Lufkin - Cut me free (förkortad version)

It is telling me that I can not escape
It is telling me that I can not forget
Just like a broken record, repeating it to me
You're getting my attention
It makes me weary

Oh you're so strong
You get stronger when I belive you

Cut me free memorizing monster

It is telling me that I am gonna choke
It is telling me that I am strange
Just like a broken record, repeating it to me
Comparing always comparing
I can't take it

You live off my compassion
I am the one that keeps you alive
I feel you pull me under
Fall into your trap
Now you're taking control of me

Cut me free memorizing monster

When you fall asleep the ropes come undone
I feel the wind hit my face
If only I can be here all the time

Matte na!

lördag 23 oktober 2010

Som vanligt går dagarna sakta och de känns som om eländet aldrig ska ta slut. På onsdag har jag bara en månad kvar innan man fyller tjugo, ett nummer som är så fruktansvärt obehagligt att jag knappt vill tänka på det. Men en sak i taget.

Den sista oktober ska jag vara solist på ett dop, ett uppdrag jag såg fram emot och längtade efter. Men nu börjar jag bli nervös, särskilt då låtarna knappt sitter. Kan ju inte dem. Vad gör man då på självaste dagen om man sjunger fel? sen veckan därpå ska jag vara solist under en mässa i kyrkan. Kanske inte lika jobbigt. Brukar inte komma så mycket människor, även om det är Allahelgon helgen. Usch, varför tackade jag ja?! Veckan därpå får man iaf sjunga med resten av kören, så det borde inte bli några större problem. Då har man alltid någon som backar upp en och vi sjunger låtar vi verkligen kan. Aja, det var det.

Om något annat kanske... Kände en våg av stolthet häromdagen när jag lyckades spela de första fem sekunderna från en favoritlåt på pianot - med båda händer dvs. Jag har som många andra problem med att få händerna att göra två olika saker samtidigt. x) Men det blir bättre för varje vecka. För övrigt så kommer man snart komma ut på praktik, om jag bara hittar en plats. Fast jag hade hellre velat ha ett arbete. Men ett steg i taget.

Just nu väntar jag på att ett avsnitt av en anime ska ladda, och under tiden skriver jag här och lyssnar på musik, det där gamla vanliga som jag alltid gör. Kanske det är så att jag står ensam kvar därför att jag inte förändras? Alla andra verkar vara så upptagna med sina liv att min existens inte märks. Haha låter ju jättedesperat och det var inte riktigt meningen. ^^'

Men skämt åsido som Joel sa hela tiden innan. x) Det är allt bra skumt att ens vänner tyckt ha glömt bort en. Visst, man behöver inte träffas en stup i kvarten och prata varenda dag, men ett hej här och där är väl aldrig fel? Och så inser jag att jag också är rätt dålig på att hålla kontakt. Men jag gör inget i mitt liv, finns inget att berätta och har ingen inkomst och kan inte göra något. När man inte ens kan köpa en bok som man behöver för att lära sig något, vet man att det är illa.

I alla fall, får fortsätta klaga någon annan dag. Mamma kommer hem snart från jobbet så det kanske blir att man ser en film innan det är dags att sova. Undrar om jag lyckas somna innan två xD minns inte senaste gången jag gjorde det. ^^'

Matta ne!

tisdag 12 oktober 2010

Att jag är uttråkad större delen av tiden är inte konstigt. Inte alls faktiskt. Men man gör så gott man kan ändå. "Tvingade" Joel att se på Moon Child med mig, fast han ville ju se den, typ. x) Gott var det iaf att han tyckte om den. Inte undra på, den är faktiskt cool och Hyde är snygg som vanligt xD Jag har kommit på att jag tycker att han är väldigt snygg. ^^' Det såg jag inte första gången jag såg filmen, hur kunde jag missa det? Att han sen sjunger bra är bara plus i kanten. Grrr!

Idag vaknade jag halv sju på morgonen av att Joels klocka ringde. När det ringer i mitt rum hör jag inte, men när den ringer i Joels rum, då hör jag minsann? Stängde av klockan och återvände till mörkret i rummet. Gick upp senare vid två och väntade på att Joel skulle komma hem från sin praktik. Mamma lagade mat och sen parkerade jag mig i stolen i Joels rum och tvingade dit honom. Vi skulle spela Left 4 Dead och klara ännu en campaign på expert. Gjorde vi det? ja och nej. Jag var den sista överlevande och för att det ska räknas måste Joel klara det. Suck. Men vi ska klara av det imorgon. Annars ska jag heta Albert i en vecka. ^^' Det vill jag nog inte, men aja.

Tog en paus från skrivandet för att se på lite videos på youtube och har kommit fram till att Gackt också är rätt snygg, en annan skådespelare i filmen Moon Child. Men där är han inte så snygg så blev väldigt förvånad när jag såg honom nu. Han verkar gilla att cosplaya och det är ju väldigt bra. mums ^^

Men värst vad jag ska babbla på idag. suck. Borde egentligen gå och lägga mig, sitter här och bara gäspar. Men samtidigt kan jag inte låta bli att kolla på sims2 prylar. Tänka sig att det finns människor som är så snälla och skapar nya simmar åt oss fans så att vi kan spela med våra favoritmusiker, skådespelare osv. Fast min dator pallar inte nerladdat material. T_T Tyvärr! Annars skulle jag skaffa hem lite snyggare frisyrer och kläder ^^'

Aj, nageln delade sig nyss. Inte nice. T_T ska tycka synd om mig själv en stund nu tills jag kommer på vad jag ska göra. Sen kanske jag ritar lite på handen. x) Har blivit så tramsig på senaste tiden. Trodde allvarligt talat jag växt ur den perioden. Aja...

Matte na!

fredag 8 oktober 2010

Har blivit så jäkla dålig på att uppdatera bloggen, inte för att det egentligen finns någon anledning till att jag skulle fortsätta skriva här. Men i alla fall, nu skriver jag. Det är fredagskväll och man sitter här hemma och funderar över vad man kan hitta på.

I tisdags fick jag och Joel städmani och städade hela lägenheten så att det var i toppform när mamma kom hem från jobbet. Alltid kul att göra mamma glad och att det sen kan vara så enkelt

Var i Ullared i onsdags med föräldrarna och svägerskan. Köpte inga kläder(!) men hittade annat smått och gott bl.a. nagellack, en übersöt mössa, vantar, armband och annat smått och gott. Passade även på att köpa en födelsedagspresent till Joel. Stackarn fick vänta i flera månader, men han blev helt klart nöjd med en ny xbox kontroll. :D

Så har försökt få tiden att gå idag genom att spela Left 4 Dead med Joel, men då vi inte kan få ett achievement utan hjälp från en tredje person slutade vi spela.

Inget vettigt på tv.n heller för den delen så den stängdes av. Visst man skulle kunna gå ut, men jag drar bara på mig förkylningar och eftersom vi har mässa på söndag kan jag inte riskera att bli sjuk, tjejerna skulle döda mig ^^'

Istället hamnade man här, framför datorn. Musikspelaren är igång som vanligt, men det skänker mig ingen glädje utan mitt hjärta känns fortfarande tungt. Är det inte det ena problemet så är det det andra. Saker man försöker att inte tänka på dyker ständigt upp och hur man är försöker kan man inte undvika dem. Det leder senare till att man ligger och stirrar upp i taket under nattens mörka timmar och känner hur tårarna sticker i ögonen. Men man vill inte erkänna att man är svag, får inte.

Jag ogillar starkt hur du beter dig mot mig. Du bringar mig bara smärta med ditt vänliga sätt. Ditt skratt är som en kniv i hjärtat på mig och jag vill inte se dig, men hur kan jag undgå det? Vad ska jag göra för att slippa undan? Gömma mig så fort du kommer i närheten? Om det bara vore så enkelt, men vi är ju vänner eller hur?

Gå bakom ryggen på mig om ens omedvetet. Gör och säger saker som du innerst inne vet kommer att såra mig. Men vad gör det? Du visste ju inte. Ibland önskar man att man var helt känslokall, att hjärtat inne i kroppen var svart av hat och man kunde gå igenom sitt liv utan att behöva oroa sig över att såras av andra. Att inte behöva någon att gråta ut på. Ingen som omfamnar en och ger sin tröst. Ingen som säger: Jag älskar dig.

Om det bara vore så enkelt...men det vet vi ju redan att det inte är.