Har blivit så jäkla dålig på att uppdatera bloggen, inte för att det egentligen finns någon anledning till att jag skulle fortsätta skriva här. Men i alla fall, nu skriver jag. Det är fredagskväll och man sitter här hemma och funderar över vad man kan hitta på.
I tisdags fick jag och Joel städmani och städade hela lägenheten så att det var i toppform när mamma kom hem från jobbet. Alltid kul att göra mamma glad och att det sen kan vara så enkelt
Var i Ullared i onsdags med föräldrarna och svägerskan. Köpte inga kläder(!) men hittade annat smått och gott bl.a. nagellack, en übersöt mössa, vantar, armband och annat smått och gott. Passade även på att köpa en födelsedagspresent till Joel. Stackarn fick vänta i flera månader, men han blev helt klart nöjd med en ny xbox kontroll. :D
Så har försökt få tiden att gå idag genom att spela Left 4 Dead med Joel, men då vi inte kan få ett achievement utan hjälp från en tredje person slutade vi spela.
Inget vettigt på tv.n heller för den delen så den stängdes av. Visst man skulle kunna gå ut, men jag drar bara på mig förkylningar och eftersom vi har mässa på söndag kan jag inte riskera att bli sjuk, tjejerna skulle döda mig ^^'
Istället hamnade man här, framför datorn. Musikspelaren är igång som vanligt, men det skänker mig ingen glädje utan mitt hjärta känns fortfarande tungt. Är det inte det ena problemet så är det det andra. Saker man försöker att inte tänka på dyker ständigt upp och hur man är försöker kan man inte undvika dem. Det leder senare till att man ligger och stirrar upp i taket under nattens mörka timmar och känner hur tårarna sticker i ögonen. Men man vill inte erkänna att man är svag, får inte.
Jag ogillar starkt hur du beter dig mot mig. Du bringar mig bara smärta med ditt vänliga sätt. Ditt skratt är som en kniv i hjärtat på mig och jag vill inte se dig, men hur kan jag undgå det? Vad ska jag göra för att slippa undan? Gömma mig så fort du kommer i närheten? Om det bara vore så enkelt, men vi är ju vänner eller hur?
Gå bakom ryggen på mig om ens omedvetet. Gör och säger saker som du innerst inne vet kommer att såra mig. Men vad gör det? Du visste ju inte. Ibland önskar man att man var helt känslokall, att hjärtat inne i kroppen var svart av hat och man kunde gå igenom sitt liv utan att behöva oroa sig över att såras av andra. Att inte behöva någon att gråta ut på. Ingen som omfamnar en och ger sin tröst. Ingen som säger: Jag älskar dig.
Om det bara vore så enkelt...men det vet vi ju redan att det inte är.
I tisdags fick jag och Joel städmani och städade hela lägenheten så att det var i toppform när mamma kom hem från jobbet. Alltid kul att göra mamma glad och att det sen kan vara så enkelt
Var i Ullared i onsdags med föräldrarna och svägerskan. Köpte inga kläder(!) men hittade annat smått och gott bl.a. nagellack, en übersöt mössa, vantar, armband och annat smått och gott. Passade även på att köpa en födelsedagspresent till Joel. Stackarn fick vänta i flera månader, men han blev helt klart nöjd med en ny xbox kontroll. :D
Så har försökt få tiden att gå idag genom att spela Left 4 Dead med Joel, men då vi inte kan få ett achievement utan hjälp från en tredje person slutade vi spela.
Inget vettigt på tv.n heller för den delen så den stängdes av. Visst man skulle kunna gå ut, men jag drar bara på mig förkylningar och eftersom vi har mässa på söndag kan jag inte riskera att bli sjuk, tjejerna skulle döda mig ^^'
Istället hamnade man här, framför datorn. Musikspelaren är igång som vanligt, men det skänker mig ingen glädje utan mitt hjärta känns fortfarande tungt. Är det inte det ena problemet så är det det andra. Saker man försöker att inte tänka på dyker ständigt upp och hur man är försöker kan man inte undvika dem. Det leder senare till att man ligger och stirrar upp i taket under nattens mörka timmar och känner hur tårarna sticker i ögonen. Men man vill inte erkänna att man är svag, får inte.
Jag ogillar starkt hur du beter dig mot mig. Du bringar mig bara smärta med ditt vänliga sätt. Ditt skratt är som en kniv i hjärtat på mig och jag vill inte se dig, men hur kan jag undgå det? Vad ska jag göra för att slippa undan? Gömma mig så fort du kommer i närheten? Om det bara vore så enkelt, men vi är ju vänner eller hur?
Gå bakom ryggen på mig om ens omedvetet. Gör och säger saker som du innerst inne vet kommer att såra mig. Men vad gör det? Du visste ju inte. Ibland önskar man att man var helt känslokall, att hjärtat inne i kroppen var svart av hat och man kunde gå igenom sitt liv utan att behöva oroa sig över att såras av andra. Att inte behöva någon att gråta ut på. Ingen som omfamnar en och ger sin tröst. Ingen som säger: Jag älskar dig.
Om det bara vore så enkelt...men det vet vi ju redan att det inte är.
1 kommentar:
Den tiden kommer att komma till dig med. Jag lovar att det är värt väntan. Det är som de säger; Bättre sent än aldrig. Och det kommer inte att bli "aldrig", det kommer att komma även om de så tar tid så får du ha tålamod. Jag finns här om du behöver en axel min vän.
Skicka en kommentar