Som vanligt går dagarna sakta och de känns som om eländet aldrig ska ta slut. På onsdag har jag bara en månad kvar innan man fyller tjugo, ett nummer som är så fruktansvärt obehagligt att jag knappt vill tänka på det. Men en sak i taget.
Den sista oktober ska jag vara solist på ett dop, ett uppdrag jag såg fram emot och längtade efter. Men nu börjar jag bli nervös, särskilt då låtarna knappt sitter. Kan ju inte dem. Vad gör man då på självaste dagen om man sjunger fel? sen veckan därpå ska jag vara solist under en mässa i kyrkan. Kanske inte lika jobbigt. Brukar inte komma så mycket människor, även om det är Allahelgon helgen. Usch, varför tackade jag ja?! Veckan därpå får man iaf sjunga med resten av kören, så det borde inte bli några större problem. Då har man alltid någon som backar upp en och vi sjunger låtar vi verkligen kan. Aja, det var det.
Om något annat kanske... Kände en våg av stolthet häromdagen när jag lyckades spela de första fem sekunderna från en favoritlåt på pianot - med båda händer dvs. Jag har som många andra problem med att få händerna att göra två olika saker samtidigt. x) Men det blir bättre för varje vecka. För övrigt så kommer man snart komma ut på praktik, om jag bara hittar en plats. Fast jag hade hellre velat ha ett arbete. Men ett steg i taget.
Just nu väntar jag på att ett avsnitt av en anime ska ladda, och under tiden skriver jag här och lyssnar på musik, det där gamla vanliga som jag alltid gör. Kanske det är så att jag står ensam kvar därför att jag inte förändras? Alla andra verkar vara så upptagna med sina liv att min existens inte märks. Haha låter ju jättedesperat och det var inte riktigt meningen. ^^'
Men skämt åsido som Joel sa hela tiden innan. x) Det är allt bra skumt att ens vänner tyckt ha glömt bort en. Visst, man behöver inte träffas en stup i kvarten och prata varenda dag, men ett hej här och där är väl aldrig fel? Och så inser jag att jag också är rätt dålig på att hålla kontakt. Men jag gör inget i mitt liv, finns inget att berätta och har ingen inkomst och kan inte göra något. När man inte ens kan köpa en bok som man behöver för att lära sig något, vet man att det är illa.
I alla fall, får fortsätta klaga någon annan dag. Mamma kommer hem snart från jobbet så det kanske blir att man ser en film innan det är dags att sova. Undrar om jag lyckas somna innan två xD minns inte senaste gången jag gjorde det. ^^'
Matta ne!
Den sista oktober ska jag vara solist på ett dop, ett uppdrag jag såg fram emot och längtade efter. Men nu börjar jag bli nervös, särskilt då låtarna knappt sitter. Kan ju inte dem. Vad gör man då på självaste dagen om man sjunger fel? sen veckan därpå ska jag vara solist under en mässa i kyrkan. Kanske inte lika jobbigt. Brukar inte komma så mycket människor, även om det är Allahelgon helgen. Usch, varför tackade jag ja?! Veckan därpå får man iaf sjunga med resten av kören, så det borde inte bli några större problem. Då har man alltid någon som backar upp en och vi sjunger låtar vi verkligen kan. Aja, det var det.
Om något annat kanske... Kände en våg av stolthet häromdagen när jag lyckades spela de första fem sekunderna från en favoritlåt på pianot - med båda händer dvs. Jag har som många andra problem med att få händerna att göra två olika saker samtidigt. x) Men det blir bättre för varje vecka. För övrigt så kommer man snart komma ut på praktik, om jag bara hittar en plats. Fast jag hade hellre velat ha ett arbete. Men ett steg i taget.
Just nu väntar jag på att ett avsnitt av en anime ska ladda, och under tiden skriver jag här och lyssnar på musik, det där gamla vanliga som jag alltid gör. Kanske det är så att jag står ensam kvar därför att jag inte förändras? Alla andra verkar vara så upptagna med sina liv att min existens inte märks. Haha låter ju jättedesperat och det var inte riktigt meningen. ^^'
Men skämt åsido som Joel sa hela tiden innan. x) Det är allt bra skumt att ens vänner tyckt ha glömt bort en. Visst, man behöver inte träffas en stup i kvarten och prata varenda dag, men ett hej här och där är väl aldrig fel? Och så inser jag att jag också är rätt dålig på att hålla kontakt. Men jag gör inget i mitt liv, finns inget att berätta och har ingen inkomst och kan inte göra något. När man inte ens kan köpa en bok som man behöver för att lära sig något, vet man att det är illa.
I alla fall, får fortsätta klaga någon annan dag. Mamma kommer hem snart från jobbet så det kanske blir att man ser en film innan det är dags att sova. Undrar om jag lyckas somna innan två xD minns inte senaste gången jag gjorde det. ^^'
Matta ne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar