Att jag är uttråkad större delen av tiden är inte konstigt. Inte alls faktiskt. Men man gör så gott man kan ändå. "Tvingade" Joel att se på Moon Child med mig, fast han ville ju se den, typ. x) Gott var det iaf att han tyckte om den. Inte undra på, den är faktiskt cool och Hyde är snygg som vanligt xD Jag har kommit på att jag tycker att han är väldigt snygg. ^^' Det såg jag inte första gången jag såg filmen, hur kunde jag missa det? Att han sen sjunger bra är bara plus i kanten. Grrr!

Idag vaknade jag halv sju på morgonen av att Joels klocka ringde. När det ringer i mitt rum hör jag inte, men när den ringer i Joels rum, då hör jag minsann? Stängde av klockan och återvände till mörkret i rummet. Gick upp senare vid två och väntade på att Joel skulle komma hem från sin praktik. Mamma lagade mat och sen parkerade jag mig i stolen i Joels rum och tvingade dit honom. Vi skulle spela Left 4 Dead och klara ännu en campaign på expert. Gjorde vi det? ja och nej. Jag var den sista överlevande och för att det ska räknas måste Joel klara det. Suck. Men vi ska klara av det imorgon. Annars ska jag heta Albert i en vecka. ^^' Det vill jag nog inte, men aja.

Tog en paus från skrivandet för att se på lite videos på youtube och har kommit fram till att Gackt också är rätt snygg, en annan skådespelare i filmen Moon Child. Men där är han inte så snygg så blev väldigt förvånad när jag såg honom nu. Han verkar gilla att cosplaya och det är ju väldigt bra. mums ^^

Men värst vad jag ska babbla på idag. suck. Borde egentligen gå och lägga mig, sitter här och bara gäspar. Men samtidigt kan jag inte låta bli att kolla på sims2 prylar. Tänka sig att det finns människor som är så snälla och skapar nya simmar åt oss fans så att vi kan spela med våra favoritmusiker, skådespelare osv. Fast min dator pallar inte nerladdat material. T_T Tyvärr! Annars skulle jag skaffa hem lite snyggare frisyrer och kläder ^^'

Aj, nageln delade sig nyss. Inte nice. T_T ska tycka synd om mig själv en stund nu tills jag kommer på vad jag ska göra. Sen kanske jag ritar lite på handen. x) Har blivit så tramsig på senaste tiden. Trodde allvarligt talat jag växt ur den perioden. Aja...

Matte na!

Har blivit så jäkla dålig på att uppdatera bloggen, inte för att det egentligen finns någon anledning till att jag skulle fortsätta skriva här. Men i alla fall, nu skriver jag. Det är fredagskväll och man sitter här hemma och funderar över vad man kan hitta på.

I tisdags fick jag och Joel städmani och städade hela lägenheten så att det var i toppform när mamma kom hem från jobbet. Alltid kul att göra mamma glad och att det sen kan vara så enkelt

Var i Ullared i onsdags med föräldrarna och svägerskan. Köpte inga kläder(!) men hittade annat smått och gott bl.a. nagellack, en übersöt mössa, vantar, armband och annat smått och gott. Passade även på att köpa en födelsedagspresent till Joel. Stackarn fick vänta i flera månader, men han blev helt klart nöjd med en ny xbox kontroll. :D

Så har försökt få tiden att gå idag genom att spela Left 4 Dead med Joel, men då vi inte kan få ett achievement utan hjälp från en tredje person slutade vi spela.

Inget vettigt på tv.n heller för den delen så den stängdes av. Visst man skulle kunna gå ut, men jag drar bara på mig förkylningar och eftersom vi har mässa på söndag kan jag inte riskera att bli sjuk, tjejerna skulle döda mig ^^'

Istället hamnade man här, framför datorn. Musikspelaren är igång som vanligt, men det skänker mig ingen glädje utan mitt hjärta känns fortfarande tungt. Är det inte det ena problemet så är det det andra. Saker man försöker att inte tänka på dyker ständigt upp och hur man är försöker kan man inte undvika dem. Det leder senare till att man ligger och stirrar upp i taket under nattens mörka timmar och känner hur tårarna sticker i ögonen. Men man vill inte erkänna att man är svag, får inte.

Jag ogillar starkt hur du beter dig mot mig. Du bringar mig bara smärta med ditt vänliga sätt. Ditt skratt är som en kniv i hjärtat på mig och jag vill inte se dig, men hur kan jag undgå det? Vad ska jag göra för att slippa undan? Gömma mig så fort du kommer i närheten? Om det bara vore så enkelt, men vi är ju vänner eller hur?

Gå bakom ryggen på mig om ens omedvetet. Gör och säger saker som du innerst inne vet kommer att såra mig. Men vad gör det? Du visste ju inte. Ibland önskar man att man var helt känslokall, att hjärtat inne i kroppen var svart av hat och man kunde gå igenom sitt liv utan att behöva oroa sig över att såras av andra. Att inte behöva någon att gråta ut på. Ingen som omfamnar en och ger sin tröst. Ingen som säger: Jag älskar dig.

Om det bara vore så enkelt...men det vet vi ju redan att det inte är.

Den förlorade har återvänt

Ett bra tag sen jag skrev faktiskt. Har varit sjuk, så det blev mycket tv-tittande, eller jag har ju faktiskt spelat SNES mest. Fick bli Super Donkey Kong och Super Mario World.

När jag sen klarat av spelen bestämde jag mig för att spela lite på mitt ps2. Känns nästan onödigt att jag köpte den med tanke på att jag knappt använder den. Men blev inspirerad när Joel spelade sina mafia spel och ville spela ngt av de få spelen jag hade. Då rösten inte fungerade som den skulle var Singstar uteslutet. Dessutom kan man inte spela det vilken tid på dygnet som helst. x)

Istället bestämde jag mig för att testa ett spel brorsan köpt, Musashi - Samurai Legend. Inte världens bästa och stör mig på rösterna. Det är något väldigt tabubelagt med amerikanare som ska uttala japanska namn, det blir bara så fel. *suck*

Har klarat cirka 70% av spelet. Tror jag iaf, i och med att jag inte lärt mig alla tekniker som jag borde ha gjort ^^' jag är lat, som vanligt. Men spelet är ändå rätt kul att spela, förutom att man inte kan hoppa över alla scener som ska visas mellan banorna. Super irriterande när man dött och ska tvingas höra alla dialoger igen. T_T aja, klaga klaga klaga...

Iaf. Livet i största allmänhet... var på kören idag. Har längtat hela veckan då jag missade förra veckan. Usch fick nästan ångest när jag tittade på klockan och visste att mina älsklingar övade inför konserten imorgon. Vi ska inte ha en stor roll, men två sånger är ändå helt okej. :) Det är ju första för terminen.

Men nu lite mer intressanta saker. Paketet som jag beställde någon gång i Juli har äntligen kommit och jag fick en fan-girl attack när jag öppnade paketet och fick se den fina planschen som låg hoprullad tillsammans med singeln och även fyra filmer. Eller tre filmer och två avsnitt av en serie. :D

Hade lite ångest när jag satte skivan i spelaren, tänkte att det kunde i princip vara vad som helst. Har aldrig hört bandet innan och låten släpptes den 15 september så kunde inte höra den innan jag beställde. Men hey, vore jag mig själv om jag sa nej till en plansch med underbara Kenken-sama? Nej, självklart inte. *suckar drömmande*

Låt oss säga att jag befann mig i ett lyckoland när jag lyssnade på musiken då det var precis min typ av musik. Dock är den inte alls som den jag sitter och lyssnar på nu, vilket råkar vara "In the mood" med Glenn Miller. Älskar!

Men nu borde jag gå och lägga mig. Kanske efter att jag uppdaterat lite grejer och kommit på var jag ska hänga upp planschen. :)

Matte na!


Ps. Om ni vill lyssna på en fin låt, leta upp "If it's you" - Tony Martin. Hur gullig som helst. Måste älska gamla klassiker!

Vi firade två stjärnor

September är en hektisk månad med många som fyller år. Jobbigt men samtidigt härligt för det blir lättare att komma ihåg. ^^' Igår fyllde mina älsklingar år och detta firades med en utekväll på Corner. Vi förfestade kort hemma hos dem innan vi promenerade in till stan i våra höga skor. Usch för hur ont man kan få men åh så vackra dem är x)

Så iaf, på corner. Hur ska man bäst beskriva hur det var, hmmm? Först kom en kille och skulle tafsa och ha sig, man säger till och han går. Bra, tänker man och försöker dansa vidare. Sen kommer det en ny kille. Vette fan om han snackade svenska eller inte, men han fattade verkligen inte när man sa nej och kom tillbaka tre gånger. Gah! T_T Sen var det ju han den där skumma som drog tag i mig och sa att han älskade mig X) Kul för honom.

Träffade även Alina från vår gamla klass och det var himla trevligt. :P Var ju helt oväntat så blev smärre chockad när hon sprang fram och kastade armarna om mig, men blev väldigt glad ^^ Kul att veta att folk blir glada när dem ser en. :)

Sen fick jag en tequila shot, inget för mig, smakar inte gott. bläää! Men lyckades med ett svep och ngn gång måste vara den första. :P Vi promenerade sedan hem i natten, barfota och klagandes för våra stackars fötters skull. Sen när jag lämnat mina tvillingar cyklade jag hem i mörkret lyssnandes på musiken i mobilen som nästan ekade i tystnaden.

Kom hem och ville ha min dos av ägg. x) Måste äta ägg när jag druckit, för att få ngn slags balans i kroppen igen antar jag. Så såg tre avsnitt av Prince of Tennis innan jag somnade.

Idag har dock inte mkt hänt. Sitter vid datorn och väntar på att något ska hända. Har pratat med ams och kan spela men vet inte riktigt än om jag orkar x) Kanske städar rummet, det behövs och det vet man när det är så mkt damm att när man flyttar på något så blir det märken kvar x)

Inför ett möte idag på arbetsförmedlingen var jag rädd att jag skulle försova mig och försökte stanna uppe hela natten, dock gav jag upp vid fem på morgonen och gick och la mig istället. Vaknade och cyklade iväg med brorsan. Han var dock klar med sitt möte innan jag ens fått komma in till mitt x) Men så kan det ju vara ibland.

Vi pratade om vad jag ska göra och sen var det inte mycket mer med det. Stack till biblioteket och lämnade böcker och skulle låna nya men upptäckte att jag glömt mitt lånekort hemma. Lyckat! dock fick jag låna med mitt id-kort. Phew! Cyklade hem och sen lagade jag lunch till alla och nu är man här igen.

Blivit mycket sims på senaste tiden. Hade tagit en break från det men nu är jag fast i skiten igen. x) Men det är så roligt när man lyckas hitta hemliga platser och når toppen av karriären. Fast nu ska mina simmar slå sig till ro med sin lilla baby. :3 fast de äger i och för sig två affärer. ^^' Jag är sim-obsessed.

Snart är det torsdag, på tal om ingenting, och det gör mig så oerhört lycklig. Dock kan min älskling inte komma för att hon ska jobba. :( Men vi sjunger för hennes del också. Men nästa vecka så! Och i slutet av veckan fyller tre muppar år och man får väl se vad man ska hitta på för kul till dem. :P Ska fundera länge och ordentligt. ^^

Nu, Sims! :D

Matte na!

Redan september...

En ny månad vilket betyder att det är dags att ändra blad på kalendern. Dock skäms jag över att jag inte älskar bilden. xO så ska man dras med den i två månader xD Vilka problem jag har eller hur? Men det är såna små saker som gör mitt liv spännande.

De senaste dagarna har mitt schema varit att ockupera tv.n i vardagsrummet så mycket som möjligt. Har sett på Prince of Tennis i stora lass och jag väljer alltid att titta när mamma är hemma. Åh vad jag är hemsk. XD Började på 67 och är nu på 100. ^^' stackars mamma. Hon absolut hatar serien bara för att jag jämt ska se den. Men det är ju inte riktigt sant... eller typ inte. Ser ju på massa annat också, när hon inte är hemma :P

Ja mitt liv är patetiskt. Men allt annat är så tråkigt och färglöst och vad skulle jag göra utan deras tokigheter som alltid ger mig ett leende på läpparna?

Kollade mailen innan och såg att jag fått kommentar på youtube och visst, det är aldrig kul att höra att man är tondöv, men jag förstår hans poäng. x) men känns så onödigt att säga det ändå. Sen kan jag komma med ursäkter som att jag inte kunde sjunga ut ordentligt i och med att jag satt ner, att det inte var rätt akustik i rummet and so on. Men jag tänker tåla att han inte gillar min röst. Kan han inte visa hur man ska göra det, kan han lika gärna hålla käften ^^'

Matte na x)

Jag skrattar och ler gråter sen när ingen ser

Även en vacker natt som denna, när månen lyser upp i natthimlen och jag borde beundras av dess skönhet kan jag inget annat än att deppa. Det började igår när ett möte med en kompis inte blev av. Kompis och kompis, hur länge får man vara avskiljda innan ens vänskap övergår till bekantskap? Minns inte senaste gången vi träffades faktiskt, alltså på riktigt. Vi sågs någon gång i vintras hastigt och han knappt prata med varandra.

Så är det när man inte ses alls. Hon har sitt liv och jag har mitt och vi har ju inte så många delade intressen så det finns ju inte mkt att prata om. sigh, men det gör ändå ont. Känns lite som att det var mitt fel att vi inte fick ses. Men jag vet inte. Kanske är det mig det är fel på? Kan det vara så att jag stöter bort alla? Men samtidigt kan jag inte tro att jag ensam gör såhär. Varför skulle jag medvetet göra mig själv illa, jag trodde jag kommit över det stadiet. Däremot tror jag att jag är för stolt. Men de som känner mig vet att jag är sån, så varför är det alltid jag som ligger sömnlös och bara tänker på hur ensam jag faktiskt är?

Längtar sönder mig själv efter ett liv bortom allt jag känner till. Vill bara bort härifrån och slippa allt skit som ständigt omringar mig. Vill se nya platser möta nya människor som inte känner mig. Då kan de inte se ner på mig och döma mig som folk gör här. Varför är det så att folk jämt ska förvänta sig att man gör en massa saker? Och när man inte gör det står alla där chockade och frågar vad det är för fel på en och frågar sen varför det inte är någon som säger till?

Saknar tiderna då saker och ting kändes lättare, när man hade sina problem som egentligen var oväsentliga men problem man inte kunde fly från. Saknar de delade skratten och de roliga dagarna då vi hittade på massa kul. Men jag finns inte längre i deras ögon. Jag tror inte att någon förändrats, jag tror vi alla är för stolta. Eller är det bara mitt fel? Det är lättast att skylla allt på mig, jag klagar lite för mig själv och sen är problemet ur världen och alla andra kan gå vidare med sina liv och ensam sitter jag sen här och bara längtar.

Men när en person sitter och väntar på mig, då kan jag inget annat än att le om ens för en sekund...