Det känns som om jag har gått in i en vägg.

Att vara så svag, så hjälplös att man inte kan ta hand om sig själv. Att inte kunna utföra de enklaste sysslor som att ta sig upp ur sängen på morgonen eller att klä på sig. De vardagliga sakerna i livet blir en utmaning. Sånt som man tidigare gjorde utan vidare eftertanke verkar plötsligt omöjligt. För trött för att orka gå upp. För trött för att se eländet. För trött för att höra. Man slutar till slut att bry sig. Många tror att det handlar om att man hatar sitt liv. Det är oftast inte fallet. Man älskar sin familj, sina vänner och man kanske inte har några problem med skolan/arbetet - ja vad det nu kan vara. Men när mörkret omfamnar en blir man förblindad. Man ser inget annat än sitt eget elände. Man glömmer bort alla andra.

Idag var en sån typisk dag då man inte orkar göra någonting. När jag vaknade imorse hade jag så ont i magen att jag misstänkte att mamma smittat mig med vinterkräksjukan. Men än så länge har inget hänt. Joel stannade också hemma idag. Undrar vad det är för fel...
Vi skulle ha jobbat med våra skoluppgifter men bestämde oss för att ta en liten spelpaus. En paus som varade från nio på morgonen till tre på eftermiddagen. Vi spelade Legend of Zelda på NES. Gissa vad? Vi lyckades äntligen varva den svåra spelomgången.

Låt mig förklara.
De som spelat Super Mario Bros till NES vet nog att när man varvat spelet får man börja om från början. Fast det är svårare än normalt. Ungefär samma sak är det med LoZ. Fast här är det lite annorlunda. Världskartan förändras och slott, grottor och annat dylikt har ändrat plats. Med andra ord, det blir svårare att orientera sig. :P
Sen är spelet i sig mycket svårare - Slotten är ju rena mardrömmen. T_T Det fick Joel hjälpa mig med. Klarade fram till tredje slottet sen fick Joel göra de resterande sex. Men hela tiden satt jag vid hans sida och guidade honom genom spelet. Dock när vi var på de sista banorna började vi typ bråka och jag kastade en bok på honom XD Jag är elak.

När spelet var varvat så tuppade jag plötsligt av. Jag var inte trött eller så, jag bara vaknade några timmar senare i mammas säng. O.o

Nu ska jag sova.

Oyasumi, Mata ashita ^^