Den förlorade har återvänt

Ett bra tag sen jag skrev faktiskt. Har varit sjuk, så det blev mycket tv-tittande, eller jag har ju faktiskt spelat SNES mest. Fick bli Super Donkey Kong och Super Mario World.

När jag sen klarat av spelen bestämde jag mig för att spela lite på mitt ps2. Känns nästan onödigt att jag köpte den med tanke på att jag knappt använder den. Men blev inspirerad när Joel spelade sina mafia spel och ville spela ngt av de få spelen jag hade. Då rösten inte fungerade som den skulle var Singstar uteslutet. Dessutom kan man inte spela det vilken tid på dygnet som helst. x)

Istället bestämde jag mig för att testa ett spel brorsan köpt, Musashi - Samurai Legend. Inte världens bästa och stör mig på rösterna. Det är något väldigt tabubelagt med amerikanare som ska uttala japanska namn, det blir bara så fel. *suck*

Har klarat cirka 70% av spelet. Tror jag iaf, i och med att jag inte lärt mig alla tekniker som jag borde ha gjort ^^' jag är lat, som vanligt. Men spelet är ändå rätt kul att spela, förutom att man inte kan hoppa över alla scener som ska visas mellan banorna. Super irriterande när man dött och ska tvingas höra alla dialoger igen. T_T aja, klaga klaga klaga...

Iaf. Livet i största allmänhet... var på kören idag. Har längtat hela veckan då jag missade förra veckan. Usch fick nästan ångest när jag tittade på klockan och visste att mina älsklingar övade inför konserten imorgon. Vi ska inte ha en stor roll, men två sånger är ändå helt okej. :) Det är ju första för terminen.

Men nu lite mer intressanta saker. Paketet som jag beställde någon gång i Juli har äntligen kommit och jag fick en fan-girl attack när jag öppnade paketet och fick se den fina planschen som låg hoprullad tillsammans med singeln och även fyra filmer. Eller tre filmer och två avsnitt av en serie. :D

Hade lite ångest när jag satte skivan i spelaren, tänkte att det kunde i princip vara vad som helst. Har aldrig hört bandet innan och låten släpptes den 15 september så kunde inte höra den innan jag beställde. Men hey, vore jag mig själv om jag sa nej till en plansch med underbara Kenken-sama? Nej, självklart inte. *suckar drömmande*

Låt oss säga att jag befann mig i ett lyckoland när jag lyssnade på musiken då det var precis min typ av musik. Dock är den inte alls som den jag sitter och lyssnar på nu, vilket råkar vara "In the mood" med Glenn Miller. Älskar!

Men nu borde jag gå och lägga mig. Kanske efter att jag uppdaterat lite grejer och kommit på var jag ska hänga upp planschen. :)

Matte na!


Ps. Om ni vill lyssna på en fin låt, leta upp "If it's you" - Tony Martin. Hur gullig som helst. Måste älska gamla klassiker!

Vi firade två stjärnor

September är en hektisk månad med många som fyller år. Jobbigt men samtidigt härligt för det blir lättare att komma ihåg. ^^' Igår fyllde mina älsklingar år och detta firades med en utekväll på Corner. Vi förfestade kort hemma hos dem innan vi promenerade in till stan i våra höga skor. Usch för hur ont man kan få men åh så vackra dem är x)

Så iaf, på corner. Hur ska man bäst beskriva hur det var, hmmm? Först kom en kille och skulle tafsa och ha sig, man säger till och han går. Bra, tänker man och försöker dansa vidare. Sen kommer det en ny kille. Vette fan om han snackade svenska eller inte, men han fattade verkligen inte när man sa nej och kom tillbaka tre gånger. Gah! T_T Sen var det ju han den där skumma som drog tag i mig och sa att han älskade mig X) Kul för honom.

Träffade även Alina från vår gamla klass och det var himla trevligt. :P Var ju helt oväntat så blev smärre chockad när hon sprang fram och kastade armarna om mig, men blev väldigt glad ^^ Kul att veta att folk blir glada när dem ser en. :)

Sen fick jag en tequila shot, inget för mig, smakar inte gott. bläää! Men lyckades med ett svep och ngn gång måste vara den första. :P Vi promenerade sedan hem i natten, barfota och klagandes för våra stackars fötters skull. Sen när jag lämnat mina tvillingar cyklade jag hem i mörkret lyssnandes på musiken i mobilen som nästan ekade i tystnaden.

Kom hem och ville ha min dos av ägg. x) Måste äta ägg när jag druckit, för att få ngn slags balans i kroppen igen antar jag. Så såg tre avsnitt av Prince of Tennis innan jag somnade.

Idag har dock inte mkt hänt. Sitter vid datorn och väntar på att något ska hända. Har pratat med ams och kan spela men vet inte riktigt än om jag orkar x) Kanske städar rummet, det behövs och det vet man när det är så mkt damm att när man flyttar på något så blir det märken kvar x)

Inför ett möte idag på arbetsförmedlingen var jag rädd att jag skulle försova mig och försökte stanna uppe hela natten, dock gav jag upp vid fem på morgonen och gick och la mig istället. Vaknade och cyklade iväg med brorsan. Han var dock klar med sitt möte innan jag ens fått komma in till mitt x) Men så kan det ju vara ibland.

Vi pratade om vad jag ska göra och sen var det inte mycket mer med det. Stack till biblioteket och lämnade böcker och skulle låna nya men upptäckte att jag glömt mitt lånekort hemma. Lyckat! dock fick jag låna med mitt id-kort. Phew! Cyklade hem och sen lagade jag lunch till alla och nu är man här igen.

Blivit mycket sims på senaste tiden. Hade tagit en break från det men nu är jag fast i skiten igen. x) Men det är så roligt när man lyckas hitta hemliga platser och når toppen av karriären. Fast nu ska mina simmar slå sig till ro med sin lilla baby. :3 fast de äger i och för sig två affärer. ^^' Jag är sim-obsessed.

Snart är det torsdag, på tal om ingenting, och det gör mig så oerhört lycklig. Dock kan min älskling inte komma för att hon ska jobba. :( Men vi sjunger för hennes del också. Men nästa vecka så! Och i slutet av veckan fyller tre muppar år och man får väl se vad man ska hitta på för kul till dem. :P Ska fundera länge och ordentligt. ^^

Nu, Sims! :D

Matte na!

Redan september...

En ny månad vilket betyder att det är dags att ändra blad på kalendern. Dock skäms jag över att jag inte älskar bilden. xO så ska man dras med den i två månader xD Vilka problem jag har eller hur? Men det är såna små saker som gör mitt liv spännande.

De senaste dagarna har mitt schema varit att ockupera tv.n i vardagsrummet så mycket som möjligt. Har sett på Prince of Tennis i stora lass och jag väljer alltid att titta när mamma är hemma. Åh vad jag är hemsk. XD Började på 67 och är nu på 100. ^^' stackars mamma. Hon absolut hatar serien bara för att jag jämt ska se den. Men det är ju inte riktigt sant... eller typ inte. Ser ju på massa annat också, när hon inte är hemma :P

Ja mitt liv är patetiskt. Men allt annat är så tråkigt och färglöst och vad skulle jag göra utan deras tokigheter som alltid ger mig ett leende på läpparna?

Kollade mailen innan och såg att jag fått kommentar på youtube och visst, det är aldrig kul att höra att man är tondöv, men jag förstår hans poäng. x) men känns så onödigt att säga det ändå. Sen kan jag komma med ursäkter som att jag inte kunde sjunga ut ordentligt i och med att jag satt ner, att det inte var rätt akustik i rummet and so on. Men jag tänker tåla att han inte gillar min röst. Kan han inte visa hur man ska göra det, kan han lika gärna hålla käften ^^'

Matte na x)

Jag skrattar och ler gråter sen när ingen ser

Även en vacker natt som denna, när månen lyser upp i natthimlen och jag borde beundras av dess skönhet kan jag inget annat än att deppa. Det började igår när ett möte med en kompis inte blev av. Kompis och kompis, hur länge får man vara avskiljda innan ens vänskap övergår till bekantskap? Minns inte senaste gången vi träffades faktiskt, alltså på riktigt. Vi sågs någon gång i vintras hastigt och han knappt prata med varandra.

Så är det när man inte ses alls. Hon har sitt liv och jag har mitt och vi har ju inte så många delade intressen så det finns ju inte mkt att prata om. sigh, men det gör ändå ont. Känns lite som att det var mitt fel att vi inte fick ses. Men jag vet inte. Kanske är det mig det är fel på? Kan det vara så att jag stöter bort alla? Men samtidigt kan jag inte tro att jag ensam gör såhär. Varför skulle jag medvetet göra mig själv illa, jag trodde jag kommit över det stadiet. Däremot tror jag att jag är för stolt. Men de som känner mig vet att jag är sån, så varför är det alltid jag som ligger sömnlös och bara tänker på hur ensam jag faktiskt är?

Längtar sönder mig själv efter ett liv bortom allt jag känner till. Vill bara bort härifrån och slippa allt skit som ständigt omringar mig. Vill se nya platser möta nya människor som inte känner mig. Då kan de inte se ner på mig och döma mig som folk gör här. Varför är det så att folk jämt ska förvänta sig att man gör en massa saker? Och när man inte gör det står alla där chockade och frågar vad det är för fel på en och frågar sen varför det inte är någon som säger till?

Saknar tiderna då saker och ting kändes lättare, när man hade sina problem som egentligen var oväsentliga men problem man inte kunde fly från. Saknar de delade skratten och de roliga dagarna då vi hittade på massa kul. Men jag finns inte längre i deras ögon. Jag tror inte att någon förändrats, jag tror vi alla är för stolta. Eller är det bara mitt fel? Det är lättast att skylla allt på mig, jag klagar lite för mig själv och sen är problemet ur världen och alla andra kan gå vidare med sina liv och ensam sitter jag sen här och bara längtar.

Men när en person sitter och väntar på mig, då kan jag inget annat än att le om ens för en sekund...

Två ord

Innan jag gick och la mig igår morse tänkte jag att det inte fanns en chans att jag skulle vakna i tid för lunch med min älskling. Men lyckades ta mig ur sängen trots de ynka två timmarna jag sov. Vi bestämde var vi skulle äta och när hon skulle hämta mig, sen var det bara att göra sig i ordning. När jag nästan var helt färdig såg jag hur regnet öste ner och jag blev irriterad på vädret. Vad är poängen med att platta håret och ha sig om det ändå ska bli blött direkt? x(

När klockan började närma sig tolv gick jag ut och väntade, sen åkte vi för lite mat. Lyckades till och med få Marika att testa räkchips, det är gott! :D Sen shoppade vi lite på H&M och kollade runt efter annat skoj. Synd bara att mina pengar tog slut. ^^' typiskt mig eller hur?

Vid halv tre drog vi till fliken och spelade kort med de som var där. Sen utmanade jag och Marika Tim på Fia. X) Gick inte bra för min del. Kom sist XD Men det gör inte mig något. Vi tog oss en varsin snack och åkte sedan hem till mig för film. Det fick bli Svanprinsessan då vi ville se något från när vi var små. :P Fast vi satt mest och dissade filmen och skrattade åt hur mycket hål det fanns i handlingen, fast det var kul ändå.

Sen var det dags för raringen att åka hem så vi stod och pratade en lång stund i hallen tills pojkvännen ringde och tjatade, eller ja, det är nog att ta i. :P Men ändå ^^ Så precis när vi sagt hejdå och jag skulle stänga dörren säger vi båda samtidigt: Ha det bra. Det var som att höra en kopia snacka. Samma tonläge och precis samtidigt. Läskigt eller vad?! XD

Christian var även på besök och skulle säga två ord som skulle få mig och Joel att garva, men när han hela tiden drog ut på det började jag skratta åt hans "två ord" istället. x) Vet inte om Christian fattade det först förrän jag förklarade för honom. När han till slut sa orden var de inte så roliga som Två ord. ^^' Intern humor alltså.

Såg även på film innan jag gick och la mig, men somnade bara hela tiden så det gick inte särskilt bra. ^^' kanske tittar igen om några dagar när jag orkar.

Bland fanfictions och musikaler

Jag har lust att dunka huvudet i tangentbordet. Hur kan man vara så korkad?! Gah! irriterande det är när man inte kan sova. Vad händer då? Jo man sätter sig vid datorn och börjar skriva på sina dumma fanfictions. Men vad gör man när de är klara då? Ska man bara lämna dem på datorn? Ja för fan. Men vad gör jag? Jo laddar upp skiten. Korkat!

Jag kommer få panik, tänk om folk faktiskt läser det. Tänk om de gillar den? Tänk om de hatar den? Usch jag vill verkligen inte veta. Här sitter jag själv och tycker den är hur rolig som helst, men alla fattar inte min humor. Joel tyckte ju inte att det där med klänningen var roligt. x) Den var ju bäst! xD

Sov alldeles för länge idag, på golvet dessutom(?) och när man väl gått upp fick det bli en dusch och sen städade jag rummet i hopp om att jag skulle vara trött när det väl blev kväll. Så blev det dock inte och jag låg och vred mig länge i sängen och kunde inte få en blund. Ska ju iväg senare i eftermiddag, måste sova! T_T Tänker tycka synd om mig själv, även om det finns idioter som säger att jag inte får göra det. Men han är bara dum, säger att jag har attitydsproblem.

Iofs kanske det ligger något i det, men han har inte rätt att säga ngt. Baka!

På tal om annat, som alltid, känner hur tårarna svider i ögonen när jag lyssnar på den här musiken. Varför gör jag det kanske du frågar dig... ja, det är bra musik därför. Men det är det ingen som förstår sig på. Tondöv och konstig musik skulle nog de flesta säga att det är. Det sa jag också i början. Men när jag sen började lyssna och ta till mig texten fick den en ny innebörd. Sen är det ju också personerna som sjunger dem, fan vad jag älskar dem. T_T

Men återigen ska jag tala om något annat. Det finns nästan inget som är så härligt som när man får bekräftelse på att ens misstankar är rätt. I alla fall om man ska tro de här killarna. Bland Prince of Tennis fansen spekuleras det ofta om doubles paret - the golden pair - är ihop eller inte. Efter att ha sett denna videon är jag helt övertygad. Ja, jag vet att det bara är en del av musikalen, men ändå :P Om de säger det, måste det nästan vara sant XD eller? nä antagligen inte, men de är gulliga ändå.

För att ni ska fatta vad det handlar om: Inui har gjort en liten research där han förföljt alla medlemmar i Seigaku's tennislag och under klippet pratar han om Kikumaru Eiji och Oishi Syuichiroh aka Golden Pair och de börjar inse att killarna döljer något för de andra. Som en god vän en gång sa, det här är gayigt! (●^ｰ^●)

Matte na!