R.I.P My friend

Tiden har gått så fort men jag minns fortfarande dagen då mitt liv förändrades... Det var den andra November, 2002. Jag tillsammans med, min bror och mina kusiner satt förväntansfulla och väntade på att min mamma skulle komma hem med våra två nya familjemedlemmar. Den ena hette Spicey och var en svartvitt liten spinkig sak med gröna ögon - alltså extremt gröna ögon. Den andra hette Smiley och var gråröd med bruna ögon. Smiley hade inga problem med att anpassa sig, men Spicey var väldigt skygg av sig och det dröjde några månader innan hon kände sig helt bekväm. Tja, efter det hände inte så mycket tills vi fick se vad Spicey gick för. Hon hade nämligen en ovana som är riktigt otrevlig - hon var inte rumsren. Men vi stod ut med henne i hopp om att hon skulle förändras. Men det hände ju aldrig. Så nu tog vi det grymma beslutet om att låta henne somna in.

Jag skulle egentligen till skolan - vi hade multimedia och skulle kolla på film. Men eftersom Spicey skulle avlivas kände jag att jag var tvungen att följa med. Bilresan dit var smärtsam. Spicey jamade hela tiden och det hördes tydligt på henne att hon var orolig. Jag försökte lugna ner henne genom att klappa henne, men det fungerade inte direkt.

Väl där hos veterinären, dröjde det inte länge förrän vi blev visade till undersökningsrummet. dem förklarade hur det gick till och frågade om vi ville stanna kvar. Då kände jag att jag inte skulle klara av det utan gick ut och satte mig hos morfar i väntrummet. Alla känslor kom fram och jag grät. Jag hade aldrig anat att det skulle göra så ont att förlora min katt.
Nu har jag huvudvärk - det är inte ofta jag gråter och jag är dessutom trött. men livet måste gå vidare och har massa inlämningar till skolan.

Jag ska aldrig glömma dig min älskade Spicey. <3333

Jag hatar och älskar mitt liv. Att det finns en tunn linje mellan kärlek och hat är fan sant.
För några dagar sen kändes allt meningslöst och jag ville ingenting.
Idag känns allt bra och jag är pigg och glad.

Varför är det så?!
Jag vill bara få leva mitt liv i lugn och ro i den takt jag själv väljer, men nej, något så enkelt ska jag inte få. Men men, ska inte klaga nu när jag är på så gott humör.

Dagen började vid halv ett på eftermiddagen, jag vaknade och såg att det regnade. Det kändes väldigt tråkigt och jag trodde att planerna skulle ställas in. Loggade in på msn och snackade med en kompis. Hon kunde inte vara med idag p.g.a. att hon inte mådde bra. Dagen kändes ännu mer dyster. Åkte till stan vid halv tre, skulle träffa tjejerna i parken. Men ingen var där(!) så jag promenerade runt i nästan en timme. Då jag trodde att mina vänner totaldissat mig gick jag hemåt men stötte på en av polarna, hon berättade att resten av vår lilla grupp väntade på McDonalds. Aha! det fattade inte jag igår. Så vi gick dit, hämtade tjejerna och gick för att handla jordgubbar. Det fanns inga så vi köpte bullar istället.
Kort efter det gick vi till parken, byggde ihop grillen och gjorde iordning maten.
Det var kallt, det regnade, men vi hade skitkul. Det tycker iaf jag xP
vid sju- halv åtta satte vi oss på bussen och åkte hemåt. Hoppade av vid högskolan och gick hem till kusinerna. Idag skulle vi fira min storebror - som fyllde år i början av April. Varför vi inte firat honom tidigare vet jag faktiskt inte. XD
Iaf, vi käkade pizza och tårta... Mums.

Tänkte att jag skulle berätta lite om gårdagen också, det var nämligen pappas födelsedag - min pappa asså! xD
Sov tjugo minuter den natten, hur det gick till vet jag inte. Kunde helt enkelt inte sova. Aja, hade prov på morgonen och gympa efter. Skulle springa 3km... var ganska kul faktiskt, mycket roligare än jag först tänkt mig ^^ efter det åkte jag hem som vanligt, fyra timmars håla liksom.
Vid två åkte jag tillbaka till skolan, hade multimedia. Åkte hem igen, spelade lite Guitar Hero3 och åkte sedan hem till pappa. Vi käkade bullar och snackade lite, sen spelade jag och Joel Super Mario Bros 3 XD tog ca. 4 timmar att klara. O_O shit det är ganska lång tid ändå... fast vi spelade igenom alla banor.. okej då! vi hoppade över några svåra.. typ tre eller fyra banor sammanlagt. men vi klarade ändå igenom varandra värld, så det så! xP
innan vi åkte drack vi te och åt bröd med palta. (krossad Avocado med kryddor) jättegott :D
när vi kom hem spelade vi Guitar Hero tills jag tuppade av på soffan ^^

Kunde inte sova så jag satt och lyssnade på musik när: Vitamin C - Graduation (friends Forever) spelades upp. Jag har alltid älskat den låten eftersom den är så mysig, men när jag lyssnade på texten kände jag tårarna välla upp i ögonen och jag kände mig sorgsen.

And so we talked all night about the rest of our lives
Where we're gonna be when we turn 25
I keep thinking times will never change
Keep on thinking things will always be the same
But when we leave this year we won't be coming back
No more hanging out cause we're on a different track
And if you got something that you need to say
You better say it right now cause you don't have another day
Cause we're moving on and we can't slow down
These memories are playing like a film without sound
And I keep thinking of that night in June
I didn't know much of love
But it came too soon
And there was me and you
And then we got real blue
Stay at home talking on the telephone
We'd get so excited, we'd get so scared
Laughing at ourselves thinking life's not fair
And this is how it feels

As we go on
We remember
All the times we
Had together
And as our lives change
Come Whatever
We will still be
Friends Forever

Tänkte på när jag slutade första året i gymnasiet. Ibland när jag inte kan sova ligger jag och funderar på varför jag någonsin bytte skola och klass. Jag hade allt ju!
vänner som älskade mig för den jag var, coola lärare - ja de flesta i alla fall xP
Jag kan ju inte säga att jag älskar min nya skola, det gick bra i början men nu känner jag att jag har hamnat på helt fel plats. Jag passar inte in i gänget, jag orkar inte med något längre. Jag känner mig misslyckad och helst av allt vill jag vrida tillbaka klockan och rätta till alla misstag.

Jag saknar er mina älskade vänner. det känns som vi alla glidit ifrån varandra det senaste året. På något sätt hoppas jag verkligen att vi ska hitta tillbaka till varandra.
jag minns fortfarande hur ledsna alla blev när jag sa att jag skulle byta. :'(

Livet känns så jävla meningslöst just nu. Som nämnt ovan, skolan går åt helvete och jag pallar inte mer. Jag saknar alla mina vänner och vill bara sova hela dagarna. Ingen kärlek i livet heller, man är omringad av hat. Ensamheten gör mig deprimerad och jag funderar ibland på om jag ska göra det jag gjorde för länge sen. Men jag vet att jag inte vågar. Jag kan inte såra dem jag älskar på det sättet, särskilt eftersom jag lovat att inte göra det. Hur skulle jag kunna svika deras förtroende?

Nu ska jag sova. Det är ju trots allt en ny dag imorgon och jag kan bara be för att det ska bli en bra dag. Sista skoldagen för den här veckan. fy fan vad skönt!

Ja ne!!!

känner mig trött idag :/
finns inget att göra, ingen inne på msn - som känner för att chatta dvs. inget på tv, rummet är inte tillräckligt stökigt, så behöver inte städa det än. xP
Kan iofs jobba med min hemsida lite, men det står still i huvudet, med andra ord jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra för modifiktationer till den XD
funderar på att göra ngn snygg banner och knappar. Men då vi inte får använda copyright skyddat material vet jag inte vad jag ska göra.

Obsession for the time being:
Music: Round after Round - Jonathan Evans (beyblade)
- helt jävla underbar låt...
anime: Beyblade - efter ca. ett år då jag struntat i det. O_o

kunde inte sova inatt.. så satt uppe och jobbade med medieproduktionen. Vi skulle dubba en trailer, jag valde Kung-Fu Panda. Det är oftast lättare om man väljer en animerad film när man ska dubba. Iaf... blev klar med den idag, men är inte direkt nöjd. klockan 11.15 slutade min första och enda lektion, sen hoppade jag på bussen och åkte hem till kusinerna. egentligen skulle jag gått på hattjakt, men orkade helt enkelt inte. Aja väl hemma hos kusinerna, dröjer det inte länge innan vi är i fullgång att städa och göra iordning. Vi möblerade, putsade och dammade. jätte jobbigt, särskilt att springa upp och ner för trapporna hela tiden. Sen kom jag inte hem förrän efter 8. Eftersom mamma hade varit med och hjälpt till så hade allt hemma blivit kvarlämnat, så jag tog hand om disken, sopade alla rum, städade badrummet, toaletten samt vardagsrummet och mitt sovrum. imorgon städar jag det nog mer ordentligt. men just nu så känner jag mig rejällt trött.. men jag vill ändå inte sova. Tror jag är hungrig XD även fast jag åt för några timmar sedan.
Aja.. i helgen händer det antagligen inte så mkt. Min bror fyller år och vi ska ha ett litet kalas för honom. ska vara med en kompis och det är nog allt. tack och hej...

Allt är så jävla fuckat nu för tiden. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det känns som man står i ett rum fyllt med människor och skriker så högt man kan, men det finns inte en jävel som lägger märke till en.

Snön har iaf smält bort. Det får man väl vara lite glad över. Blev förbannad i fredags också… värsta dissad liksom. Satt och väntade som en jävla idiot i kylan. Han kom inte ens. T_T

Aja skit i honom… sen var det han som var skyldig mig pengar men som inte verkar vilja betala tillbaka, kommer bara med undanflykter. :/ *sigh*

För tillfället kan man inte sova och då lyssnar man på gamla Britney Spears låtar :O det är verkligen inte min typ av musik.. men det är lite att ljuga.. jag lyssnar faktiskt på det mesta. Men bara för att man gillar hennes musik behöver man inte gilla henne som person. Det är typ som med Carola. Hon sjunger bra, men jag gillar inte henne. No offence till någon här va. I’m just trying to make a point.

Ingen av mina kompisar kom på påskmässan… gud vad jobbigt det var. Kom aldrig och säg att ni vill höra mig sjunga i kyrkan… för när jag ber er att komma måste ni plötsligt göra massa andra viktiga saker.

Sen blir det ju inte bättre av att dem man älskar blir sjuka. Det känns så surrealistiskt. Jag skulle aldrig vilja veta hur många dagar jag har kvar.

Det ska bli fint väder idag.. hoppas jag iaf.

Jag rev mina skyddande murar och tillät mig att bli kär.
som tur är så berättade jag aldrig det för honom.
och nu sitter jag här ensam igen, skillnaden denna gången är bara att jag är ledsen.
hänger med huvudet och förbannar mig själv för att jag gör så här.
när ska jag lära mig?
Bli inte förälskad i någon sådär... han var snäll, han verkade gilla mig och han hade ingen flickvän... verkar inte det vara en bra kombination?
Men nu har han en flickvän och jag är ensam som vanligt.
Inget nytt precis, men det känns så främmande.
Jag kände mig glad för en gångs skull.
det kändes härligt att vakna på morgonen och gå till skolan.
jag visste ju att han skulle gå förbi och vi skulle le mot varandra.
hur ska jag kunna se honom i ögonen nu...
som tur är har jag alltid varit bra på att spela teater.
jag skrattar och ler, men gråter när ingen ser... det är så det funkar...