Jag rev mina skyddande murar och tillät mig att bli kär.
som tur är så berättade jag aldrig det för honom.
och nu sitter jag här ensam igen, skillnaden denna gången är bara att jag är ledsen.
hänger med huvudet och förbannar mig själv för att jag gör så här.
när ska jag lära mig?
Bli inte förälskad i någon sådär... han var snäll, han verkade gilla mig och han hade ingen flickvän... verkar inte det vara en bra kombination?
Men nu har han en flickvän och jag är ensam som vanligt.
Inget nytt precis, men det känns så främmande.
Jag kände mig glad för en gångs skull.
det kändes härligt att vakna på morgonen och gå till skolan.
jag visste ju att han skulle gå förbi och vi skulle le mot varandra.
hur ska jag kunna se honom i ögonen nu...
som tur är har jag alltid varit bra på att spela teater.
jag skrattar och ler, men gråter när ingen ser... det är så det funkar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar