När man äntligen funnit det där lilla extra som får en att tycka om sig själv kommer det alltid någon och klagar. Det roliga i det hela är ju att de inte sagt något innan, men nu en dag innan studenten säger de att jag inte ska ha chokern, jag får inte ha kedjan. Do this, do that. Kan ju lika gärna skippa hela studenten om man ska gå efter deras konservativa regler. Det är min och Joels student vi firar liksom! Varför får inte vi bestämma hur vi ska se ut och hur vår fest ska se ut heller för den delen?
Hela den här veckan har varit så galen. Jag som är ansvarig för musiken har satt ihop en lista med musik. Det första jag får höra är att jag valt helt fel musik. Well sorry för att jag har en annorlunda musiksmak. Hur ska jag kunna anpassa den efter så många människor som alla har olika smak? Sigh. Har hållit på att fixa i lägenheten och gjort i ordning så gott det går för att man ska kunna ha en studentskiva. Fast jag är rädd att min planerade utgång inte blir som jag hoppas på. Jag är rädd att pappa inte släpper iväg mig för att festa med de andra då familjen alltid kommer först. :( Men om jag sticker på kvällen borde det väl inte vara några problem eller hur?
Blir så ledsen och besviken när ens egen familj tycker att det är något fel på en. Att man gör fel för att man vill stå ut från mängden. Men jag vill synas, jag behöver den bekräftelsen och det låter så jävla töntigt och fjortistaktigt men det är så jag känner. Syns jag så finns jag. Fick dock uppmuntrande ord från en vacker flicka som alltid vet precis vad som behövs sägas för att man ska må bra.
Men nu ska jag vara glad för imorgon tar jag studenten. Då är jag äntligen fri från skolan och kan blicka framåt mot min framtid. Kommer dock sakna klassen något fruktansvärt. Tänk all tid som går förlorad bara för att jag inte brydde mig om att lära känna folket. :(
Ska sova om en stund sen ska man till skolan för att fixa till flaket.
Matte na!
Hela den här veckan har varit så galen. Jag som är ansvarig för musiken har satt ihop en lista med musik. Det första jag får höra är att jag valt helt fel musik. Well sorry för att jag har en annorlunda musiksmak. Hur ska jag kunna anpassa den efter så många människor som alla har olika smak? Sigh. Har hållit på att fixa i lägenheten och gjort i ordning så gott det går för att man ska kunna ha en studentskiva. Fast jag är rädd att min planerade utgång inte blir som jag hoppas på. Jag är rädd att pappa inte släpper iväg mig för att festa med de andra då familjen alltid kommer först. :( Men om jag sticker på kvällen borde det väl inte vara några problem eller hur?
Blir så ledsen och besviken när ens egen familj tycker att det är något fel på en. Att man gör fel för att man vill stå ut från mängden. Men jag vill synas, jag behöver den bekräftelsen och det låter så jävla töntigt och fjortistaktigt men det är så jag känner. Syns jag så finns jag. Fick dock uppmuntrande ord från en vacker flicka som alltid vet precis vad som behövs sägas för att man ska må bra.
Men nu ska jag vara glad för imorgon tar jag studenten. Då är jag äntligen fri från skolan och kan blicka framåt mot min framtid. Kommer dock sakna klassen något fruktansvärt. Tänk all tid som går förlorad bara för att jag inte brydde mig om att lära känna folket. :(
Ska sova om en stund sen ska man till skolan för att fixa till flaket.
Matte na!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar