Det var meningen att vi skulle grilla idag. Efter många om och men från min sida gick jag med på att följa med och gjorde i ordning mig innan vi tog bussen mot stan. Joel hoppade av vid skolan för att gå och handla med de andra medan jag fortsatte mot stranden. Såg ingen orsak att hoppa av så mycket tidigare när jag redan hade köpt det jag skulle ha med och när jag dessutom har ont i knäet efter den där bilolyckan för flera år sedan. Så hittade en någorlunda bra plats och läste i min bok och tog det lugnt. Minuterna tickade iväg och jag läste sida efter sida men ingen dök upp. Men det gjorde mig inget jag njöt till fullo av boken och förlorade mig i handlingen.
Jag såg upp och Joel kom gående ensam. Aha, tänker jag och stänger av musiken. Han förklarar att det blåser alldeles för mycket på stranden och de andra ville vara uppe vid huset. Joels telefon ringer och de undrar antagligen varför vi inte kommer upp och jag ber Joel om att försöka övertala dem att komma ner till stranden men de totalvägrar.
Jag tror de flesta vet att jag är allergisk. Mot det ena och det andra vilket gjorde att jag vägrade att ändra plats för grillningen. Joel nämnde att jag kunde ta allergimedicin då. Men jag tar inget om det inte är kollat av en läkare först. Jag är nämligen inte bara allergisk mot pälsdjur och pollen/grönska över huvudtaget utan också mot vissa mediciner. Eller jag skulle tippa på vissa ämnen som finns i vissa mediciner.
Jag förklarade för Joel att jag skulle gå till den andra grillfesten jag var bjuden på om de inte ändrade sig och han rykte bara på axlarna hjälplöst. Aha så mycket för det. Jag packade ihop mina saker och gick med bestämda steg därifrån, arg och besviken. Jag hade gått med på att åka iväg till en strand jag personligen tycker är ofräsch och äcklig i och med att vattnet är äckligt och att stranden är full av sten och annat skräp. Men det räckte inte och jag intalade mig själv att inte visa min svaghet men samtidigt kände jag inget behov av det. Hade egentligen ingen lust att göra någonting. Ville bara va, men ibland försöker man ställa upp för sina vänner. Särskilt när de tycker att man är tråkig för att man aldrig är med och hittar på saker. När man väl gör det får man det kastat i ansiktet och lämnad i sticket. Men så är det.
Tog bussen till Viktoriagatan för att möta upp de andra men hittade en Danielle istället. Satt hos henne och hennes vänner och tog det lugnt tills det började regna. Blev verkligen glad av att träffa henne, då det var så länge sedan vi träffades. Får bli en utekväll snart och då ska jag tvinga henne att dansa vare sig hon vill det eller inte! :D Då de skulle in till stan tog jag tillfället att gå hem till moster.
Tog lite bilder på vägen och hemma hos moster såg vi på film. Tia Aira erbjöd sig att göra i ordning ett gäng mackor åt oss och självklart tackade varken jag eller mamma nej. Vi hade pratat om att köpa en varsin pizza på vägen hem men ångrade oss och stannade istället kvar hemma hos moster. En god macka med stekt ägg och en kopp te senare satt vi i köket och pratade gamla minnen, om människor som kommit och gått i våra liv, vänner som betytt allt för att sen bli ett minne blott.
När klockan blev allt för sent kopplade vi hundarna och promenerade hemåt. Sedan svängde Chauline av och mamma och jag fortsatte den tråkiga vägen hem. Vårt samtal handlade om allt vi känt de senaste timmarna. Om hur besviken man blir på alla runt omkring en men att man samtidigt finner vissa ljusglimtar i mörkret som gör att man orkar hålla sig uppe.
Men nu till någonting trevligt, ska se på film med mamma och bara mysa.
Matte na!
Jag såg upp och Joel kom gående ensam. Aha, tänker jag och stänger av musiken. Han förklarar att det blåser alldeles för mycket på stranden och de andra ville vara uppe vid huset. Joels telefon ringer och de undrar antagligen varför vi inte kommer upp och jag ber Joel om att försöka övertala dem att komma ner till stranden men de totalvägrar.
Jag tror de flesta vet att jag är allergisk. Mot det ena och det andra vilket gjorde att jag vägrade att ändra plats för grillningen. Joel nämnde att jag kunde ta allergimedicin då. Men jag tar inget om det inte är kollat av en läkare först. Jag är nämligen inte bara allergisk mot pälsdjur och pollen/grönska över huvudtaget utan också mot vissa mediciner. Eller jag skulle tippa på vissa ämnen som finns i vissa mediciner.
Jag förklarade för Joel att jag skulle gå till den andra grillfesten jag var bjuden på om de inte ändrade sig och han rykte bara på axlarna hjälplöst. Aha så mycket för det. Jag packade ihop mina saker och gick med bestämda steg därifrån, arg och besviken. Jag hade gått med på att åka iväg till en strand jag personligen tycker är ofräsch och äcklig i och med att vattnet är äckligt och att stranden är full av sten och annat skräp. Men det räckte inte och jag intalade mig själv att inte visa min svaghet men samtidigt kände jag inget behov av det. Hade egentligen ingen lust att göra någonting. Ville bara va, men ibland försöker man ställa upp för sina vänner. Särskilt när de tycker att man är tråkig för att man aldrig är med och hittar på saker. När man väl gör det får man det kastat i ansiktet och lämnad i sticket. Men så är det.
Tog bussen till Viktoriagatan för att möta upp de andra men hittade en Danielle istället. Satt hos henne och hennes vänner och tog det lugnt tills det började regna. Blev verkligen glad av att träffa henne, då det var så länge sedan vi träffades. Får bli en utekväll snart och då ska jag tvinga henne att dansa vare sig hon vill det eller inte! :D Då de skulle in till stan tog jag tillfället att gå hem till moster.
Tog lite bilder på vägen och hemma hos moster såg vi på film. Tia Aira erbjöd sig att göra i ordning ett gäng mackor åt oss och självklart tackade varken jag eller mamma nej. Vi hade pratat om att köpa en varsin pizza på vägen hem men ångrade oss och stannade istället kvar hemma hos moster. En god macka med stekt ägg och en kopp te senare satt vi i köket och pratade gamla minnen, om människor som kommit och gått i våra liv, vänner som betytt allt för att sen bli ett minne blott.
När klockan blev allt för sent kopplade vi hundarna och promenerade hemåt. Sedan svängde Chauline av och mamma och jag fortsatte den tråkiga vägen hem. Vårt samtal handlade om allt vi känt de senaste timmarna. Om hur besviken man blir på alla runt omkring en men att man samtidigt finner vissa ljusglimtar i mörkret som gör att man orkar hålla sig uppe.
Men nu till någonting trevligt, ska se på film med mamma och bara mysa.
Matte na!
2 kommentarer:
Ingen fara, Nästa gång ska vi inte fråga dig om du vill hänga med på något. Så kan du "bara va". Samt du slipper känna att vi bara skiter i vad du tycker och så. Vi hade nästintill ingen aning om du skulle med eller inte, Msn konversationen innan jag och Matilda åkte var ju väldigt kryptisk och oförståelig.
Sen de här med att ha det jobbigt och vara allergisk. Så du har inga egna tabletter du VET att du kan ta? Kan vara smart att bära med sig sådana om man vet man är allergisk mot diverse saker. Dessutom hade jag gärna "skippat" grillkvällen idag eftersom jag antagligen har bihåleinflammation och har så sjukt ont i huvudet och kan knappt koncentrera mig på något och vill bara lägga mig ner och dö. Men vad gör det, Det var redan bestämt och man kan ju inte svika folk.
om man vet att de vänner man umgås med kan förstå ens situation, vrf tveka att förklara att man är sjuk ? det kallas inte svika, det kallas förståelse och att försöka tillfriskna . och ingen kan avgöra hur dåligt någon mår eller hur allergisk någon är . det är en löjlig tabbe som tyvärr inte blev som det tänkts så försök hitta en ny tid, en ny plats och planera kanske . sånna här bråk är onödiga och istället borde folk försöka förstå varandra än att klandra varandra .
Skicka en kommentar