Natten innan nyår

Det känns som dagen varit jättelång, men egentligen kan det inte ha varit det. Gick inte upp förrän vid fyra tiden, japp så hemsk är jag. Detta beror också på att jag inte gick och la mig förrän vid sju, åtta på morgonen.

Rummet blev inte städat men jag är inte förvånad - fanns ingen motivation så. Jag är inte motiverad för speciellt mycket faktiskt nu när jag tänker efter. Snart skola och blotta tanken gör mig spyfärdig. Om några månader ska projektet vara klart. Just nu känns det som att det inte finns en chans i världen att jag lyckas.

Imorgon, eller senare i eftermiddag ska jag spendera dagen i min ensamhet. Som det är just nu har jag ingen vidare lust att vara med några andra. Joel ska antagligen iväg med polare, jag vet inte om jag pallar. Kanske gör det lite mysigt i rummet, lite tända ljus och sen en kopp te och en varm filt så ska jag försöka arbeta lite. Vi får se. Annars ska jag patetiskt dränka mina sorger och tycka synd om mig själv och den förjävliga oturen som jämt förföljer mig.

Mina två änglar idag har varit Maltin och Susanna. Båda har på sitt eget sätt stöttat mig och sagt vänliga ord då det känts tungt och jobbigt. Så vill bara tacka dem lite kort, dem vet inte hur mycket dem är värda.

Snart är det dags för ett nytt år. Ett nytt spännande år och mycket roligt ska ske. Ja, det kan man iaf hoppas på. Fast med min vanliga tur lär det antingen bli ett händelselöst år eller så kommer jag eller mina närmaste drabbas av massa elände - skulle inte förvåna mig faktiskt. *sigh* Aja, det är problem man får ta när de kommer. Nu ska jag dricka min saft och skriva vidare.

Matta na.

Am I not the victim of the drama in display?
Oh cruel humanity, stab my heart along with my spirit by thy dagger of ice.
Then thou shall leave me in my comforts where I silently shall be overtaken by death
and his angels shall feast on my corpse. /Carolina M.