Det var ett speciellt sms som råkade bli skickat i lördags, då när jag inte brydde mig om att han visste. När jag var så borta att jag inte orkade bry mig. Vad spelade det för roll? tänkte jag bara. Så jag tryckte på knappen och fick snart en leveransrapport. Okej, nu har han fått det... nu vet han.
När jag vaknade nästa morgon tänkte jag: vad har jag gjort? Hur ska jag kunna se honom i ögonen? När kommer jag träffa honom nästa gång? Tänkte först prata om det via msn eller vis sms, men det känns så jävla dumt, så får helt enkelt vänta tills på onsdag då jag träffar honom och får tvinga honom att prata med mig en stund. Det värsta är, tar inte han upp det, så måste jag göra det. Åh vad det här kommer att bli lyckat. -.-'
Men samtidigt tänker jag, det spelar ingen roll om jag går därifrån med gråten i halsen och veta att han hatar mig. Det är att föredra, ja om han nu inte säger att han gillar mig. Knappast liksom x) Men nej, det värsta skulle vara att veta att han inte känner detsamma och mår dåligt för att han fått mig att må dåligt och vill vara min vän. Att ständigt behöva ha det i bakhuvudet att när man träffas så blir det awkward och man försöker hålla god ton för att inte förstöra vänskapen.
Men nog om det, idag var det en seg dag. Jag fick iaf VG på engelska redovisningen, det var inte helt fel. :P Fick även punka på cykeln, det suger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar