Ser en tom ruta framför mig och vet inte vad jag ska skriva. Det finns ack så många tankar i mitt huvud som alla skriker om att få komma ut så att alla får ta del om dem. Tankar som ingen annan än jag någonsin skulle kunna förstå. Det är farligt att tänka för mycket. Tankar gör saker med en, psykar en. För tillfället skriver jag en novell. Vet inte riktigt hur man ska förklara den. Kort sagt är den riktigt sjuk. Börjar ganska normalt med en tjej som skriver framför datorn, sen sitter hon plötsligt i sin säng och rycker av sig håret. Fråga mig inte varför jag skriver såna sjuka saker, jag bara skriver det första bästa som kommer upp i huvudet. Sitter inte och funderar över vad jag ska skriva utan det bara flyter på. Det märker mane ftersom texten är väldigt osammanhängande.
När jag får frågan om hur jag mår vet jag inte vad jag ska svara. Jag mår varken bra eller dåligt. Känner mig bara tom som om något saknades...
1 kommentar:
Ännu en gång: förlåt för att jag inte kunde idag. :( Vi får se till att ses snart ändå!
Skicka en kommentar