och jag bara gnäller...

Jag känner mig förolämpad.
Det enda jag vill, är att ta en lugn stund och bara koppla av med min storebror, som råkar gå i samma klass som jag. Prata lite om dagen kanske, reflektera lite eller bara umgås. Men nä, det vill han inte. Finns inget att prata om, säger han. För övrigt snackar han inte ens med mig i skolan, bara mumlar några ord då och då - när jag pratar med honom. Han visar inget intresse för mig och ibland känns det som att jag inte existerar. Ibland önskar jag att det vore sant.

Jag frågade Joel varför han låtsas som om jag inte finns. Han kunde inte svara. Jag försökte få honom att svara genom att ställa andra frågor och omformulera dem såsom: Varför pratar du inte med mig? Varför ignorerar du mig? Varför vågar du inte sitta jämte mig i skolan. Han sitter alltid så långt bort som möjligt. Det sårar faktiskt. Hatar han mig så mkt? Varför sitter du så långt bort? frågade jag. Han försökte med att han alltid sitter längst bak i klassrummet, men det visade sig att han inte vill sitta jämte mig därför att han tycker att jag är tjatig som bara säger till honom att plugga hela tiden. Han tycker att jag är jobbig eftersom jag bryr mig om att han ska klara av skolan, för att jag är osjälvisk. För att jag inte vill att han ska gå igenom samma helvete som vår äldsta bror som hoppade av gymnasiet.

Är jag en dålig människa som önskar det bästa för min bror?

Visst, jag skulle bara kunna strunta i vad som händer med honom. Men trots allt är han min bror och det är svårt att inte bry sig. Sen hjälper det inte att folk förväntar sig att jag ska hjälpa honom. Visst, jag klarar ju av skolan själv så jävla bra.

Kom hem idag efter en tröttsam dag. Visserligen bara två lektioner, men det är nog för att jag ska känna mig seg xD tog fram skolgrejerna och började skriva på en uppgift som skulle varit inlämnad förra veckan. Den är så grymt tråkig och när man skriver känns det som att man upprepar samma sak om och om igen. Allvarligt talat, måste vi verkligen skriva om ALLA olika typer av tryckfrihetsbrott. Räcker det inte med att ta med de viktigaste och vanligaste? Nej, för så snäll är inte vår lärare. Skriv bara något kort om varje... jo jo visst, när alla handlar om samma sak... Kan man inte bara sammanfatta det istället på något sätt? ^^'

Sen har vi ett prov att plugga till och så ska man förbereda en redovisning. Har ingen aning om vad jag ska ta upp men det kommer säkert att bli jättebra. Typ inte. Jag hatar att prata inför klassen. Finns inget värre allvarligt talat.

Men men, livet kunde vara värre. Inte för att jag kommer på värre saker som skulle kunna hända mig, men det kunde säkert vara mycket värre. Nu ska jag dock fortsätta med min mycket söta och underbara uppgift för imorgon är det dags för en ny. T_T Fy fan!!!