Sitter i sängen och lyssnar på Joel som gör kassa imitationer av gud vet vad och försöker kela med en katt som bara bryr sig om att springa in i köket. Nu är det äntligen dags för APU, ska bli så skönt att slippa skolan. <3 Istället ska jag i tre veckor byta blöjor på 2-3 åringar, leka och sjunga ramsor xP Men om det är som förra gången jag "jobbade" där kommer det bli jättekul :P älskar småbarn.
Sov lite längre idag, det är ju lördag trots allt och då måste man unna sig några extra timmars sömn. Vaknade vid elva av att mamma sa att hon skulle till affären. Stackarn ska jobba eftermiddag idag och det betyder att jag ska sitta ensam hela dagen xP Joel är ju inte världens trevligaste sällskap eftersom han bara gnäller om att få sitta vid sin dator. Jaja, gör du det. Förhoppningsvis finner jag orken att ta itu med mina uppgifter. Vet dock inte riktigt var jag ska börja, tänkte att jag ska ta de ämnena där jag har minst uppgifter och skriver klart dem så snabbt som möjligt. Typ som historian, usch hatar historia. T_T eller ja, det är inte ämnet i sig som är jobbigt eller så det är ju uppgifterna. Fast jag är också väl medveten om att jag är lat. xP
Satt länge igår natt och läste vidare på novellen, det är bara 46 kapitel kvar och jag börjar få ångest över hur lite det är kvar :/ Nä usch, jag vill inte ens tänka på det! :(
Då tänker man på något positivt istället, som att det bara är någon månad eller två kvar tills den nya OVA.n släpps... det gjorde mig ännu mer deprimerad. Var helt säker på att de skulle släppa den nu i Mars.
Så när man känner sig depp är musik den bästa lösningen. Idag fick det bli en låt med Kaidah Yuki & Okiayu Ryotaro som skulle göra mig på gott humör igen. Låten handlar om två killar som är bästa vänner men den är så lätt att misstolka att det inte är konstigt att fangirls skriver massa fanfictions om dem xP
I thought I heard your voice...
When I turned around, what I see is the blue sky
If there are still things here left to be done
Perhaps this too, is one of them.
Even now, the two of us still have
The childlike innocence from that day
It’s not too late to start now
“Shall we get started?”
On that day, we ran into each other here
And we both realized that,
The door to a new world has opened
And here, we meet again.
You probably cannot imagine
What your gentleness has left for me
We are searching in each other
The thing that will fill our emptiness
Now, if you desire it
I will show you the real me
I won’t hide anything anymore
"Well, shall we get going?"
Someday, the memories of the tears shed here
The thoughts and feelings we both harbored
Even if the present is an illusion
On that day…
We met for the first time here
And we both realized that
The door to a new world has opened
And here, we meet again
Nog mer irrelevanta saker, nu ska jag sjunga sönder min röst och sen ja, sen ska jag inte göra någonting. xP Matte na!
Sov lite längre idag, det är ju lördag trots allt och då måste man unna sig några extra timmars sömn. Vaknade vid elva av att mamma sa att hon skulle till affären. Stackarn ska jobba eftermiddag idag och det betyder att jag ska sitta ensam hela dagen xP Joel är ju inte världens trevligaste sällskap eftersom han bara gnäller om att få sitta vid sin dator. Jaja, gör du det. Förhoppningsvis finner jag orken att ta itu med mina uppgifter. Vet dock inte riktigt var jag ska börja, tänkte att jag ska ta de ämnena där jag har minst uppgifter och skriver klart dem så snabbt som möjligt. Typ som historian, usch hatar historia. T_T eller ja, det är inte ämnet i sig som är jobbigt eller så det är ju uppgifterna. Fast jag är också väl medveten om att jag är lat. xP
Satt länge igår natt och läste vidare på novellen, det är bara 46 kapitel kvar och jag börjar få ångest över hur lite det är kvar :/ Nä usch, jag vill inte ens tänka på det! :(
Då tänker man på något positivt istället, som att det bara är någon månad eller två kvar tills den nya OVA.n släpps... det gjorde mig ännu mer deprimerad. Var helt säker på att de skulle släppa den nu i Mars.
Så när man känner sig depp är musik den bästa lösningen. Idag fick det bli en låt med Kaidah Yuki & Okiayu Ryotaro som skulle göra mig på gott humör igen. Låten handlar om två killar som är bästa vänner men den är så lätt att misstolka att det inte är konstigt att fangirls skriver massa fanfictions om dem xP
I thought I heard your voice...
When I turned around, what I see is the blue sky
If there are still things here left to be done
Perhaps this too, is one of them.
Even now, the two of us still have
The childlike innocence from that day
It’s not too late to start now
“Shall we get started?”
On that day, we ran into each other here
And we both realized that,
The door to a new world has opened
And here, we meet again.
You probably cannot imagine
What your gentleness has left for me
We are searching in each other
The thing that will fill our emptiness
Now, if you desire it
I will show you the real me
I won’t hide anything anymore
"Well, shall we get going?"
Someday, the memories of the tears shed here
The thoughts and feelings we both harbored
Even if the present is an illusion
On that day…
We met for the first time here
And we both realized that
The door to a new world has opened
And here, we meet again
Nog mer irrelevanta saker, nu ska jag sjunga sönder min röst och sen ja, sen ska jag inte göra någonting. xP Matte na!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar