Tittar på klockan och undrar varför jag fortfarande ligger i sängen. Allt snurrar och kroppen värker. Särskilt ryggen och halsen... Idag gick jag upp vid nio tiden, eller tio säger man väl nu med tanke på sommartiden. Åt frukost och var allmänt pigg och glad. Men då började halsen att göra ont och jag la mig i sängen igen och somnade om. Sen har jag vaknat av och till hela eftermiddagen, pratade en stund med Pauline och sen somnade jag. Senast jag vaknade var när Joel sprang in i rummet och ropade att det var något jag bara måste se. Jag vet inte hur många meter jag hoppade upp när han skrämde mig men ryggen värkte ännu mer efter att han väckt mig. T_T
Okej, han hade hittat ett spel som jag verkligen vill ha. Men i priset ingår det även två andra spel - vem ska betala för allt tro? Jo, jag. Fick förklara för honom att jag bara betalade för det spelet jag vill ha så får han betala för de två andra samt att jag kunde ge lite pengar till att köpa ett Nintendo DS. Det är nästan skamligt att vi inte har köpt det än. :O
_______________________
Drömmer mig bort från allt som är runt omkring mig. Skolan, hemmet, ja livet i största allmänhet. Drömmer att jag vandrar längs med en sjö en iskall natt i december. Sjön är täckt av is och små vita snöflingor faller ner från den gråa himlen. Jag har på mig en lång vit kimono, så lång att den släppas efter mig på marken och täcker för mina armar. Ovanpå har jag en svart kimono med armar som slutar en bit under armbågen och som ligger som en mantel ovanpå den vita kimonon.
Det är tyst i skogen, nästan lite för tyst. Man kan inte ens höra vindens svaga brus. Jag stannar, lyssnar efter ett ljud, ett tecken på att det finns liv. Ett svagt ljud ekar från bergen. Ljudet av barnsång ekar i tomheten. En ensam flickas röst som ekar i bergen, en melodi som berättar historien om hennes sorgliga liv. Jag hör inte det som närmar sig bakom mig, söker efter ljudet. Det är först när jag ser katanabladet som sticker ut från min mage som jag inser vad som hänt. Vem det än är som huggit mig knuffar mig så att jag faller ner på knäna och drar ut svärdet snabbt. Snabbt lägger jag en hand framför såret och smärtan är olidlig. När jag lyfter bort handen droppar tunga droppar av blod ner i snön och förstör den vackra bilden av stillheten. Jag försöker krypa undan, men halkar med handen och lägger mig raklång med marken. Försöker resa mig. Samlar all kraft jag har kvar och lutar mig mot ett träd. När jag försöker ta ett steg ramlar jag ner på isen som knäcks under mina fötter. Känner bara en oförklarig isande smärta och allt blir mörkt. Snön börjar falla allt mer dramatiskt och det blåser upp till storm. Det dröjer inte länge förrän jag ligger under isen i sjön, bortglömd för att aldrig hittas. Ingen kommer att leta...
Okej, han hade hittat ett spel som jag verkligen vill ha. Men i priset ingår det även två andra spel - vem ska betala för allt tro? Jo, jag. Fick förklara för honom att jag bara betalade för det spelet jag vill ha så får han betala för de två andra samt att jag kunde ge lite pengar till att köpa ett Nintendo DS. Det är nästan skamligt att vi inte har köpt det än. :O
_______________________
Drömmer mig bort från allt som är runt omkring mig. Skolan, hemmet, ja livet i största allmänhet. Drömmer att jag vandrar längs med en sjö en iskall natt i december. Sjön är täckt av is och små vita snöflingor faller ner från den gråa himlen. Jag har på mig en lång vit kimono, så lång att den släppas efter mig på marken och täcker för mina armar. Ovanpå har jag en svart kimono med armar som slutar en bit under armbågen och som ligger som en mantel ovanpå den vita kimonon.
Det är tyst i skogen, nästan lite för tyst. Man kan inte ens höra vindens svaga brus. Jag stannar, lyssnar efter ett ljud, ett tecken på att det finns liv. Ett svagt ljud ekar från bergen. Ljudet av barnsång ekar i tomheten. En ensam flickas röst som ekar i bergen, en melodi som berättar historien om hennes sorgliga liv. Jag hör inte det som närmar sig bakom mig, söker efter ljudet. Det är först när jag ser katanabladet som sticker ut från min mage som jag inser vad som hänt. Vem det än är som huggit mig knuffar mig så att jag faller ner på knäna och drar ut svärdet snabbt. Snabbt lägger jag en hand framför såret och smärtan är olidlig. När jag lyfter bort handen droppar tunga droppar av blod ner i snön och förstör den vackra bilden av stillheten. Jag försöker krypa undan, men halkar med handen och lägger mig raklång med marken. Försöker resa mig. Samlar all kraft jag har kvar och lutar mig mot ett träd. När jag försöker ta ett steg ramlar jag ner på isen som knäcks under mina fötter. Känner bara en oförklarig isande smärta och allt blir mörkt. Snön börjar falla allt mer dramatiskt och det blåser upp till storm. Det dröjer inte länge förrän jag ligger under isen i sjön, bortglömd för att aldrig hittas. Ingen kommer att leta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar