Brustna hjärtan, musik som skrämmer livet ur en och skuggor som växer

Det har varit en dag som gått upp och ner.
Blev någonlunda glad när jag insåg att jag gick upp halv två och inte halv tre - klockorna har ju vridits tillbaka en timma.
Kollade på ngn film på 3.an och sen möblerade jag om rummet. Tog en cirka 2½ timme, eftersom jag såg till att damma av allt - alla böcker, elektroniska saker, prydnadssaker m.m.

Utöver det har jag försökt skriva på min novell och fick faktiskt lite hjälp från oväntat håll - min käre bror Joel.
Men dagen har inte bara varit positiv utan också väldigt jobbig och deprimerande.
För det första fick jag en inblick på hur sorgligt min kompis liv faktiskt är. Även om hon oftast är glad när jag är med henne - nu menar jag inte att alla blir glada bara för att jag är där.
Men hon visar inte sina känslor.
På skoj frågade jag henne vilken möbel hon skulle vilja vara. Efter ett tag kom hon fram till att hon skulle vara en strykbräda eftersom man kan stoppa undan den när den inte behövs.
- folk bara kommer till henne med sina problem annars bryr de sig inte om henne.
Jag kände att jag bara ville krama om henne. Aldrig hade jag kunnat ana att hon mår så dåligt och jag kände mig hemsk som tvingade henne prata om det. Samtidigt som det kanske var bra att hon fick öppna sig för mig så att jag kunde få lyssna på hennes problem och inte tvärtom.

Dagens andra jobbiga händelse: Det var en stund efter att mamma kommit hem från jobbet, telefonen ringde och jag hörde hur min svägerska grät i luren när mamma försökte trösta henne. Eller ja, hon lyssnade på vad hon hade att säga. Iaf. Det visade sig att hon och min bror bråkat och att de gjort slut.
Det kändes väldigt sorgligt. Hur skulle jag reagera? Vems parti skulle jag ta?
Om de inte blir ihop igen, är det då okej för mig att fortsätta träffa henne? Eller ska jag klippa av de band vi har?
Livet är komplicerat och jag känner mig mer förvirrad än jag vanligtvis är. Just som jag kände att livet började ta sig en vänding inser jag att det verkligen inte är fallet.

Dagens läskiga händelse: Lyssnade på ett ganska obehagligt soundtrack idag - Exorcisten. Jag har sett filmen ett antal gånger men har aldrig reflekterat över hur stark musiken egentligen är. Visserligen var det ganska mörkt i rummet och jag hade några ljus tända som fick saker och ting att se ut som ngt de inte var. Fick för mig att skuggorna växte och stängde in mig. XD
Mycket obehagligt - var tvungen att snabbt byta musik men datorn var på gränsen att börja lagga. Vad gör man i en sån situation?
Senare när mamma kom hem lyssnade vi lite på den men ännu en gång fick jag panik. Men det som var mest mysko var när jag bad mamma komma in på rummet och lyssna. Jag sa aldrig att det var ett soundtrack från en skräckfilm men när vi satte oss i rummet sa hon helt plötsligt att det skulle vara trevligt att höra soundtracket till Exorcisten. Notering: Hon kunde omöjligtvis ha sett att det var den musiken jag skulle starta för:
1. jag hade inte öppnat upp mappen
2. mamma ser knappt utan glasögonen (hon kan inte läsa ngt på datorskärmar om man inte förstorat det)
Råkade jag skicka över mina tankar till mamma eller nåt? Det är inte första gången det händer. Minns speciellt en dag när jag gick i ettan. Vi skulle åka till badhuset dagen därpå med skolan och mamma satt och läste för mig. Under tiden drog hon fingrarna genom mitt hår och sa helt oväntat: Imorgon tycker jag du ska ha din svarta baddräkt - du vet den där nya.
Jag hade inte berättat för mamma om att jag skulle dit, men just som hon kommenterade aktiviteten satt jag och tänkte på den. Men detta har hänt flera gånger och nu för en stund sedan frågade jag Joel om han ville lyssna på det nya soundtracket jag skaffat hem. Dock sa jag inte namnet på musiken - men gav honom en hint genom att säga att den var obehaglig. Men vi har sett hur många skräckfilmer som helst, men att han lyckades gissa rätt direkt. Det var bara konstigt.

edit: Trots detta blev kvällen/natten kanske inte helt misslyckad. Efter att jag kommit hem (och skrivit min blogg) ringde min bror och frågade om vi inte hade lust att komma över en stund - en stund som sedan blev hela natten. Vi lyssnade på musik, pratade och hade allmänt trevligt. Hur vi kunde ha det efter kvällens tidigare incident är ett mysterium. Men jag tror att det var vad han behövde, att bara få slippa tänka på alla problem som kommer hela tiden. Att kunna slappna av och inte hålla en mask för han vet att vi ser igenom den ändå - vi känner honom bäst. Vi vet vad han behöver.

¿Por qué? porque la sangre nunca muere, él es mi hermano, él es mi familia.

y no hay nada más importante que eso.

nog om mig och min konstiga familj. Är vädret vackert imorgon ska jag ut och fota. Känner att jag behöver komma ut. Vill inte vara här hemma och uggla hela lovet. Nu är det filmdags och sen ska jag sova.
Oyasumi!