När man slutar tillhöra gemenskapen

Var nyss och vinkade av älsklingen vid stationen. Som vanligt var tåget försenat, dock inte med en timma som förra gången, men tillräckligt för att man ska bli en smula irriterad. Samtidigt kan jag inte klaga då jag fick några extra minuter i min älsklings armar och det är aldrig fel.


Det känns tomt som vanligt och känslan lär väl hålla i. Känner mig utanför...